månadsarkiv: oktober 2011

Bordeauxproducenterna säljer med humor

Följer du nyhetsrapporteringen från Bordeaux, inte minst här på LivetsGoda.se, så är det lätt att få uppfattningen att vinerna från världens vinmecka är till för de rika och extremt sofistikerade. Skenande priser på auktionerna i Asien och rekord som avlöser varandra om de dyraste vinerna i världen.

Ingenting kan vara med fel. Som vår största stjärna Andreas Larsson så klokt säger, så finns det inget vindistrikt som gör så prisvärda viner som Bordeaux. Här finns verkligen något för alla.

Åt en panerad fisk med remouladsås och en god sallad till lunch här i studion. Till det ett glas Château La Louvière  Blanc (nr 96800) från 2007. Vinet kostar 199 kr (nedsatt från 279). Helt fantastiskt. Kommer på mig själv att sitta och fånle, så gott är det.

199 kr är inte billigt för ett vin, de flesta av oss lägger inte det på vardagsviner men det här är ett fynd. Allt finns här. Sofistikerad frukt, integrerade fat, en citrusvaxig fetma som gifter sig helt fantastiskt med maten och inte minst en mineralitet som får håren att krulla sig på ryggen.

Det här händer ganska ofta när jag öppnar en flaska Bordeaux.

Men producenterna har fördomar att slåss emot. De måste visa att de gör prisvärda viner för alla tillfällen.

Blev glatt förvånad när jag såg vilket grepp Conseil Interprofessionnel du Vin de Bordeaux (CIVB) tagit för att lätta upp stämningen.

De har låtit brittisk komikern Dom Joly förklara Bordeaux och dess viner i en serie videoklipp som finns på Youtube. Här är han på plats i vinregionen under flera dagar. Joly går i vinskola, besöker slott, äter ute på krogen och chit-chattar med vinproducenter på ett avslappnat sätt som vi inte är vana att se.

– Jag tillbringade tre fantastiska dagar i Bordeaux i september, berättar han själv. Det mest överraskande för mig var den mängd prisvärda Bordeauxviner, rött, vitt och rosé som var tillgängliga. Som de flesta andra hade jag en bild av Bordeaux som rött, dyrt och egentligen bara för vinkännare men i verkligheten finns det en mängd viner som är lätta att dricka nu. Jag hittade till och med några fantastiska viner under 100 kr. Jag skulle rekommendera en helg i Bordeaux för alla som älskar mat och vin.

Jag håller med!

I nästa nummer av Livets Goda matspecial finner du reportage från Bordeaux samt om ett smultronställe drivet av svenskar som är perfekt att bo på om du vill upptäcka regionen.

Ikväll dricker jag prisvärd röd Bordeaux till fredagsbiffen och vispar upp smör med flingsalt och rosépeppar (en favorit till dessa viner). Längtar redan!

Dom Joly – filmerna hittar du här:

Fynda bland toppslottens andraviner

Med skenande priser för toppvinerna från Bordeaux är det lätt att bli avskräckt. Det är få gånger i livet de flesta av oss lägger 10.000 kronor eller mer på en flaska vin. Dock producerar de flesta slott även andraviner av fantastisk kvalitet på betydligt modestare prisnivåer.

 

I sin strävan efter jämn kvalitet, har allt fler bordeauxslott som Château Lafite Rothschild, Château Latour och många andra kända namn, blivit mer selektiva för att hålla sin signatursmak. Då vinerna idag är mer samlarobjekt och investeringar än till för att drickas, gör slotten allt för att undvika stora årgångsskillnader.

 

Bordeauxviner är alltid en blandning av flera druvsorter och vinmakarna komponerar varje årgång genom att blanda de olika druvsorterna och ändra proportionerna. Allt för att slutresultatet ska bli detsamma år från år.

 

Det innebär att en stor del av juicen från de främsta druvorna inte hamnar i förstavinets flaskor. I stället används den till slottens andraviner.

 

Det kan också vara så att de tillverkats av druvor från yngre vinstockar. Vinstockar som är avsedda för förstavinerna men inväntar ålder och därmed högre koncentration. Detta är vanligt då vingårdarna regelbundet genomgår omplanteringar för att inte dö ut.
Ibland anser vinslotten att årgången i sig är så pass dålig att de väljer att inte släppa något förstavin utan etiketterar hela produktionen som andravin.

Så var fallet för margauxslottet Château Rauzan-Ségla år 1987. Allt gick då till andravinet.

Ett av de första slotten som presenterade ett andravin var Château Léoville-Las Cases som 1904 släppte Clos du Marquis och Château Margaux som 1908 kom ut med Pavilion Rouge.

 

Baron Philippe de Rothschild bestämde år 1930 att skörden var så pass dålig att den inte skulle säljas under flaggskeppsnamnet. När vinet buteljerades två år senare kallades det i stället Mouton Cadet. Philippe var familjens yngste broder vilket kallas för kadett på franska.

 

Tilltaget blev en succé då efterfrågan på Mouton Cadet var enorm. Etiketten har kommit att bli en av de största kommersiella framgångarna i Bordeaux.  Efter 1932 har slottet blandat sitt egna vin med viner från andra gårdar till Moton Cadet. Sedan 1994 har de ett ”riktigt” andravin som heter Le Petit Mouton de Mouton-Rothschild. Detta görs av druvor från slottets egna, unga vinrankor och med en begränsad produktion.

 

Ett av de mest kända andravinerna är Carruades de Laftie-Rothschild från Château Laftie-Rothschild. Vinet är uppkallat efter kullen det växer på. Carruades kostar ofta cirka en fjärdedel av förstavinet.

