månadsarkiv: maj 2012

Vit gårdssparris med tryffel-hollandaise och rostade pistagenötter

Det är nu det gäller att passa på om man skall äta sparris.

För den svenska sparrissäsongen är så rasande kort och att få tag på svenskodlad sparris är oss förunnat i princip från mitten/slutet av april till slutet av juni. Å andra sidan så sätter vi i oss oerhört mycket sparris under den här tiden.

Sen lämnas vi åt sparris som importerats från andra sidan jordklotet och som i transport och lagerhållning tappat det mesta av det den har att erbjuda.

För den som har provat att äta pinfärsk sparris, direkt från myllan, sätter aldrig mer tänderna i en gummibandslindad sparristrave som man hittar i butikerna i november. Skillnaden består i sockret som sparrisen innehåller när den är helt färsk, men som ganska snabbt omvandlas till stärkelse efter skörd och de små pinnarna tappar rejält i både smak och saftighet.

Så, om du någon gång får möjlighet att handla färsk, närodlad sparris – gör det. Du kommer att märka skillnaden.

I det här receptet, ett förhållandevis klassiskt sparrisrecept smaksätter jag hollandaisesåsen med färsk svart tryffel. Vill man inte lägga en förmögenhet på färsk tryffel så funkar det att blanda i lite tryffelolja istället, men kom ihåg att tryffeloljan är framställd på artificiell väg – det är inte riktig tryffel som smaksätter oljan utan smaktillsatser som är framställda på kemisk väg, även om det råkar ligga en liten bit i flaskan.

Och kom också ihåg att tryffel lätt kan ta över alla smaker, så var lite försiktig – om du inte är en stor tryffelälskare såklart :)

Så för en mycket enkel, men synnerligen god liten anrättning till sommarsolens ljummar strålar behöver du:

  • Vit sparris – färsk och svenskodlad, helst närodlad om det finns möjlighet
  • Pistagenötter – skalade
  • Färsk tryffel (går som sagt att ersätta med tryffelolja)
  • 100 g smör
  • 2 äggulor
  • skvätt vitt vin
  • nypa salt
  • nypa cayenne

Och sen snitsar du till det så här:

Skala sparrisen ordentligt, från knoppen och nedåt. Skär av nederdelen om den är för tjock och träig.

Koka sparrisen i lättsaltat vatten – ca 10 min. Känn med en potatissticka att de är genomkokta (annars får du träig sparris på tallriken).

Medan sparrisen kokar  smälter du smöret. Var noga med att det inte bränns. Blanda äggulorna och vinet i en bunke och vispa över vattenbad tills det börjar tjockna. Ta då av det av värmen.

Vispa ner det smälta smöret lite i taget. Vispa ordentligt så att äggen inte koagulerar. Smaka av med salt, cayenne och riv över lite tryffel.

Och såklart har du också under tiden hunnit med att torrosta pistagenötterna i en stekpanna.

Lägg upp tryffelhollandaisen, sparrisen (jag skär den gärna på längden om den är tjock) och pistagenötterna. Riv över tryffel.

Serveras utomhus i solen, med en chablis och Taken By Trees’ Sweet Child O’ Mine.

Det är nu man inser att sommaren är kommen :)

Bon Appetit!

En supertoscanare på balkongen

Jag har skrivit om vinmagin förut, i min andra blogg Vino Veritas. Jag var lika hänförd då som nu. Frågan är om det inte var en ännu större upplevelse idag. Kanske var det tack vare att det avnjöts på balkongen en ljummen vårkväll. Kanske hjälpte XL-kuporna från Riedel till ännu mer. Eller så har vinet öppnat upp sig till sin perfekta drick-och-njut-epok idag. Jag vet inte. Det var gott, det var kolossalt gott.

Le Cupole 2007 är uppbyggt på mestadels Cab F, Merlot, Cab S och ett stänk Petit Verdot. Smak: Friskt med fina syror, mineraler och toner av hallon, körsbär, jordgubbar och hallon. Tanninerna är torra och samtidigt sammetslena. Ett oerhört elegant vin med fantastisk frukt.

