#tbt Banyuls 2014

I väntan på skörden tänker jag tillbaka till förra årets skörd som jag hade förmånen att jobba hos geniet Philippe Gard som på sin domaine Coume del Mas i södra Frankrike, alldeles vid gränsen till Spanien i departementet Pyrénées-Orientales, gör fantastiska viner under de två underskattade appellationerna Colliour och Banyuls. Regionen ligger inte mer än en knapp femtimmars bilfärd från Saint-Émilion men hade lika gärna kunnat ligga på en annan planet. Den första och största skillnaden är såklart landskapet och klimatet. Som jag skrev i ett kåseri i Livets Goda tidigare i år (#88): om det är sant att vinrankan ska lida för att producera högkvalitativa druvor, gör den det verkligen här. Regionen har 300 soltimmar om året, frekventa vindar och ett regn som, även om det är sällan, faller våldsamt. Vinrankorna klänger sig fast i de branta och terrasserade bergssluttningarnas skiffer för att inte blåsa bort i den starka ”la Tramontane”. Som en tröst för de stackars buskiga vinrankorna har de åtminstone en spektakulär utsikt över berg och Medelhav. Samma tröst gäller för druvplockarna, jag behöver nog inte ens nämna att mekanisering bara är att glömma här, allt måste göras förhand.

Den andra skillnaden som man märker när man kör runt på vägarna är bilarna. I Bordeaux kör de tekniska direktörerna runt i de största SUV:arna på marknaden och konsulterna lika så, ägarna till slotten syns inte sällan i sublima gamla Bugattis eller något annat italienskt. I Banyuls kör de snarare en Renault eller Citroën, kanske möjligtvis en praktisk Land Rover Defender om det går riktigt bra, men då har de ofta tjänat pengarna på annat håll innan de gav sig in i vinbranschen. För om man vill tjäna pengar så är inte det här regionen man ska satsa på. Men å andra sidan om det är pengar man vill tjäna borde man kanske snarare jobba med finans. I och med de branta steniga sluttningarna, ofta på flera hundra meters höjd, går det som sagt inte att plocka med maskin vilket bara det gör kostnaderna högre. Lägg sedan till att södra Frankrike inte har samma rykte som, låt oss säga Bordeaux, vilket gör att du inte kan ta betalt för ursprunget, det vill säga den medfödda prestigen, och du har inte den enklaste kombinationen av faktorer. Ortsnamnet ”Banyuls” säljer helt enkelt inte lika bra som ortsnamnet ”Saint-Émilion”, man måste därför skapa sitt eget namn enbart genom sitt eget vin. Detta gör det ännu svårare för folk utan passion att klara sig och övergivna vinfält är därför inte en ovanlig syn. Dock så kan detta också vara positivt i bemärkelsen att det är en av de få franska regionerna där unga vinmakare som vill starta eget har en chans att etablera sig och dessutom göra något eget, obundna av historia och konventioner.

Någon som har klarat av konststycket att etablera sig i regionen är just Philippe. På Coume del Mas producerar han viner som både låter soltimmarna och de höga altituderna tala. Jag hade aldrig hört talas om honom eller vingården när jag bodde i Sverige, men hörde desto mer om båda när jag jobbade i Paris vilket gjorde att jag redan visste vart jag ville söka mig när det var dags för den första praktiken under min utbildning. Den stora behållningen för mig att ha arbetat en skörd och vinifikation hos honom var, att efter år på universitet vars undervisning ibland känns som reklam för företag som producerar oenologiska produkter, ha fått se hur lite man egentligen behöver så länge som man jobbar korrekt. Coume del Mas viner är inte ”naturviner” eller certifierat biologiska, arbetssättet är pragmatiskt och opretentiöst, behöver man industriell jäst för att sätta igång en tank tillsätts industriell jäst, behövs YAN tillsätts YAN, men 2014 användes inget och det är i regel bara väldigt problematiska år som det ens kommer på tal. För mig är det så man låter druvorna, ursprunget och året prata. Varför styra om det inte behövs? Lyssna istället. Hos många, om inte hos de flesta, så följer man bara ett protokoll där man betar av så många produkter att det måste ha varit någon betald av Lallemand eller Laford som skrev det. Även om jag låter lite bitter när jag pratar om sådant som man lär sig i skolan så ska det bli väldigt intressant att göra vin i en sådan konservativ värld som Bordeaux. Jag menar jobbar man med finans måste man väl ändå ha en viss dragning till Wall Street?

/Tobias

Skördebloggen

Går andra året på M.Sc. programmet Vinifera Euromaster i enologi och vitikultur som drivs av ett konsortium av några av de ledande vinuniversiteten i Europa och organiseras av Montpellier SupAgro. Han har trots sin unga ålder mångårig erfarenhet av vinvärlden, dels som vinkällarmästare på Göteborgs Vinkällare och mer nyligen som vinprovningsledare på Ô Chateau i Paris.

You may also like...

Kommentera