La taille

Varje vinter utförs ett viktigt men ack så slitigt arbete i vingårdarna, en beskärning av rankorna som på franska kallas för la taille vilket i direkt översättning betyder storlek. Historien bakom uppkomsten av denna praktik brukar vara att i civilisationens början när människor nöjde sig med att plocka druvor från vilda rankor upptäcktes det en länk mellan större och sötare druvor och rankor där djur hade skadat en del av grenarna. Med tiden ska människan själv ha försökt styra rankan mot att producera dessa bättre druvor och empiriskt ha kommit fram till praktiken att under vintern och vegetationsperioden ta bort vissa typer av grenar. Dessa grenar kallas på franska för ”sarments” som av Lexique de la vigne et du vin definieras som en välutvecklad ett år gammal gren. Athena, visheten och krigets gudinna, hade förövrigt denna typ av gren som ett av sina attribut. Det upptäcktes snart att ”sarments” som blev lämnade på grenar som under det föregående året hade varit produktiva gav både större klasar och druvor och en eftertänksam beskärning blev obligatorisk för domesticerade rankor.

Ännu idag vilar denna praktik på detta fundament, även om det nu finns otaliga beskärningsmetoder specificerade för det resultat man vill ha. Överlag kan man säga att alla metoder har som mål att bestämma kvantiteten och kvalitén av den framtida skörden. Jules Guyot (1807-1872), en fransk doktor och fysiker, har gett namn till en metod (med två utföranden, dubbel eller enkel) som är förhållandevis enkel att genomföra och som används av många, inklusive Château la Gaffelière i Saint-Émilion där jag är tillbaka efter en välbehövlig semester. Just vinterbeskärningen av rankorna är en av de få praktiker som även professorerna på universiteten medger görs bäst för hand då ingen ranka är den andra lik. Rätt grenar och rätt knoppar måste lämnas kvar och än så länge har ingen maskin kommit i närheten av de erfarna vingårdsarbetarnas resultat.

Tidigt i mitt vinintresse blev jag övertygad av de som säger att vinet görs i vingården och att man aldrig kan göra ett bättre vin än vad man har druvor, vilket också är något jag antagligen har upprepat minst en gång på 100 % av alla vinprovningar jag har hållit. Dock får jag ofta uppfattningen att många vinmakare och enologer inte håller med då de aldrig sätter sin fot i fälten. Men visst med alla de enologiska produkter, filter och omvändosmos-mirakelmaskiner som finns tillgängliga om du har råd så kan man idag göra drickbara viner av även den sämsta skörd. Däremot är jag övertygad om att ni som är tillräckligt vinintresserade för att ha letat er fram till denna blogg likt mig inte är särskilt intresserade av ”drickbara” viner. Om jag ska hitta en gemensam nämnare för alla min stora vinupplevelser så är, om inte alla så åtminstone en övervägande majoritet, producerade av någon som är mer intresserad av vitikultur än av enologi. Så för att leva som man lär halkar jag nu runt i lera åtta timmar om dagen i spöregn med sekatör i hand tillsammans med la Gaffs traktorister som tycker att jag är dum i huvudet som frivilligt är där. Med tanke på hur min rygg mår efter bara en vecka är jag nästan benägen att hålla med.

/Tobias

Skördebloggen

Går andra året på M.Sc. programmet Vinifera Euromaster i enologi och vitikultur som drivs av ett konsortium av några av de ledande vinuniversiteten i Europa och organiseras av Montpellier SupAgro. Han har trots sin unga ålder mångårig erfarenhet av vinvärlden, dels som vinkällarmästare på Göteborgs Vinkällare och mer nyligen som vinprovningsledare på Ô Chateau i Paris.

You may also like...

Kommentera