Importör är Wine List.

Smaklös

Jag har varit förkyld, jag är fortfarande snorig och roslig, fast sakta men säkert på bättringsvägen. Nog om det. Sjukdomar är bland det tråkigaste och värsta man kan prata, samt skriva om. Fast jag har en poäng jag vill komma till. Det har med alla våra sinnen att göra. Mina två (som jag nog är mest rädd om) smak och doft har varit helt utslagna senaste veckan. Det har varit så trist! Att inte känna smaken på maten. Ingen doft på vinet… nada. Tänk er en värld utan aromer, smaker, dofter, upplevelser, njutning. Det är en fattig värld, blek utan färg. Inga briochetoner från Champagnen. Inga mineraler i Rieslingen. Inget brynt smör och tropisk frukt från Chardonnay. Cassis och fat i Napa-cabben. Helt enkelt dötrist. Så har det varit, men nu börjar jag kravla mig ur denna gråa värld. Steg för steg. Det måste firas! Hur? Med Champagne såklart!

Den här drack jag innan mina två sinnen tog en förkylningspaus. Underbart läcker med fin brödighet och toner av nashipäron, torkade päron, kanderad ingefära och mogna äpplen. Paul Goerg 2002 finns i beställningssortimentet. Jag provade 2004:an, som idag var vid vidöppen och förförisk. Skål för en värld full av smaker och dofter! Vårda dina sinnen. De betyder mer än du tror.

/sofia

Skämsviner..

Efter en historisk middag med magiska viner igår, då en av våra allra främsta kollegor firade sin 40 – års dag, funderar jag på hur många av oss som faktiskt öppnar sådana rariteter som bjöds där regelbundet.

Hade en diskussion med en kollega på ”andra sidan” i höstas, en copywriter som inte alls arbetar i dryckesbranschen om vad han drack på fredagskvällen. Lätt provokativt försvarade han sin bag-in-box och menade typ. ”Jag gillar det och det står jag för”. End of discussion.

-       Men.. sa jag försiktigt (jag har stor respekt för den här kollegan som är galet mycket mer erfaren än jag vid tangentbordet och några år äldre), kan det inte vara så att det är den där sköna känslan som infinner sig efter två-tre glas du är ute efter. När hela kroppen slappnar av och allt bara känns varmt, härligt och mysigt. Lätt liksom.

–     Absolut, svarade han direkt.

Klart det är nice med boxen då. Bara att fylla på lite när känslan börjar avta. Att öppna en till flaska blir ju så väldigt påtagligt volymmässigt.

Jag njuter ju också av den känslan ibland. Men står jag för det? Njae.. knappast. Kommer hem som en urvriden disktrasa vissa kvällar, mannen jobbar natt och medan jag äter småplock och chit-chattar med kidsen dricker jag djupa klunkar av ett rosévin som är lika saftigt som ungarnas guava-festis. Hur skönt som helst. Att det vinet just då kommer från en flaska och inte en box är handen på hjärtat mer en princip- än en kvalitetsfråga.

Kommer ihåg första provningen, första kursdagen på min sommelierutbildning 2002. Vi provade en chilensk Sauvignon Blanc och jag föll som en fura. Drack det gladeligen och rekommenderade vinet till alla jag kände.

Idag är det nästan tabu att hylla ett vin gjort på Sauvignon Blanc om det inte har ursprung Bordeaux. Jag som tyckte att Cloudy Bay var det godaste som fanns en gång. Valde att fira med det första gången jag och min fantastiska vän och kollega Lotta tagit oss runt halvvättern. I gräset, i sommarskymningen utanför en liten stuga som vi hyrt utanför Motala medan varje muskel i kroppen värkte. Det var magiskt och en stor vinupplevelse då.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som fått smaka och njuta av några av världens bästa viner. Men jag inser också att min upplevelse i Motala för 7-8 år sedan knappast hade varit större om vi druckit Chassagne-Montrachet i stället för nya zeeländsk Sauvignon Blanc.

