En landsortsbar i Texas

Det slår i de slitna gamla myggnätsdörrarna, mest på grund av den torra vinden som drar genom byggnaden. Utanför kacklar hönsen ikapp med tuppen och fastän det inte finns något staket mellan landsvägen och bakgården var det länge sedan det förlorades någon fågel. Mrs Ruth konverserar med två ölsugna stammisar – ett gift par som kört hit från Floresville, en resa på omkring åtta mil enkel väg.

Konversationen består av att räkna upp vilka som var på baren igår. Tydligen en lyckad kväll. Sen kommer de in på ämnet San Antonio (uttalas sanantoone i den här delen av landet), och det är tydligt att ingen i sällskapet gärna rör sig in mot stan om de inte absolut måste.

Den gifta mannen berättar om senaste gången han var inne i stan och berättelsen doftar inte av längtan. Den handlar om framfarter på några kilometer i timmen, milslånga köer, avgaser och en bil som skulle hämtas.

Mrs. Ruth kontrar med en historia involverande hennes dotter som tydligen har gett sig in i nämnda röra. Dottern sköter om en bar–Midnight Rodeo–nära sitt hem i den östra delen av stan, och nu har ägarna satt henne på ett jobb lite norr om stan på en annan bar–Wild West–och där kör de som dårar. Den gifta mannen suckar uppgivet – ja det är en jäkla röra där inne.

Vi sitter på Dean’s Store, en landsortsbar i Texas, och idag är precis som igår. Jag beställer ännu en törstsläckande öl av Mrs. Ruth och lyssnar vidare på konversationen. Min beställning drar samtalet åt ämnet öl och K. Spoetzl Brewery, allmänt känt som Shiner. Ett av Texas bästa bryggerier och traktens stolthet. Shiner, grundat 1909, ser till att hålla den bayerska och tjeckiska öltraditionen levande här i centrala Texas. Då blir det också det vi dricker idag. En till tack Mrs. Ruth, önskar den gifta kvinnan – en Shiner Light Blonde.

Konversationen störs då och då av de fåtalet bilar som drar förbi ute på landsväg 20 där den sträcker ut sig mellan fälten endast ett par meter från den gamla landsortsbaren. Händelsen följs av en stilla undran om det var den eller den som for förbi och vart kunde han eller hon vara på väg – var det inte han som var här i gårdagskväll? Nä, jag tror det var någon annan!

Jag bryter mig in i gemenskapen och frågar Mrs. Ruth om mannen som bar penisbenet från en tvättbjörn i sin hatt. En bekantskap jag gjort tidigare, då i sällskap med en av skribenterna för Almost Out of Gas. Hon berättar att han precis gått bort och innan jag hinner känna mig pinsam plockar hon fram en kopia av hans dödsannons och lämnar över den till mig att läsa.

”Charles Foster var en ärlig man och levde ett enkelt liv – på sitt eget sätt. Han drack och han rökte, och han förstod att uppskatta ett bra party. Han hade, liksom vi alla, saker han ångrade men rationaliserade eller rättfärdigade aldrig sitt sätt att leva. Det var vad det var. Inget mer, inget mindre…
… en hyllning till Charles liv kommer att hållas på Dean’s Store på lördag klockan 15.00 med massor av öl och barbecue. Det skulle Charles ha gillat.”

Vi sitter alla tysta och funderar över Charlie. Tuppen bekräftar åter sin närvaro och det smäller i myggnätsdörrarna, fortfarande mest på grund av den torra vinden som drar genom byggnaden.

You may also like...

Kommentera