Riktiga branschkollegor vs Smaka på Stockholm

Tidigt i våras genomlevde jag ett fantastiskt 2-dygnsäventyr i Åre. Cool liten plats det här; alla känner alla. Såklart inte alla (ingen vill ju känna eller känna till stockholmare med backslick eller norrmän i allmänhet för den delen). Men likväl är Åre kvintessensen av ”alla känner alla” om du opererar i min bransch. Ni vet väl vilken min bransch är? Bra, då kan vi gå vidare. Inte? Googla.

Träffade där och då en vinintresserad snubbe i Åre, som tydligen i snart 20 år framfört texter till musik enligt någon rytmisk idé som jag aldrig förstått. Rytm är inte min grej. Jag gillar popslingor i Rickenbackerkostym. Eller Les Paul i händerna på typ Neil Young. Eller när Greg Graffin i Bad Religion förkunnar att ”…and eternity, my friend, is a long fucking time”.

Hur som helst studsade Chateau Ferriere 1996 från Margaux in på sisådär 93 poäng när ovan nämnda, snacksalige musiker via karaff spillde vinet blint på charmiga Åre-haket Fjällpuben. Min medhavda Le Ragnaie Brunello di Montalcino V.V. 2011 gillades också, liksom kollegan Sandelius krigspjäsliknande magnumflaska av Keller Riesling Kirschspiel 2008.

Under kvällen avhandlades även åldrade och goda grejer från Marcoux (Rhone, Chateauneuf-du-Pape), Norton (Mendoza), Pinson (Bourgogne, Chablis), Scavino (Piemonte, Barolo) och Léoville-Poyferré (Bordeaux). Allt serverat helt blint så klart och finansierat av respektive gäst. Ni fattar; en bättre kväll i livet.

Nu till frågan; är detta verkligen OK? Träffas ”privat”, dricka vin, snacka om ditten och datten, och ändå hävda att man är professionell. Eller var det så att jag kanske nu medvetet mutade mina nyfunna vinkompisar med den där Brunelloflaskan? Kanske köpte jag precis en mindre tacksamhetsskuld? Nix, jag tror inte på det!

Senare på kvällen växlade jag både ord och Gin Tonic med en representant för en konkurrerande vinimportör, som till vardags kränger riktigt bra grejer till Sveriges krogelit. Det ska tilläggas att vi inom branschen officiellt föredrar ordet ”kollega”.

Dock kan jag inte dra mig till minnes att jag själv någonsin sagt till någon s.k. kollega någonsin; ”Grattis till att ni snodde min storsäljande Chablis-på-glas på Restaurang XXX”. I min karriär har jag, nu när jag tänker på det, heller aldrig fått höra från övriga avlönade i branschen; ”Grattis, käre kollega, till vinsten i den nya stora, strategiska jättelanseringen på Systembolaget!” Konkurrent, är fakta.

Men samtidigt jobbar vi ju, åtminstone delvis, mot samma mål? Som humanist tänker jag att ju bättre grejer som folket får avnjuta, på krogen eller på monopolet – ju bättre för oss alla som jobbar i kvalitetsvinsbranschen. Jag tycker att det snarare är både småaktigt och gränsfall på patetiskt att snacka skit om varandras viner – i vår lilla avkrok av den svenska vinsnårskogen. För vi vill ju i slutändan samma sak, eller?

Att göra fler spännande viner tillgängliga för så många som möjligt måste väl vara målsättningen för alla som jobbar med kvalitet; framförallt i vår förhållandevis lilla och nischade del av vinbranschen? Huruvida vinet sedan är av mer ”naturlig” karaktär eller signerat en större aktör i Toscana är för mig oväsentligt. Sommelieren väljer såklart själv vilket vin hen gillar bäst och oavsett hur vinlistan i slutändan ser ut, så gynnar det oss alla, så länge urvalet är baserat på reell kvalitet.

Att tramsig spons baserad på fåniga rabattsatser regerar på många ställen across Svedala är ingen nyhet, men inget av dessa ställen driver heller vin- och matsverige framåt. Tvärtom.

Besökte idag (1/6) Smaka på Stockholm i Kungsträdgården, där mängder av spännande mat serveras från en uppsjö av ambitiösa krögare. Vinmässigt råder däremot storskalighetsmonopol från en singulär marknadsaktör och viner som motsvarar matens kvalitet lyser med sin frånvaro. Trist. Jag tror och hoppas att en hygglig procent av besökarna idag är mottagna för kaxigare och mer udda grejer från Sveriges mer alternativa vinscen. Det är de facto 2017…

You may also like...

Kommentera