månadsarkiv: oktober 2010

Hur stort sug finns det efter exklusiv whisky egentligen?

Ser precis att Islaydestilleriet Bowmore lanserar en begränsad upplaga av Single Malt i unika handblåsta flaskor i dagarna. Priset? Drygt 70.000 kronor flaskan. Då är du i och för sig relativt ensam om att inneha den, företaget producerar endast 53 stycken av den 40 år gamla whiskyn.

Flaskorna är handgjorda av glasblåsarna Brodie Nairn och Nichola Burns som endast använt smält glas och stenar som samlats in från stranden på Islay. Alla 53 flaskorna är därför helt unika i sitt utseende.

En skotsk juvelerare har lagt sista handen på förpackningen med ett handgraverat silverhalsband som pryder varje flaska. Utöver den 40-åriga whiskyn från Bowmore så lanserar företaget även 402 flaskor Bowmore 1981 för drygt 3000 kronor flaskan. Den är i sin tur förpackad i en träkartong med ”väderbitna” läderband och kopparspänne.. japp ni läste rätt. Väderbitna läderband.

Den uppmärksamme livetsgoda.se läsaren minns säkert att vi rapporterade om en whisky från Dalmore destillery som nyligen såldes för över en miljon kronor flaskan. Även den var översållad av bling-bling och en förpackning där varenda detalj var unik.

Spontant så tänker jag att om jag vill ha handgjorda silversmycken så köper jag väl det och om jag är intresserad av en prestigewhisky så är det väl innehållet jag vill åt?

En intressant trend är det i alla fall. Unik, exklusiv, sällsynt, extraordinär.. superlativen haglar från destillerierna som sprutar ur sig allt mer limited edition’s.

Amarone i utförsbacke

Den Amaronehysteri som rått, inte minst i Sverige börjar nu urvattna varumärket vartefter efterfrågan rusat iväg. Ett bra Amaronevin är resultatet av noggrannhet och riktigt hårt jobb. Sådant kostar pengar vilket borde få konsumenterna misstänksamma om det dyker upp Amaroneviner för mindre än ett par hundralappar.

Från att ha varit en unik produkt i den italienska regionen Valpolicella, används nu hälften av alla druvor som produceras i området till Amarone. 2006 framställdes nio miljoner flaskor Amarone, bara två år senare var siffran uppe i 15 miljoner flaskor.

För att göra Amarone krävs att en traditionell process genomförs, precis som i Champagne och Porto. Metoden att torka druvor har använts i århundraden i regionen Veneto, strax öster om Gardasjön i nordöstra Italien. Traditionellt var det bara de allra finaste klasarna av Corvina, Rondinella och Molinaradruvorna som lades på halmmattor i ett loft. Där fick klasarna lufttorka mellan 120 och 130 dagar till de skrumpnat och förlorat 40 procent av sin vikt.

Den arbetsintensiva processen var givetvis anledningen bakom det relativt höga priset på Amarone. Torkningen innebar en stor risk då druvorna riskerade att börja ruttna om hösten eller vintern var fuktig.

Den massiva efterfrågan på vinerna det senaste decenniet har dock resulterat i att mindre nogräknade producenter börjat använda mer mediokra druvor som de maskinskördar. Torkningen sker sedan i uppvärmda byggnader och somliga använder till och med ekspån för att ge vinerna fatkaraktär.

För att skydda sitt traditionella varumärke har nu tolv familjer som framställt Amarone i generationer, bildat en producentförening. De har lovat att begränsa sin totala produktion till max två miljoner flaskor per år. De kommer också att sätta ett emblem på sina flaskor med bokstaven ”A” för att konsumenterna ska kunna identifiera äkta Amarone.

Ja.. vad säger man. Girigheten bedrar ofta visheten och historien upprepar sig. Det är bara att hålla tummarna för att konsumenterna inser att kvalitet kostar. Svårare än så är det inte.

Återförslutningsbar skumpa

Hur många gånger har jag inte varit sugen på ett glas Champagne men känt att det är synd att inte flaskan går åt. Visst, Champagnestopper tänker ni nu och ja.. men jag är ofta ute på jobb om kvällarna och det går lätt några dagar innan tillfälle ges igen.