Om man visste att man skulle dö och fick dricka en sista flaska vin. Undrar om man skulle ta det allra bästa, mest exklusiva man kunde komma på. Eller det vin man förknippade med den härligaste upplevelsen i sitt liv. Många av mina flaskor är konserverade upplevelser och jag vete tusan vilken jag skulle välja..

Florida och vinet

Jag har varit i Florida, därav lite bloggtystnad. Vilket ni nog kan räkna ut, så var det långt ifrån en vinresa. Men lite fältstudier måste ändå göras:

  

Avskräckt av denna fasansfulla syn, styrdes bilen mot den finfina dryckeskedjan Total Wine. Butikerna finns utspridda lite överallt i USA och utbudet är enormt. Här finns öl en masse, viner från hela världen (med stort fokus på USA såklart), spritsorter av alla sorter, vintillbehör, glas… you name it, the got it! Ett besök är ett måste.  Lämna inte den amerikanska marken utan att ha varit på Total Wine. Vårt kära Systembolag, kan som vanligt slänga sig i väggen. Ännu en gång.

För att få hem alla investeringar (vin, bourbon och champagne) krävdes vissa försiktighetsåtgärder. Dagens tips nummer 2 (tips nummer 1 var alltså Total Wine) heter WineSkin. Det är precis vad de låter. En skinn till flaskan, gjord i plast och med skyddande bubbelplast.

Väl hemma, kunde allt packas upp utan kras och rinnande väskor. Det har hänt alldeles för många gånger.

Så, komihåglista:

1. Total Wine.

2. WineSkin

/S

Årets Grillkock 2012

Måste få skryta lite igen.

Tillsammans med min ständige kumpan i köket, Per Ehrlund, deltog jag i Webers final i Årets Grillkock 2012 på Liseberg i söndags. Och vi vann :)

Det är andra segern som jag och Per rott hem i vår. För en och en halv månad sedan vann vi också The Swedish Chili Experiment och kommer att representera Sverige i finalen i New York i mitten av december.

Så för den som vill beställa en njurtapp hos sin slaktare (det är en av fyra nya styckningsdetaljer i det nya styckningsschemat för nöt) så kommer här vårt vinnarrecept. Och jag kan verkligen rekommendera köttet – det är fantastiskt fint och gott. Det var en detalj som slaktaren tidigare tog hand om själv. Det är därför det kallas för slaktarbiff :)



Per och jag tillsammans med Alexandra Zazzi från juryn

Foto: Martina Söderberg

 

Mörad slaktarbiff med rostade palsternacksflarn och grillsmör på rostad chilepeppar, rostad broccoli och rostad vitlök. Serveras med en Gazpachobruchetta och rökt smöremulsion.

(4 pers)

SLAKTARBIFF (NJURTAPP)
2 st odelade slaktarbiffar
Salt/peppar.

Möra köttbiten lite lätt genom att hålla en kockkniv i bladet och banka lite försiktigt med skaftet på Slaktarbiffen ”. Snitta köttet i tunna skåror, peppra/salta och massera in i köttet.

Grilla på hög och direkt värme under kort tid för att få en fin yta. Lägg den därefter vid sidan av glödbädden och grilla den på indirekt värme under lock tills innertemperaturen når 50 grader. Låt köttet vila vid sidan av grillen i 10 minuter.

Muskeln delas av en tjock hinna och muskeltrådarna går snett mot mitten. Dela köttbiten längs med hinnan och skär tunna sneda skivor rakt över muskeltrådarna.

 

ROSTADE PALSTERNACKSFLARN
2-3 palsternackor
Rapsolja
Salt/peppar
Folie

Skala och hyvla palsternackorna med en osthyvel. Vik folien till ett par lagers tjocklek och lägg palsternacksflarnen på grillen på indirekt värme, så långt ifrån glöden som möjligt. Låt dem ligga där och rostas torra snarare än grillas.

