Branschmässing polarisering

Den franska vindagen på Grand Hotel är en institution äldre än mitt snart 20-åriga Somellierjag. Dagen har alltid, tillsammans med champagnedagen och italienska vindagen (innan Ripasso och Amarone körde kvalitetsintresset för Italien i botten) varit en naturlig samlingsplats för landets importörer, dess ledande Sommelierer och dito skribenter. Not today.

Idag fick jag nämligen bemöda mig att besöka TVÅ tillställningar; den ovan nämnda officiella versionen samt en mindre men väsentligt mer spännande utmanare bara ett kvarter bort. Nykomlingen bjöd tyvärr på endast fyra olika importörers viner, vilket givetvis begränsade utbudets bredd, men den lyckades ändå samla gräddan av Sommelierstockholm (som vanligt får ni övriga åter igen ursäkta storstadsfixeringen).

Vinerna hos alternativvarianten var generellt lätta och transparenta, ungdomliga och saftiga, det mesta dessutom både personligt och gott. Men jag fick ändå känslan av att det inte var därför som huvudstadens trendigaste Sommelierer flockades här denna oktobereftermiddag. Importörerna som initierat evenemanget drivs av unga, kompetenta och vinutforskande entreprenörer som vurmar för ett alternativt, vinöst Europa, d.v.s. ekologiskt, biodynamisk och ”vi fick bara 60 flaskor” är givna ledord. Har man slängt skygglapparna (eller aldrig haft några), har man hamnat rätt, liksom.

Av någon anledning känns det dessutom som att de betydligt större och mer berömda svenska importörena (som precis betalat uppåt 10.000 kr per utställningsbord i vackra Spegelsalen på Grand Hotel) också är medvetna om den vinösa gerillarörelse som pågår.

Franska Vindagen var denna måndag officiellt vigt åt branschen, men en substantiell del av gästerna var ändå privatpersoner, dock i egenskap av vinklubbsmedlemmar. Absolut inget fel med detta i sak, då det i slutändan ändå är dessa personer huvudsakligen köper utställarnas dyrare, franska viner på Systembolaget. Dock anordnades det faktiskt en heldag enkom för konsumenter i förrgår och jag undrar varför det under lördagssessionen kördes kartongvinsrally och inte en seriös vindag/kväll? Var det eventuellt därför som man likställde vinklubb med branschfolk just denna måndag?

Kanske är det så, att de utställande importerna är så pinsamt medvetna om problemet att de inte längre visar upp sina för restauranger dedikerade viner, då de i hjärtat vet att de potentiella restaurangköparna ändå aldrig dyker upp? ”För de kindpussas säkert just nu på det där andra stället 300 meter härifrån och därefter torde vi inte få se dem på Grand Hotel överhuvudtaget”? Why bother, liksom?

Jag ser ett fundamentalt grundproblem. Har vi ens en Fransk Vindag 2020? Om ja; varför det? Om de mest intressanta och vågade importörena redan nu väljer att köra eget och där erbjuder viner som de ledande restaurangerna vurmar för; vad ska då ”originalet” erbjuda? Härligt med schyssta grejer i Beställningssortimentet, men…

Nja, det här duger inte. Branschen är värd en dag där samtliga importörer känner stolthet över att delta och att verkligen visa upp sina bästa viner, precis som att storspenderande privatpersoner också måste få sitt lystmäte. Gör om, gör rätt. Vive la France!

PS. Ett axplock av dagens kanske mest intressanta viner var:

2014 Domaine Naudin-Ferrand Aligoté, Loire (Grande Bouteille)

2013 Hervé Souhaut La Sauteronne, Rhone (Wine Trade)

2014 Verget Saint-Veran Vigne de Saint-Claude, Bourgogne (Provinum)

2002 Deutz Cuvée William Deutz Brut Millésimé, Champagne (Swedish Brand)

2013 Marcel Deiss Riesling, Alsace (Johan Lidby)

NV Pascal Agrapart Blanc de Blancs Terroirs Extra Brut, Champagne (Jacobson & Söderstöm)

You may also like...

Kommentera