Därför blev jag så glad när jag såg återförslutningsbara korkar för mousserande vin. Det är den brittiska varuhuskedjan Tesco som introducerat förslutningen på fyra av sina mest sålda viner. Först ut var Mateus Brut Rosé följt av Blanquette de Limoux, Dina Durello Spumante och Angas Brut Rosé, samtliga framtagna för den brittiska marknaden.

Tescos dryckeschef är övertygad om att den nya förslutningen kommer att innebära att fler människor köper mousserande viner. Han utlovar också att poppet kommer att vara kvar liksom känslan av fest när flaskan öppnas.

Nu visar det sig att många förordningar i skyddade geografiska områden, förbjuder alternativa förslutningar vilket gör den nya återförslutningsbara omöjlig att använda.

Dock har Tesco gått i första ledet tidigare när det gäller förslutningar för vin. Redan 2002 blev företaget den första stormarknad i världen som bytte till skruvkapsyl på alla viner med egen etikett. En hel del har ju hänt på skruvkapsylsmarknaden sedan dess.

Jag säger i alla fall toppen till en återförslutningsbar förslutning. Det skulle innebära att jag knäckte en flaska betydligt oftare. Magkänslan säger att den återfinns på var och varannan skumpaflaska om fyra-fem år.

Heja Sverige!

I dagarna tävlas det på landslagsnivå på flera håll. Givetvis i fotboll då de svenska herrarna möter Holland i morgondagens EM-kval.
Men det finns en annan svensk som just nu försvarar de svenska färgerna. Marie Dahlgren som till vardags är platschef på Loka Brunn utanför Grythyttan, är nämligen nere i Sydafrika för att tävla i WOSA Sommelier World Cup. Tillsammans med 11 andra finalister från hela världen ska hon under hela veckan sättas på prov i ämnet sydafrikanska viner.
Nyss hemkommen från svenska kocklandslagets genrep inför VM i november är jag mer fascinerad än vanligt över vilket gigantiskt ointresse det råder för de svenska sommelierernas internationella framgångar. De bidrar väl också till att Sverige just nu är det land som den gastronomiska världens blickar riktas mot?
Kompetensen är skyhög i matsalen på svenska fine-dining-krogar. ”Vin är det nya golfen” säger min bankrådgivare och bekräftar den svenska medelklassens nya favorithobby.
– Men WOSA tänker ni och undrar varför denna hausse om en vintävling i Sydafrika. Men det är speciellt i allra högsta grad. Systembolaget är WOSA’s största enskilda kund och svenskarna har minst sagt tagit dessa viner till sitt hjärta. Över en femtedel av alla viner vi köper på bolaget är från Sydafrika vilket gör det till det överlägset största ursprungslandet just nu.
Att ledningen på Systembolaget dessutom utnyttjar detta faktum för att ställa krav på de sydafrikanska vinproducenterna, gällande arbetarnas villkor och sociala förhållanden, är ett extra jätteplus i kanten.
Jag håller alla tummar och tår för Marie och hoppas hon tar hem det här. Hoppas dessutom att hon får den hyllning hon förtjänar om hon gör det.
På lördag vet vi hur det har gått. Heja Marie och heja Sverige!!

Vad ska Bourdeauxproducenterna säga nu..?

Förra året slogs det på stora trumman.. eller det var en underdrift. Det vrålades ut att 2009 var en av de största årgångar som den nu levande generationen vinodlare i Bordeaux varit med om. Den var till och med bättre än den 2005, som haussades å det grövsta.

Nu kommer de första rapporterna från årets skörd. Blygsamt säger de officiella rapporterna att den svala sommaren har medfört en mindre skörd men att vinerna förväntas bli sofistikerat eleganta. De producenter vi känner, har däremot utbrustit ”le millesime du siècle!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!” och nu citerar jag rakt av.

Ja.. vad säger man. Eller rättare sagt, vad ska de säga, skriva, beskriva för att få lika mycket eller mer uppmärksamhet än i fiol?

Då färska rapporter visar att Kina nu är Bordeaux’ största exportmarknad lär de dammsuga upp en stor del av allokeringarna från de främsta slotten. Men Bordeaux är enormt och det flödar av vin. Så vem vet, det kanske är dags nu. Dags för oss 70- och 80-talister att upptäcka detta klassiska distrikt. Tidpunkten har knappast varit bättre.