Ur kaos föds kosmos

Hornstulls Bodega

Sommarn är snart slut. Hösten är i antågande. Sen kommer vintern. Karl-Bertil och Tomten. Vårkvällarna inklusive kvällstidningarnas och Svenssons fäbless för helt onödiga roséviner. Tiden flyter på, liksom. Underbart härligt då att densamma, tiden alltså, nästan står stilla på Hornstulls Bodega.

Bor man utanför huvudstaden, kanske inte namnet säger så mycket, även om denna vinbar faktiskt åtnjuter ett internationellt rykte numera. Grejen med Bodegan är kaoset. Kaos definieras som ”den omätliga rymden före världens skapelse” enligt antik, grekisk uppfattning.

Det vinmässiga kaos som råder på Bodegan saknar motstycke i svensk dryckesnutid. Sommeliererna Robert Andersson och Fredrik Iveskär kör så det ryker; här blandas Riesling i enlitersflaskor med Sherry på dunk, högklassiga klassiker från aristokratiska adresser med trendiga naturviner från Jura, som oftast helt saknar postnummer. Och i princip allt däremellan.

Eftersom utbudet är tämligen kaosartat, men synnerligen välvalt och i ständig förändring, så kan inte heller publiken klassas som något annat än olikartad. Vinsnobbiga förståsigpåare är i minoritet här, men bidrar samtidigt med motvikt till Söders alla hipsters, affärsmän, kreti och pleti, Svensson (som även här törstar efter onödiga roséviner) och vinsveriges mest kompetenta Sommelierer. Alla dras hit. Alla är välkomna. Ingen lämnas utanför.

Och det är just mångfalden av besökare som här också på något märkligt sätt kreerar motsatsen till Kaos, alltså Kosmos. Den ordnade världen. Mitt i all röra uppstår ett lugn på Hornstulls Bodega, där pulsen på samtliga inblandade sjunker och en positiv vänlighet ligger som en aura i den småröriga lokalen. Skål! Vem är du? Kul att träffas! Va, dricker du också mousserande från Tissot? Coolt.

Vin är numera en folkrörelse, även om det fortfarande finns IOGT-puckon och andra förbudsivrare som hävdar motsatsen. Bodegan har, i folkets namn, introducerat en ny dryckeskultur och för alltid ritat om den svenska vinkonsumtionskartan. En eloge till Robert, Fredrik och alla andra inblandade!

Hornstulls Bodega är litet som Sverige borde vara. Alla dras hit. Alla är välkomna. Ingen lämnas utanför. Ur kaos föds kosmos.

Vinhos Barbeito 1992 Frasqueira Verdelho, Madeira

1875 kronor senare

 

Är du sugen på en sista minuten-resa? Vid tidpunkten då dessa ord skrivs ner kan du köpa en ospecifierad resa till Cypern med avgång den 21:a, för 1998 kronor. Billigt? Det avgör du själv. Samtidigt, imorgon släpps 24 flaskor på Systembolaget av en 1992 Madeira för 1875 kronor. Dyrt? Det avgör du själv.

Prisvärde, vad det än må gälla för vara eller tjänst, är ett uttjatat begrepp och egentligen kan jag inte tillföra minsta lilla nytt till diskussionen. Parametrarna som styr är helt enkelt för många. Din inkomst eller förmögenhet exempelvis. Eller dina utgifter i förhållande till dessa. Men även förväntningar vad något bör kosta, trendkänslighet och huruvida det är en nyttogrej eller enkom för ditt privata nöje; mer svårmätbara värden alltså. Och såklart, tillgång och efterfrågan påverkar en prislapp.

Visst, jag skulle kunna utgå från någon form av genomsnittsinkomst i riket, beräkna ett hushålls månatliga utgifter och därur komma fram till vad som återstår. Säkert finns det ett viss ekonomiskt utrymme när räkningarna är betalda och maten står på bordet. Men hur jag än vänder och vrider på det så skulle det nog sticka lite extra i de flestas ögon om jag hävdade att 1875 kronor av vad som återstår skulle investeras i en flaska 1992 Verdelho från Vinhos Barbeito. 75 centiliter vin för 1875 kronor.

Om du betalar nästan tvåtusen för en flaska vin så är du antingen a, komplett galen, b, rik, c, komplett galen & rik eller d, en sann fantast. Okej, antalet kombinationer är bra fler än så men du förstår säkert vart jag vill komma. Det finns alltid de som vill visa upp vad de dricker men inte bryr sig om vad som de facto är i glaset. Samtidigt finns det vinfantaster som inser det tuffa i att hosta upp sådana summor för jästa druvor men som ändå drivs av nyfikenheten och/eller glädjen att förhoppningsvis få uppleva något unikt. Något som inte kan mätas utifrån en prislapp utan mer i vilka känslor ett vin som detta aktiverar. Kanske 1875 kronor för en flaska Madeira ger så oändligt mycket mer upplevelse åt en person medan grannen inte fattar ett skvatt och hellre sätter sig på planet till Larnaca för 1998 kronor.