Justera värmen genom att lägga ytterligare folie under flarnen. Var noga med att luft kan cirkulera runt palsternacksflarnen. Avsluta med att torka dem på grillocket på en bit folie. Lägg dem högt upp så att de inte bränns på locket. När de är krispiga tar du dem ur grillen. Salta och peppra försiktigt.

Foto: Martin Svensson

GRILLSMÖR
1 Dutch chile (spansk peppar) – utan mellanväggar och frön
Stjälken från broccolin
6-7 broccolibuketter
1 vitlök solo
50 gr normalsaltat smör

Rosta vitlök, chilepeppar och broccoli på indirekt värme under lock i grillen 15-20 min ca. Det är viktigt att de inte bränns vid. Temperaturen bör ligga runt 150 grader. Mot slutet kan broccolin köras på direkt värme ett par minuter för att få lite färg.

Värm smöret hastigt och försiktigt så att det blir mjukt, ungefär rumstempererat. Hacka broccolin, vitlöken och chilepapparen fint. Ta bort frön och mellanväggar från chilepepparen. Blanda med det mjuka smöret. Rulla det i plastfolie och forma till en liten ”korv”. Lägg i kylen och låt det stelna.

 

GAZPACHOBRUSCHETTA
1 rödlök
1 vilkök (solo)
3 tomater
2 röda paprikor
¼ gurka utan skal och kärnor
1 jalapeño (utan mellanväggar och frön)
Basilika
Surdegsbröd
Sherryvinäger
Balsamicovinäger på dadlar och fikon
Chipotle Sauce and Marinade
Olivolja
Salt/Peppar

Lägg vitlöken på en bit folie vid sidan av glödbädden. Lägg på den en bra stund innan övriga grönsaker. Grilla sedan alla grönsaker, (tomaterna skall gå på sist – de grillar du klart på ett par minuter) på direkt värme och relativt hårt. Paprikan bör sotas rejält i skalet. Lägg den sedan i en plastpåse, knyt till och låt den vila där ca 15 minuter. Därefter skalar du den.

Hacka paprikan och övriga grönsaker grovt tillsammans med basilikan. Blanda med en skvätt vinäger och lite olivolja. Smaka av med chipotlesåsen, balsamicovinägern, salt och peppar.

Lägg ett par klickar smör och komplettera med lite olivolja på fyra skivor surdegsbröd och grilla dem på direkt värme tills de blivit lagom knapriga. Lägg på grönsakshacket och krydda med nymald svartpeppar. Dekorera med finhackad gräslök

 

RÖKT SMÖREMULSION
2 ägg
300 gr normalsaltat smör
1 msk vatten
1-2 tsk citronsaft

Bryn smöret i grillen och lägg på rökved så att smöret får en rökig smak. När det har smält och brynts låter du det svalna till rumstemperatur

Mixa de rumstempererade äggen med stavmixer i en hög smal skål eller vispa med ballongvisp i en bunke. Fortsätt mixa/vispa och droppa i smöret, inledningsvis väldigt försiktigt. Fortsätt tills du får en majonäskonsistens. Smaka av med salt, peppar och citron.

Lättast är att du tillreder de olika delarna i den här ordningen:

  • Bryn och rök smöret till smöremulsionen
  • Palsternackflarnen
  • Grilla broccolin, paprikan och vitlöken
  • Sedan gurka och rödlök
  • Övriga grönsaker
  • Smöremulsionen
  • Grillsmör
  • Gazpachbruschettan
  • Slaktarbiffen (låt vila 5 min)

Servera köttet uppskuret i skivor, låt grillsmöret smälta ovanpå. Lägg de rostade palsternacksflarnen vid sidan om köttet tillsammans med gazpachobruschettan och den rökta smöremulsionen.


Tallriken från i söndags – uppochner, men med gazpachobruschettan till vänster och köttet placerat kl. 12.

Foto: Berit Björnsbråten

Confiterade och äpplerökta oxkinder med äpple- och rödkålschutney

Hej igen,

Det var ett tag sen sist, men jobbestyr har den senaste veckan krävt sin odelade uppmärksamhet så tiden i köket har för min del varit helt försumbar.

