Confined Spaces

De flesta druvorna hänger kvar på sina rankor här på Nya Zeelands södra ö. Det är rätt sent för att vara Marlborough men kvantitativt talat (vilket är det viktigaste här…) så ser det bra ut. På Saint Clair Family Estate väntar vi minst 9000 ton druvor jämfört med förra årets 6500 ton.

Även om jobbet inte riktigt har börjat ännu så är skillnaderna på att jobba här och i Bordeaux redan lika klara som en membranfiltrerad Sauvignon Blanc. Nästan ett halvår innan jag kom hit hade jag redan skrivit på kontrakt och fyllt i formulär angående min hälsa. Jag hade dessutom fått ett detaljerat välkomstbrev som berättade att de skulle hjälpa oss med boende, att öppna bankkonto på Kiwi Bank och ta oss igenom byråkratin för ordnandet av skattenummer. På mitt förra jobb skrev jag på ett kontrakt tre veckor efter att jag hade börjat, antagligen för att vi blev kontrollerade den dagen av någon slags myndighet. Men bortsett från det rent administrativa är den stora skillnaden mellan Frankrike och Nya Zeeland säkerhetstänket, vilket här har mer med stora industrier eller byggarbetsplatser att göra än vad jag tidigare har förknippat med vinmakande. Det finns såklart regler för säkerheten i Frankrike också men min erfarenhet har hittills varit snarare: ”här är en sele som inte funkar men som du ska låtsas att du alltid har på dig när du jobbar här uppe om det kommer en kontrollant”. Eller att den tekniska direktören svänger förbi i sin SUV och berättar att man inte får klättra upp på de 5 meter höga glasfibertankarna i och med att det inte finns några ställningar runt omkring men så fort hen har åkt kommer källarmästaren och säger att man måste ta en stege och klättra upp på de fem meter höga glasfibertankarna i och med att det inte finns några ställningar runt omkring och locket måste skruvas på för de ska fyllas på med vin. Här på Nya Zeeland måste man gå igenom en ”Confined Spaces Training”, 8 timmar med en lönnfet ex-militär som när du minst anar det pekar på en stackars tysk som inte förstår hans breda kiwidialekt och skriker ”what’s the definition of a confined space!??”, för att ens få titta in i en tank. För att få gå in i tanken, som man ibland behöver göra för att antingen städa eller skyffla ut druvskal, måste man förutom ovannämnda träning först ta ett gasprov (koldioxid är ju iofs farligt men finns inte där om nämnda tank är tom) och ett formulär måste fyllas i och signeras av ”the entrant, the stand by person and the supervisor”. Något som ibland verkar ta längre tid än själva arbetet man skulle utföra. Men egentligen vill jag inte göra mig lustig över säkerhetsfrågor för jag har lika lite lust att riskera livet för en ekchippad Saint-Émilion Grand Cru som för en thiolstinn Sauvignon från the Savalanche…

På tisdag nästa vecka drar det igång på riktigt vilket för mig kommer att betyda 12 timmars nattskift, 7 till 7 i en månad. I torsdags fick jag lite försmak till hur det kommer att bli då det kom två långtradare med 40 ton Merlot från Saint Clairs Craggy Range ägor på norra ön. Även om jag till vardags är måttligt intresserad av vad som kommer ut från vinfabriker generellt sett så kommer det från ett vinmakarperspektiv bli otroligt intressant att vara en del av en så stor och kommersiellt framgångsrik produktion.

/Tobias

Bild: Solnedgång över Saint Clairs stora tankar

Skördebloggen

Går andra året på M.Sc. programmet Vinifera Euromaster i enologi och vitikultur som drivs av ett konsortium av några av de ledande vinuniversiteten i Europa och organiseras av Montpellier SupAgro. Han har trots sin unga ålder mångårig erfarenhet av vinvärlden, dels som vinkällarmästare på Göteborgs Vinkällare och mer nyligen som vinprovningsledare på Ô Chateau i Paris.

You may also like...

Kommentera