Canteiro hos Vinhos Barbeito

Canteiro hos Vinhos Barbeito, en lokal där vinet lagras under många år.

Och tur är väl det, för om alla skulle springa benen av sig inför morgondagens lansering av 24 flaskor Verdelho så skulle prislappen sannerligen vara högre. För i sammanhanget
är det värt att påpeka att Ricardo Diogo som driver Vinhos Barbeito, endast buteljerat 600 stycken halvlitersflaskor och 550 stycken på normalstorlek. Han har visserligen ett fat till liggandes av vinet men det får fortsätta många års resa mot än mer mognad. Vinhos Barbeito är tillsammans med Blandy’s de drivande på ön, de som leder utvecklingen. Ricardo’s viner är eftersökta från USA i väst till Japan i öst och törstiga Madeirafans världen över ska samsas om 1150 flaskor av Verdelho’n som nu lanseras i Sverige. Vår andel är sålunda helt ok, 3 procent av produktionen.

1992:an är speciell för vinmakaren då det var hans första alldeles egna skörd. Ricardo Diogo, en sann vän av syradrivna viner, en man som i sin ungdom käkade citroner som vi andra smaskar i oss apelsiner, valde att blanda in Verdelho från nordsidan i det här vinet och inte bara hålla sig till gårdarna runt Estreito på sydsidan. Druvorna från dalgången i norr, vid São Vicente, har mer syra då de mognar senare och Ricardo’s policy har alltid varit hellre hälsosamma druvor än druvor med hög mustvikt. Dessutom avstjälkades inte druvklasarna, något som gett vinet en svag, svag stjälkighet som bidrar till en helt fantastisk friskhet.

Om man är fast i gamla fördomar om vad Madeira egentligen är så är det en helt ny värld som öppnar sig när Vinhos Barbeito’s eleganta 1992 Verdelho Frasqueira är i glaset. Färgmässigt. Doftmässigt. Smakmässigt. Det är en stor upplevelse och jag minns fortfarande när Ricardo hällde detta åt mig 2013, precis efter han bestämt sig för att buteljera – han var närmast chockad över att han lyckats göra så bra vin redan vid första försöket, även om han varit där i bakgrunden i flera år.

Vill du prova vinet? Samla samman ett gäng; stora viner avnjutes bäst i vänners sällskap. Och så har ni dessutom ett minne att dela i många år. Om det sen är prisvärt, fynd eller icke, ja det låter jag dig själv avgöra. För ärligt, vad jag tycker vet du nog redan…

För direktlänk till vinet och Systembolaget – klicka här.

PS. Tack till gänget bakom importfirman Vinopia som vågar ta in viner av den här digniteten till Sverige. Mer Madeira åt folket!

Service i fingersppetsarna

 

Jag besökte nyligen ett sommarvackert Göteborg, solen sken och värmen gjorde att varenda göteborgare gick längs Avenyn. När vi checkade in på vårt hotell togs vi emot av en trevlig receptionist, drillad till att få oss gäster att känna oss avslappnade i den för övrigt spektakulära miljön. Vi visades flinkt till vårt lika uppseendeväckande rum och med ett glatt ”välkommen” försäkrades vi om att det mesta gick att ordna under vår vistelse.

När vi rörde oss runt i hotellet, njöt goda viner på terrassen, nyttjade andra faciliteter i huset och serverades trevlig frukost i entréplanet märkte vi en viss obalans i leveransen. Interiören bör ha kostat en smärre förmögenhet, varje detalj genomtänkt och komforten på högsta nivå. Likaså maten, trygga smaker och välkända anrättningar landade i mycket gott och menyn var intelligent prissatt. Servicen var däremot ojämn – välvillig och i alla ögonblick trevlig om än inte till fullo kompetent och närvarande.

När vi en halvtimme efter kökets stängning anlände genomblöta efter kvällens skyfall fick vi till svar att det inte fanns något ätbart, inte den minsta brödbit att förtära. Däremot fick vi med glädje njuta av chilinötter och påsen med rotfruktschips i minibaren om andan skulle falla på. Petitesser kan tänkas, men tankar om service kretsade när jag lade huvudet på kudden den natten. De mjuka värdena som trots enorma investeringar och dyra inredningar kan omkullkasta planerna om det perfekta. Hur den personliga närvaron i upplevelsen väger tungt och hur knepigt det är att nå säkerhet och jämn prestation i det som levereras. Upplevelse som balanserar på en skör tråd och med mänskliga faktorer som i en udda miljö skall genomföras med samma precision som övrigt i idén. Service handlar om det personliga men lika mycket om det professionella, där kunskap, kompetens och befogenheter är bidragande faktorer till lyckad helhetsupplevelse.

