Samtida framtidsreflektioner sommaren 2017

Har sommarparkerat i Dalarna, norr om Rättvik. Tänkte hänga här i åtta veckor. En redan genomförd 10-dagarsexkursion till franska Nice har redan avverkats.

Mat- och vinmässigt såg vi där främst fram emot lunchbokningen på Mirazur i grannstaden (nåja…) Menton som med 2 Guide Michelin stjärnor och en nyligen erövrad 4:e plats på World’s Top 50 naturligtvis fick oss alla att fundera på den eventuella sjöborrens tillagningsidé. Hur vågat kan det bli?

Döttrarna längtade massvis till restaurangbesöket eftersom krogens välkomstbrev kungjorde att ”…the Chef will prepare a special 3-course meny for the kids at EUR 25”. Hej och välkommen, de lux, liksom.

I augusti börjar Omega ettan och Nike sitt sista år på dagis; William börjar gymnasiet. Tiden närmar sig för framtidens restauranggäster, framtidens restaurangambassadörer, framtidens matsalskunniga, framtidens Sommelierer. Vad är det egentligen som väntar när nästa generation tar över?

Jag hamnade i den här branschen enbart pga mitt dryckesintresse. Jag lämnade ett helt annat liv eftersom en åldrad flaska Domaine de Chevalier var… magisk, och jag ville fanimej förstå varför. Idag, 20 år senare, kanske jag inte riktigt håller med om att vetgirighet är en dygd, men livet innehåller tveklöst mindre K-värden numera. Om ni behöver Googla på K-värden är det givetvis helt OK.

Däremot har ju K som i Kalium blivit intressantare, liksom nästan hela det periodiska systemet faktiskt. Jag var ingen stjärna i varken kemi eller biologi på gymnasiet, men numera memorerar jag lekande lätt vinkopplade förkortningar som frekvent förekommande SO2 eller mer sällan diskuterade Lactobacillus (vilken är högintressant om än inte periodiskt systemkopplad). Jag fattar även, i stort, hur allt som är relaterat till ovan nämnda grundämnessystem påverkar de viner jag köper.

För nästa generations konsumenter blir detta en barnlek, då deras medvetenhet kring mat (och indirekt även vin) baseras på ett helt annat tänk än det jag växte upp med. Jag är övertygad om att mina barn kommer att fatta vilka kemiska tillsatser som i små mängder kan accepteras och vilka man aldrig bör vidröra. Ett hållbart jordbruk och en dito vinproduktion torde bli normen och viner som produceras enligt dagens värsta knarka-sönder-jorden-principer kommer mina barn sky som pesten. Oavsett pris och/eller praktisk förpackning. Producenter som idag (2017) inte förstår detta kommer att sälja strumpor på Kiviks marknad om 20 år.

Vinvälden är föränderlig och den kommande generationen kommer att ställa helt andra och högre krav än min årskull gör/gjorde. De kommer att konsumera mer vin (totalt sett) än vad jag/vi sena 60-talister gör, på bekostnad av diverse rusdrycker vars råvaruursprung är höljt i dunkel. Kvalitet blir ett ännu tydligare ledord, och en hållbar produktion blir en given självklarhet. 200 kronors buteljer är inom en snar framtid inget som den snart byxmyndiga generationen rynkar på näsan åt. Alla ungdomar av idag vet att kvalitet kostar pengar.

Adaption är ett helvete och min stora utmaning blir att förstå den nya generationens självklarheter. Mirazurs bästa servering var en ”ammis” bestående av ett krispigt, torkat och helt naket sardinben, där fiskköttet spelade andrafiolen. Ser fram emot när fröken i skolan frågar barnen om sommarens godaste maträtt och Omega glatt svarar; ”Sardinlik eller kanske grodlåren”.

Nikes favorit från Mirazur blev för övrigt den råsaftcentrifugerade äppeljuicen medan storebror William gillade 2002 Roederer Cristal oroväckande mycket. Tiden går.

You may also like...

Kommentera