Ornellaia 1997 – som att komma hem till favoritskivan

Så står den framför mig. Legenden. Ett vin jag bara hört berättas om som det perfekta: Ornellaias estatevin från Italiens kanske bästa årgång någonsin – 1997. Dagens vinmakare Axel Heinz nämner numera 1997 som Ornellaias referensvin. Det är så här teamet på Ornellaia vill att deras vin ska uppträda.

Men vad var det egentligen som gjorde (och fortfarande gör) vinet så monumentalt? Var det enbart en lyckad årgång där väder och vind la ett perfekt pussel? Njae, inte riktigt. Visst gjorde naturen ett stort arbete som gav en perfekt skörd men den sanna legenden berättar om ett precisionsarbete inte bara av moder jord och vingårdarna utan även av krafter från kött och blod – i slutskedet var det människan som gjorde det sista beslutet som gav Ornellaia 1997 sitt historiska berättigande.

Det var till och med så att det stora steget som senare skulle leda Ornellaia 1997 till historieböckerna skedde först efter att man bärgat skörden och gjort den viktiga selekteringen som avgör vilka druvor som platsar i Ornellaia eller inte. När arbetet var slutfört samlade den dåvarande vinmakaren Thomas Duroux och Michel Rolland (anlitades år 1991) teamet omkring sig. Det var tyst. Alla var förväntansfulla över vinmakarens kommande ord om årets skörd – hur fantastisk den hade varit. Istället höjde han rösten: ”Vi gör en selektion till. Vi har tidernas bästa årgång på sorteringsbordet och nu har vi chansen att göra 1997 Ornellaia till ett än mer exceptionellt vin. Kanske det största som någonsin har gjorts i Italien.”

IMG_7583Orden ekade i stenbyggnaden. Historia var på väg att skrivas. Men inte nog med att man satte sig ner och påbörjade ytterligare en gallring för att få fram de absolut mest perfekta druvorna – man påbörjade också ett vågat ekonomiskt spel då den slutgiltiga druvmassan blev 20 procent mindre. Med facit i hand: Värt varenda bortselekterad druva och jag skulle ge vad som helst för att få uppleva den energi som skapades hos vinarbetarna de sekunderna som vinmakaren yppade orden om den andra selektionen. Tänk att få se hur alla kavlade upp ärmarna och känna hur det målinriktade arbetet med den andra historiska selektionen påbörjades.

Det var här som allt avgjordes.

Jag kan inte påstå att 1997 är en diskuterad årgång. Den var ju liksom fantastisk redan från början. En perfekt årgång och så inte bara för supertuscans. Brunellon från Montalcino är fantastisk även idag – utvecklad och kraftfull som fortfarande behöver tid i karaff innan den öppnar sig. 1997 från Barolo är idag fenomenal och förföriskt god och sensuell. De exemplaren från Barbaresco jag lyckats prova är omöjliga att motstå där Gaja Barbaresco 1997 är så nära 100-poäng man kan komma med det enda hindret från sista pinnen är att deras vingårdsbetecknade från samma år inte är provade. Så 1997 är bra – på riktigt. Lovar.

Ornellaia 1997 är redan på doften så god att jag inte vill dricka upp den. Den doftar varm sommarmorgon i Toscana. Lavendel, rosmarin, mogna söta mörka bär och fräschören från vita blommor som sprider sin fruktsötma med vinden. Tidigare hade jag funderat på hur jag skulle attackera vinet men nu är det snarare så att vinet attackerar mig. Gränslös kärlek flödar ur glaset. Minnen.

Smaken är fantastisk och hänger kvar vid doften mer än vad jag först tänkte mig. En elegant målning av medelhavsskog, pinjeträd, sand och den ljumma salta vinden från havet greppar tag i mig och tar vinet vidare från doften. Det är ett fascinerande vin. Utvecklat och färdigt att hälla i sig idag samtidigt som den har fruktiga tanniner och motstånd som gör att den skulle kunna ligga i tio år till. Fängslande. De lager av komplexitet som fyller vinet ligger inte i dess frukt utan i strukturen och i terroiren och här gör den andra viktiga selekteringen sig verkligen påmind.

Vinet fortsätter att charmera på alla triggerpunkter. Den mogna mörka frukten är elegant sensuell och samtidigt lite så där läckert hallonmogen- och nyponsöt som en del viner från Pomerol och St-Emilion får med lite ålder.

Det är vansinnigt gott. Det breder ut sig som en toskansk vy och tanken slår mig att även om jag aldrig tidigare druckit det så känns vinet bekant. Allt känns igen. Som att komma hem. Jag är i trygga händer. Det känns lite som favoritskivan du alltid återkommer till och som doftar och låter precis som bara just ditt exemplar. Repan på skivan har blivit en del av just din version av plattan. Den är unik för dig. Lite så känns det med Ornellaia 1997. Ett särskilt vin. Unikt för oss.

Ornellaia 1997
(Bolgheri DOC Superiore)
65% Cabernet Sauvignon
30% Merlot
5% Cabernet Franc

Erik Dahlström

Formgivare, fotograf och matkreatör bakom tidningsfamiljen Livets Goda sedan starten. Har stor passion för mat och dryck som blivit ett livsämne som utvecklats under många års resande samt hemma i köket i Hammarby Sjöstad där oräkneliga timmar spenderas. Är redaktionens kock när artister och vinmakare kommer på besök. Älskar ärlig mat på tallriken tillsammans med en riktigt bra flaska vin och musik.

You may also like...

Kommentera