Desto mer blir det den närmaste månaden med en rad olika cateringuppdrag och en del annat spännande. I det senare fallet lovar jag att återkomma i nästa vecka och berätta.

Tills dess vill jag gärna dela med mig av ett recept som är fantastiskt om man lägger ned lite engagemang och kärlek i tillagningen :)

Att confitera är egentligen ett gammalt sätt att konservera maten, men i det moderna köket en relativt hipp tillagningsmetod där man saltar råvaran och sedan tillagar den i fett på låg temperatur under lång tid. Som konserveringsmetod gjorde sältan och bristen på syre där råvaran vilar i fettet att man kunde lagra mat väldigt länge.

Oxkinderna, som i styckningssammanhang benämns oxkindbackar, är nötdjurets kindmuskel. Muskeln är grovfibrig, relativt senig och har mycket köttsmak. Den kräver att man putsar till den lite och kinden funkar bäst att först koka och sedan grilla eller steka. Eller som jag gör här; confitera dem för att sedan röka dem med äppleved.

Till den här anrättningen putsar jag kinderna riktigt fint eftersom jag vill att de i princip skall smälta i munnen. Och till köttet serverar jag en liten skiva smörstekt surdegsbröd och en äpple- och rödkålschutney.

Och vill du göra på samma sätt så fixar du hem:

  • ca 1,5 kg oxkinder – putsa dem väl
  • ankfett – köp så att du har ordentligt
  • röksalt

  • 2 röda äpplen, urkärnade men med skalet kvar
  • rödkål – ca 2 dl strimlad och hackad
  • 1 dl råsocker
  • 0,75 dl äpplecidervinäger
  • 3 msk äpplegelé
  • 1 kanelstång
  • 1 tsk torkad och mald ingefära
  • smör
  • salt

  • Levainbröd
  • Smör

Och när du har alla ingredienser hemma så gör du så här.

  • Putsa kinderna väl, lägg dem i en ungsfast form  och slå över ankfettet.
  • Skjuss in i ugnen i 6-7 timmar på 90 grader.
  • När kinderna är klara tar du upp dem torkar av dem försiktigt och lägger dem på grillen och röker dem på indirekt värme med äppleved. Var noga med att temperaturen i grillen ligger någonstans mellan 70-90 grader. Salta med röksalt.
  • Strimla och hacka rödkålen. Kärna ur och tärna äpplena i små bitar.
  • Stek äpplen och kål i mycket smör.
  • Tillsätt sockret, äpplcidervinäger, kanelstång, ingefäran och en nypa salt. Rör om och låt puttra på svag värme ungefär en timme. Efter halva tiden fiskar du upp kanelstången och tillsätter äpplegelén.
  • Smaka av och tillför ev mer äppelcidervinäger för att hitta en bra balans mellan sötma och syra.

Servera kinderna på en bit smörstekt Levainbröd,  en hygglig Chardonnay och Richard Lindgrens From Camden Town To Bleecker Street.

Smaklig spis :)

 

Stifado – som i Grekland

Har ni sett filmen Fatal Attraction, där Glenn Close kokar Michael Douglas’ barns kanin mot slutet av filmen?

Häromdagen gjorde jag om det tilltaget, om än i något mer civiliserad form.

Så jag inhandlade två flådda och urtagna kaniner på Hötorgshallen, gick hem och fotograferade de små liven.

Hua, hur kan något sådant bli så gott, skrev en av mina bästa vänner i ett sms när han sett bilden på kaninerna jag köpt.

Och någonstans kan jag hålla med, för onekligen är djur utan päls på en köksbänk inget man vinner Photo of the year på. Särskilt inte om huvudet sitter kvar. Det är då det kan te sig lite… hur ska jag uttrycka det… oangenämt. Framförallt om man tillhör kategorin av konsumenter som hellre köper vakumförpackad fläskfilé från Danmark för 49:- kilot.

Sen hör det väl också till att man skall protestera lite mot en flådd och urtagen kanin. De är ju trots att rasande gulliga där de hoppar omkring i sin bur ute på gräsmattan. Och vem kan tänka sig att sätta tänderna i barnens Stampe?

