Tack Kelli White!

Jag vill bli en ny Michel Jamais. Nja, egentligen inte, men se gärna nedanstående vinkommentarer som en uppföljning till de Napa Valley-viner från 1994 som MJ nyligen skrev om. Även jag har, litet i skymundan, provat ett flertal äldre kaliforniska viner tack vare min broder The Wine Mongler.

USA-resan jag genomförde sommaren 2013 var min (tro det eller ej) första någonsin till det stora landet i väster och den intensifierade mitt intresse för de mångfacetterade viner som de facto numera produceras ”over there”. Och dess lagringspotential.

Vi måste alla idogt utvecklas och med avsikten att bättre förstå hur den egentliga mognadskurvan ser ut hos amerikanska viner har jag under hösten konsumerat ett gäng udda viner, med två gemensamma nämnare; åldrat och kaliforniskt. Selected wines…

La Jota huserar på Howell Mountain och har sedan i mitten av 90-talet producerat propra viner. 1996 och 1997 Howell Mountain Select är två riktigt läckra skapelser, som blandar koncentration med överraskande finess. Snyggt som tusan (2 x 91 LGP).

Spring Mountain Vineyard 1996 vs 1997 Miravelle La Perla Chevalier är också en intressant jämförelse där 96:an är charmig, kryddig och personlig med fina cederträ-associationer (91 LGP) medan det ett år yngre syskonet vilt flörtar med Margaux – kommunen mer än vinet. Den varmare årgången tillsammans med en högre andel Merlot medför ett bredare och mer homogent vin där avrundade tanniner ger ett polerat uttryck. 97:an är ett bättre vin (93 LGP), kvalitetsmässigt, men jag gillar personligheten och den ”cabbiga” stöddigheten och elegansen i den förstnämnda.

Merryvale är det märkbart tyst om numera. I början av min vinkarriär nämndes de med respekt betydligt oftare och den Merryvale Profile 1997 jag provar belönades med skyhöga poäng av Wine Spectator när viner släpptes vid milleniumskiftet. Vinet är fortfarande bedårande med rik, mörk frukt som kapslas in av en generös men integrerad fathantering. Fullt moget där de kryddiga och läderartade sekundäraromerna adderar både intresse och komplexitet (93 LGP).

Hess Collection tillhör de större spelarna som det därför sällande skrivs om, kanske för att de är förhållandevis billiga? Stilen kan kortfattat beskrivas som ”klassisk”, med amerikanska mått mätt, men de två viner jag befriade korken ifrån var båda stilrena En stor överraskning är 1997 Napa Valley Chardonnay som med snart 20 år på nacken visar upp ett brett register av fint utvecklad frukt, inbäddad i en fatidé som andas historia på ett positivt sätt (89 LGP). Som motvikt dekanterar jag även firmans 1996 Napa Valley Cabernet Sauvignon, vilken osar av cederträ, åldrad cigarrlåda, röda och svarta vinbär, mörka körsbär och en skön, mjukt mintig örtighet. Elegant i munnen med fin syra och avrundade men inte mesiga tanniner. Verkligen jättegott i en snitsigare stil (92 LGP).

Zinfandel är ju också kul, så jag ställer Kenwood Jack London Vineyard 1997 och 1998 mot anrika Storybook Mountain 1991 och 1992. De två förstnämnda är mogna, på gränsen till övermogna där faten känns mossiga och drar ned helhetsbetyget (86 resp 88 LGP), medan båda vinerna från Storybook Mountain har bjuder på härliga Bordeaux-associationer med cederträ, torkade örter, röd bärighet och livgivande fruktsyra. Detta är två viner som tveklöst bevisar att även Zinfandel kan åldras med värdighet, där framför allt 1992:an imponerar med sin vitalitet (91 resp 93 LGP).

Att Kelli Audrey White nyligen besökt Sverige kan knappast missats av någon vindrickande person, då hennes digra program dominerat de sociala flödena senaste veckan. Och med all rätt, då hennes imponerande bok ”Napa Valley Then and Now”, som tog 4,5 år att färdigställa, nu äntligen lanserats. Den 1250 sidor tjocka boken berättar historien om tvåhundra av dalens bästa producenter och tveklöst är detta den stora referensbok om Napa Valley som länge saknats.

Att snacka vin med Kelli är oförskämt trevligt. Hon är kunnig och inspirerande men framförallt en ödmjuk person som hittat sitt kall. Hon bjöd även på kaffe. Tack!

You may also like...

Kommentera