Är alla sommelierer exhibitionistiska kockar..

Ju längre in jag gräver mig i ankdammen som utgör Sveriges vinelit – sommeliererna, desto mer fascineras jag av hur många av dem som har en historia på ”andra sidan”.

I och för sig är det självklart att en sommelier som själv förstår och kan mat, automatiskt blir bättre på att förmedla det till gästen. Dessutom blir det lättare att relatera till vilken typ av mat som passar till, när de testar vinet, om de själva har stått mitt i det – i alla dofter, smaker och konsistenser i köket.

Men varför väljer de att gå ut i matsalen?

Är det för att synas? För att kockens roll är relativt anonym på de flesta krogar medan sommelieren får all cred direkt?

Fenomenet börjar bli så vanligt att det knappast kan vara en slump. Se bara på Andreas Larsson, Sveriges mest framgångsrika sommelier genom tiderna. Vart började han sin karriär..
I köket.

Det vore intressant att veta vilka som gjort tvärt om. Vilka som börjat i matsalen, studerat vinkunskap. För att sedan komma på att det är betydligt roligare att jobba i köket. Ge mig gärna ett sådant exempel..

You may also like...

1 Response

  1. Dan Hvitman skriver:

    Tror att det är svårt att hitta personer som gått den vägen. Har själv gått från köket till andra sidan efter 20års slit bakom spisen. Tror att det är våran passion för mat och dryck som ger oss vittring på att utvecklas. Den totala upplevelse man kan ge gästen i just kunskapen om maten och hur köket tänker, samt att kunna leverera ett njutbart vin eller annan dryck. Är ren seger och lycka. Även när det gäller det konstnärliga och kreativa som kockar har, så ger även det eld åt att nå perfektionism.

Kommentera