Det är ju inte riktigt samma sak med lamm. Eller gris.

Nåväl.

Jag utelämnar bilden på de små rackarna här, men när man delat upp dem i de olika detaljerna (de påminner i sin anatomi väldigt mycket om just lamm) så är det styckningsdetaljer och inte kramdjur vi har att göra med längre.

Således styckade jag upp mina inhandlade kaniner i klubborna (bakdelen motsvarande stekarna på lammen), vingarna (frambenen motsvarande bogarna), sadel och rygg. Och som ni noterar så är anatomin, eftersom djuret är så litet, till del benämnt efter fågel snarare än lamm.

Sen rostar jag dem försiktig och sen får de koka med ben och alltihop innan jag benar ur och låter köttet gå med i ett sista kok ihop med övriga ingredienser.

Just like in Greece.

And just like perfect.

Inser nu att även jag är en kaninkokare…

Och kom ihåg – it’s all in the sauce.

 

Så för att fixa till en riktig grekisk Stifado för 6-8 personer så behöver du:

2 kaniner, flådda och urtagna. Till skillnad från Glenn Close i filmen Farlig Förbindelse så flår vi och tar ur kaninerna innan vi stoppar dem i grytan – och om vi använder barnens älsklingar så frågar vi först.

Behåll gärna hjärta och lever som du kan steka på till dig själv under tiden grytan puttrar. Perfekt till ett kallt glas Chablis.

Kaninrostet
Kaninerna vederbörligen uppstyckade
1 morot i delar
1 lök i sina delar
Olivolja
Vetemjöl

Kaninkoket
Diverse rotfrukter och gul lök
En ganska ordentlig skvätt med rött vin
Ett par lagerblad
2 msk paprikapulver
2 kanelstänger
Färsk rosmarin
Färsk timjan
Kryddpeppar, grovt stött i mortel

Själva såsen
Ca 1-1,5 liter av det reducerade kaninkoket
2 morötter
4 gula lökar, grovt skurna i båtar
2 röda lökar, skurna på precis samma sätt
1 röd, 1 gul och 1 orange paprika
2 nya kanelstänger
Lite mer rödvin
Och några lagerblad till
5 dl krossade tomater
2-3 msk tomatpuré
2 msk koncentrerad kycklingfond
peppar och salt
Lite chipotlesås (använd helst Chipotle Sauce and Marinade) efter smak, men inte för mycket – den skall bara anas – inte ta över.
Peppar och salt

Tillbehör
Ris eller rostad klyftpotatis med timjan
Bröd att suga upp såsen med
Mer nymald svartpeppar

Och så här gör du

Rosta kanindelarna i ugnen på 150 grader i ca 30 min. Ringla lite olja över och gnid in och pudra med lite vetemjöl. Lägg med en morot och en lök i delar i rosten.

Lägg de rostade kanindelarna i en kastrull tillsammans med övriga ingredienser till koket. Täck med vatten, lägg på lock och koka upp. Låt koka sisådär 2 timmar på svag värme. Det skall puttra mao.

Sila av fonden och spara ca 1-1,5 liter. Bena ur kaninen och lägg köttet åt sidan.

Koka upp allt som skall vara med i såskoket utom chipotlesåsen. Låt puttra. Efter 20 min ca lägger du i köttet, smakar av med lite chipotlesås och salt och peppar. Låt gå klart 10 minuter på svag, svag värme.

Kom ihåg att smaka av så att du får en ordentlig touch av kanel, en aningens smak av chipotle och bra sälta. Smaka, smaka, smaka.

Fiska upp lagerblad och kanelstängerna ur grytan.

Ett gott surdegsbröd suger upp all sås från tallriken. Servera med ris eller timjansrostade potatisklyftor.

Servera med ett grekiskt Naoussa Boutari Grande Reserve och Zorba’s Dance med Mikis Theodorakis. Och glöm inte att ha en danspartner att hålla om axlarna när det drar igång :)

Kalí órexi!