Anders Enquist

Vaknar en morgon med ett som vanligt larvigt litet morgonstånd. Inga konstigheter. Livet… Dagen torde te sig som vanligt. Rättar till kallingarna. Fixar frukost.

Klockan är före åtta på morgonen den 15 juli, 2017. Kollar Facebook.

Det första jag noterar i morgonens vanligtvis helt menlösa flöde är att Anders Enquist abdikerar som chefredaktör för Livets Goda. Oooops, liksom!

Anders har alltid, för mig, varit den fria rösten. Han som konstant med öppna armar omfamnat mina udda vinförslag från när och fjärran (men framförallt från Italien). Prova det här! Prova det här!

Han har, tack vare sin öppenhet, vurmat för producenter från (delvis udda) regioner, som sällan eller aldrig tidigare omnämnts i svensk vinpress. Niklas Jörgensens artikel om Azorerna i det senaste LG-numret är ett lysande exempel på detta! Alltså; vem fan betalar en skribent för att skriva ett 15-sidigt reportage om en närmast utdöd ö i mitten av Atlanten? Det kommersiella intresset är noll. Tro mig.

Men Anders hittade likväl något vinmässigt intressant i detta obskyra vinlandskap. Läsare som ständigt överöses med Michel Jamais expansiva Bourgogne- eller Kalifornienreportage fick nu något nytt att fundera över. Och det är dessa grejer som ger Livets Goda, som tidning betraktat, både erkännande och komplexitet.

Att ta över som chefredaktör efter Anders Enquist blir inte lätt. Tidningen är väldigt nära länkad till Anders som person. Han vet det, och alla som läser Livets Goda vet det.

Mina hetaste kandidater till posten som ny chefredaktör för Livets Goda är:

  1. Mikael Mölstad. Som en av grundarna av svenska White Guide har Mikael ett intresse i att stänga ner Livets Goda Topp 20. Vidare har undertecknad skrivit artiklar om Mölstad där hans bolags eventuella kopplingar till vinförfalskaren Rudi Kurniawan synliggjorts. Allt detta skulle enkelt kunna slätas över i egenskap av chefredaktör.
  2. Robert Parker. Efter att han sålde sitt livsverk till penningstinna asiater har hans varumärke konstant dalat. En nystart i Sverige vore en möjlighet för honom att återigen få recensera viner från Bordeaux, något som han bittert tvingades lämna över till engelsmannen Neal Martin, då påläggskalven Antonio Galloni svek och startade eget. Andreas Larsson, som i dagsläget bevakar Bordeaux för Livets Goda, tar isf över Östeuropa och Asien (med fokus på Indien).
  3. Jancis Robinson. Hennes egen sida går sedan flera år tillbaka på sparlåga, och posten som chef för svenska Livets Goda vore ytterligare en självdöd fjäder i hennes tragiskt egendesignade vingloria. Dels skulle tidningen då kunna åtnjuta ett gäng bakåtsträvande artiklar om hur tyska viner ”borde” smaka samtidigt som det skulle bli rättning i leden. Inga jävla krönikor av den här typen, till exempel! Men framförallt skulle LG få en ny, helt obegripbar poängskala mellan 15-17 poäng. För alla viner på jorden.

Precis innan jag trycker på knappen ”publicera”, så meddelar Anders Enquist att han stannar ett tag till! Snacka om årets mest onödigt blogg-inlägg. Sorry. Men bra kämpat, chefen. Ända in i kaklet, tack.

You may also like...

Kommentera