 

Även Latour gör ett andravin, Les Forts de Latour som ligger betydligt lägre i pris.

 

Några som lägger stor möda på andravinet är Château Beychevelle. Enligt VD’n Philippe Blanc är andravinet Amiral betydligt mindre symboliskt än sin storebror men gården lägger ner mycket möda och omsorg på Amiral för att tjäna sina lojala kunder.

 

– År 1982 gick fyra procent av vår skörd till Amiral, nu är det 40-45 procent, säger han till Reuters. Detta för att selekteringen är så pass mycket hårdare idag.

 

Helt klart värt att utforska alltså!

 

 

Grand Cru..

Grand Cru, bara smaka på orden, Grrrrrand Cruuuu.. Det säger allt. Hur novis du än är på vin så förstår du. Det här är bra, någonting extra. Gjort med omsorg och kärlek. Från en magisk plats.

Vad har vi för motsvarighet i Norden? Närodlat? Efter säsong?

Ärligt talat ingenting.

Ser till min glädje att ännu ett Grand Cru läge är på gång i Frankrike. Den första i sitt slag i Loire. Quarts de Chaume i Anjou väntar på ett ministerbeslut att bli godkända som Loires första Grand Cru.

Vilken gudabenådad jordplätt i Sverige skulle bli först att nå detta erkännande? För mig är det självklart. Den där plätten i hård, lerig jord ute på ängen i Orbaden, Hälsingland.

Där min gammelfasters jordgubbar, av äldre, svensk, sort mognat under nästintill midnattssol i svalt klimat och utvecklat en smak som är omöjlig att återskapa någon annanstans. Som treåring kunde jag aldrig vänta. De var så lockande goda att jag inte lät dem mogna. Jag åt dem vita. Undrar ibland om det var där jag fick min förkärlek för hög syra.

Jag är övertygad om att alla svenskar har ett sådant ställe. En plätt där det växer någonting som smakar bättre än allt annat i sitt slag. Det kan vara åkerbär, smultron, äpplen eller sparris.

För visst har du ett eget Grand Cru – läge, eller hade i alla fall någon gång i din barndom?

Jag är så avundsjuk på fransmännen. För att de har ett system för att märka ut och höja de här platserna.  Det må ta lång tid ibland och det ska det göra. Grand Cru är inget uttryck man ska svänga sig med i onödan.

Vad innebär det här nu då för vinbönderna i Anjou? Jo.. de måste göra ursprungstypiska viner. De får inte chaptalisera, det vill säga tillsätta socker i musten för att få upp alkoholhalten. De måste hålla ett extremt litet skördeuttag, 20 hektoliter per hekter. Det innebär att de måste hålla nere skörden. För att de druvor som till slut mognar ska få maximalt med näring och därmed komplexitet. Bland mycket annat. Ingen har sagt att det är enkelt att bära upp stämpeln Grand Cru.
Claude Papin som är ordförande för syndikatet för Quarts de Chaume menar att det som ska nämnas som ursprungstypiskt för traktens viner, bör komma från terroiren – jorden och klimatet för varje årgång. Inte från tekniken bakom vinmakningen.

Bra va?

Jag är övertygad om att det finns en råvara för alla jordar och när rätt råvara kommer från rätt plats. Det är då det är Grand Cru.

Fånigt stolt över svenskheten

Ibland är det många små bäckar som bildar en flod. Just nu är det små, små glimtar av nationell framgång de senaste veckorna, som värmt mitt hjärta för hemlandet.

Det är whiskyutgåvor som bara finns i Sverige utanför Skottland. För att vi svenskar verkligen uppskattar dem. Det är statistik över vår champagnekonsumtion per person, vi ligger högt upp på listan. Det är ett gulligt mail från amaronegurun Sandro Boscaini som älskar vårt land och idag fick jag ännu mer vatten på min kvarn.

En stor, kanadensisk undersökning som beskriver Sverige som världens mest kreativa land.

Tre kategorier vägdes in i ” The Global Creativity Index” som inkluderade 82 av världens länder. Teknisk innovation – hur många vetenskapliga och tekniska forskare finns det per capita. Talang och entreprenörskap – hur många patent har vi per capita. Slutligen mättes tolerans. Forskarna tar själva upp hur det i Sverige byggs kyrkor jämte moskéer och hur generösa vi är inför varandras olikheter. Det, är en förutsättning för att de andra två parametrarna ska kunna blomma ut till fullo.

¨Fantastiskt roligt också med de duktiga sommelierer som erövrar krogar i andra länder. Omtyckta för sin professionalism, vänlighet och pålitlighet.

Jag är förbaskat stolt när jag är ute och reser för våra gastronomiska framgångar. För Andreas Larssons VM guld i sommellerie 2007 och för Myllymäkis silvermedalj i Bocuse d’Or liksom kocklandslagets framgångar.

Nu hejar vi på Fredrik Horn som tävlar för Sverige i NM i sommellerie i Köpenhamn på måndag. Stort lycka till Fredrik!

Får man vara så här stolt som jag är just nu.. jag hoppas det!

 

Tack..!

Tack alla ni som besökte oss i vår monter på Taste Experience under Stockholm Beer & Whisky Festival.
Fantastiskt att få er input på det vi gör, härligt att ni ville teckna prenumerationer till mässpris, försäkra er om ett ex av vår specialutgåva i samarbete med Jura samt prova tillbehör till whisky, av recept hämtade ur tidningen.
Hoppas vi ses igen nästa helg!