Vingalningar

Jag skulle kunna skriva en detaljerad utläggning om Gaja-vinerna vi provade. En statusuppdatering om vart respektive årgång befann sig i utvecklingskurvan. Och om jag gillade eller inte. Kanske delge en poäng. Jag skulle kunna skriva om de extraviner vi provade och tankarna som infinner sig när jag har ett magnifikt glas mogen Bordeaux framför mig. Den där gåshudsframkallande känslan.

Men nej, jag väljer att inte sammanställa någon bloggpost fylld med ‘what we had’. Tror ärligt talat inte läsaren har någon större behållning av det. Däremot gav sittningen mig personligen en referens som jag innerligt behövde uppdatera. Det var ju ändå typ tjugo år sedan jag sist provade den där 1982 Sorí San Lorenzo. Och att prova olika vingårdslägen från 2004 mot varandra, blint, ja det var inget annat än fantastiskt lärorikt.

Vad som är värt att skriva om när 10 vingalningar är samlade kring ett bord är just galningarna. Samtalet. Kunskapen. Ödmjukheten. Glädjen. Lusten att dela med sig. Att under drygt sju timmar bara få diskutera vin och ta del av samtligas kunskap och insikter är ruskigt lärorikt, och alltid får man något nytt med sig hem att tänka på. Kanske en ny infallsvinkel, eller så blottgjordes en gråzon i din egen kunskap som man nu med entusiasm tar sig an.

Jag spenderar en hel del tid varje kväll att lära mig mer om vin. Timmar. Så har det i stort sett ut för mig de senaste tjugo åren. På 1990-talet var det via den tryckta faktalitteraturen, sedan kom internet och en ny värld kompletterade den traditionella. Vinresor har det likaså blivit många av, där den första gick av stapeln 1997. Den enda insikt jag vunnit under alla dessa år är att ju mer jag gett min in i det här, i vinets värld, ju mer inser jag hur lite jag faktiskt kan. Vilket gör mig tacksam, för någonstans längs resan så inser du att det här går inte att greppa, du måste specialisera dig om du ska vinna en djupare förståelse, något som åtminstone jag söker.

Tillbaka till vingalningarna kring bordet. Kunskapen om och kring Piemonte, kvällens tema, var makalös bland deltagarna. Ett område som jag villigt erkänner inte hört till de som jag specialiserat mig på, även om flera av de mäktigaste viner jag provat varit just nebbiolo. Men Barolo och Barbaresco föll bort, av någon anledning, precis som jag medvetet valt att inte grotta ner mig i flertalet andra regioner eller länder. Tiden fanns inte och för en djupare förståelse så går det inte att skrapa på ytan i vartenda vinområde runtom i världen. Något måste få ge vika. Därför är det en ynnest att sitta bland kunskap och suga in allt som bjuds. Och gå hem med en massa nya tankar som tidigare inte farit runt i skallen. Vinvärlden är enormt stor men störst är ändå glädjen när man får dela den med likasinnade. Det om något är värt 100 poäng.

Tack till er som berikar min passion. Och till alla andra; jag hoppas ni finner likasinnade att dela intresset med.

Niklas Jörgensen

Precis som efternamnet antyder så har Niklas danskt påbrå. Efter avslutade studier i Lund arbetade han ett par år på anrika Kjær & Sommerfeldt i Köpenhamn innan flyttlasset gick till Stockholm där det bland annat spenderades några år på Vinkällaren Grappe. Niklas är den fortifierade rösten i cyberrymden och driver bland annat sidan Mad about Madeira.

You may also like...

Kommentera