Fårö Brygghus

Eldsjälssverige

  Vädrets makter har ingen inverkan på det årligen återkommande beslutet att spendera en sommarvecka på ön norr om Gotland. Av en enkel anledning; Fårö har blivit vårt smultronställe. Stränderna är Sveriges mest betagande, ljuset gör Skagen avundsjukt och naturen har något magiskt vilandes över sig. Men visst hjälper det att solen har en förmåga […]

Roy Piper CS

”Nya” amerikanska producenter

Så här i semestertider tänkte jag tipsa om några amerikanska producenter som jag nyligen provat. Jag rekommenderar Er att öronmärka samtliga när/om de dyker upp i Sverige! Provningsanteckingarna är på engelska p.g.a. att jag initialt publicerade merparten av dessa på www.erobertparker.com. För att läsa inlägg där måste man vara medlem, så se detta som en sommarbonus […]

Miguel Louro

En kväll i Évora

Vi stiger in på Fialho, en av historiska Évoras bästa restauranger. Staden är på Unesco’s världsarvslista och det är tämligen enkelt att förstå varför. Bara ringmuren runt kärnan är magnifik, även om insidan kanske berör än mer. Särskilt det välbevarade templet mitt inne i den gamla delen är enastående vackert och bjuder på bästa tänkbara […]

Aflodals whiskytips: Bunnahabhain Toiteach 46%

Äntligen en rökmalt signerad Bunnahabhain värd namnet. Toiteach (uttalas toe-CHACK) betyder också ’rökig’. Whiskyn görs på torvrökt malt med fenolinnehåll på 25 ppm, snäppet mer än Bowmore. En nonage-pava med 6- till 18-årig whisky i sig hämtad från både amerikanska barrels och sherrytunnor. Detta är en oborstad rökare som spännande nog har mycket lite gemensamt […]

brix logo

Nystart!

Vissa av Er känner mig sedan tidigare. De flesta, antar jag, inte – även om jag naturligtvis hoppas att ni noterat mina artiklar i Livets Goda den senaste tiden. Den senaste, som handlade om Brunello 2010, är (tror jag) den största genomgången i svensk vinmedia av denna redan klassiska årgång. I mitt tidigare liv, som […]

Anselmo Mendes med en magnum Contacto

Mr. Alvarinho

Portugals kanske främsta vitvinsmakare, Anselmo Mendes, är på Sverigebesök. Anselmo håller till i Vinho Verde, närmare bestämt i den mest nordliga underregionen Monção e Melgaço. Här regerar alvarinho, en druva som även återfinns på den spanska sidan av gränsen men då under namnet albariño. Få, om ens någon har i samma utsträckning vigt sin vinmakarkarriär […]

Etna

Magiska, mystiska och farliga Etna

Etna, eller Mongibello som lokalbefolkningen föredrar, besitter en svårslagen attraktionskraft. Redan när du landar i Catania så är Etna det första du lägger märke till, dess majestätiska och nästan hotfulla vakande över landskapet. Och vart du än är mellan Catania och Taormina så lär du komma på dig själv att ständigt vända blicken mot Etna. […]

Svindyrt

Läste nyligen en recension av en restaurang där recensenten hakade upp sig på hutlösa priser på krogens viner. Diskussionen kring höga påslag på dryck är inget nytt, att på billiga viner multiplicera inköpspriset med fem tillhör vanligheterna och genom avtal med importörerna har restaurangen valt att servera billigt skräp när det vankas husets vin. Åter […]

Ricardo Diogo, vinmakare & delägare av Vinhos Barbeito, visar upp det vin som blir det första att säljas med tinta negra angivet på etiketten.

Tinta negra; välkommen in i värmen

På sätt och vis är det ganska fascinerande. Det faktum hur en druva fullständigt kan dominera en regions odlingsareal men likväl inte får nämnas vid namn. Typ, vinvärldens hin onde. Än mer förunderligt blir det när druvan, som inte fick anges på etiketten fram tills för blott två månader sedan, sannolikt räddade ett av världens […]

SM i sommellerie 2015

Svenska mästerskapen i sommellerie, som i år arrangeras i sammarbete med Gaggenau, är i full gång. Årets kandidater är: Janni Bernt, Gustav Cansund, Emma Ekbrand, Ulrika Ferlin, Sandra Gheysari, Pehr Granfalk, Frida Hansson, Lucas Jaktlund, Johan Nilsson, Maya Samuelsson, John Sterner och Anette Zellen-Söderström I skrivande stund pågår en kvalificeringsomgång där de 12 kandidaterna ska […]

DSC01268

Ankdammen. Den här jävla ankdammen.

Sverige är en liten, vinmässig ankdamm. Vi som jobbar i branschen behöver inte ens hymla om det. Naturligtvis förnekar vi det externt, till exempelvis privatpersoner eller till journalistiska institutioner som den samlade kvällspressen eller till tidningen Land, men internt vet alla hur det egentligen ligger till. Eller kanske snarare ligger med. Om vi börjar med […]

I väntans tider…

Nu har jag lämnat in de skriftliga delarna som krävs för WSETs Diploma Unit 1. Det jobbiga nu är att behöva vänta på resultaten, det brukar ta två till tre månader! För övrigt har den här terminen verkligen flugit förbi otroligt fort. Den 10:e juni har jag tillsammans med min Diplomaklass prov i Unit 3 […]