wittmann-westhofener-morstein-riesling-gg

Stockholms Negrer.

Ytterst tveksamt om rubricerad grupp musiker, på sin aktiva tid, någonsin funderade på de vinfyllda glasbehållare som frekventerar denna fina vinpublikation. Man kan så klart alltid diskutera vikten av 91 poäng hit och 97 poäng dit, när saker i ens närhet sker som vida överskuggar huruvida den dekanterade Barolo 1997:an har ”peakat” eller inte. Jag tänker på vårens EU-val, jag tänker på Israeliska mord på strandlekande barn.

I våras favoriserade en av tio svenskar ett populistiskt, smygrasistiskt parti (dock enligt egen utsago både Svenskt och Demokratiskt), som dessutom inte gillar EU, att representera Sverige i just EU. Jag, som kommer från Dalarna, överraskades dessutom av att uppåt 25% av mina forna Dalafränder delade dessa diskutabla värderingar (förvisso från för världen onödiga platser som Västra Orsa och Malungsfors).

Vi är många vinälskare, privata samlare eller arbetande Sommelierer, som rankar Tyskland som smultronstället nummer ett när det gäller Riesling – i mitt tycke världens bästa druvsort. Tysklands ok är ju tämligen tungt när det gäller rasistiska värderingar, så därför var det glädjande att just Tysklands röstberättigade population ansåg dessa idéer är helt förlegade.

…till skillnad från Frankrike, England, Grekland och tyvärr även Sverige, där ”nationalism” och ”det är deras fel” präglade valets utgång. Detta får mig att unna Tyskland ännu större vinmässiga framgångar på den internationella arenan och jag kommer personligen intensifiera mitt Rieslingsamlande från ett land som markerat att man lämnat sin historiska börda bakom sig.

Engelska viner har aldrig intresserat mig, även om vissa mousserande kan vara trevliga, så här kommer jag att bara konsumera mindre av deras Rassebärs. Grekland har i princip vägrat exportera viner innan hela skiten gick i konkurs, och eftersom de nu tackar oss som de facto betalar deras mångmiljardlån med att skicka ett nazistiskt parti till Bryssel, så vägrar i alla fall jag vidare utforska landets spännande druvarsenal.

Men vinmässigt tråkigast är såklart Frankrike. När landet atombombade atoller i Söderhavet, eller var nu den lilla skruttön låg någonstans, så tog Sverige verkligen ställning. Kommer det hända igen när representanter som anser Ebola vara en problemlösare äntrar Bryssels innersta finrum?

Stockholms Negrer släppte sin klassiska platta ”Det förlovade landet” 1996 och öppningsspåret Sieg Heil kan än idag summera den Svenska EU-vårvalrörelsen eller Israels märkliga syn på vanligt folk (läs BARN). Sköljer ner besvikelsen med en flaska arisk Wittman Riesling Westhofen Morstein GG 2012.

Figeac 1970

2 x 1970.

För ett par månader sedan nappade jag på ett dödsboerbjudande via Roberson Wine, i vilket bl.a. ett gäng äldre viner från Bordeaux ingick. Naturligtvis försvann guldklimparna blixtfort, men jag fick likväl tag i några flaskor högklassig Sauternes från mina favoritårgångar 1989 och 1990. Rieussec är och förblir min personliga favorit i denna bortglömda genre.

Än roligare var dock de nedan presenterade, två fundamentalt olika röda vinerna från 70-talets kanske bästa årgång; 1970. Just detta decennium producerade troligtvis flest bedrövliga bordeauxviner i modern tid, där buteljer från 72-73-74-76-77 ständigt får Staffan Westerbergs ångestframkallande klassiker ”Vilse i Pannkakan” framstå som något positivt.

Årgångarna 1970, 1975 och 1978 innehåller dock flera riktigt goda viner och följande två, perfekt åldrade flaskor visade att – ibland – är gammal inte bara är äldst utan också bäst.

1970 Larrivet-Haut-Brion öppnade upp i karaffen som ett fuktigt, lerigt småbarn, just hemkommen från utelek på dagis en regnig eftermiddag. Men precis som att älskade dottern torkar efter en kvart, så tvärvände vinet och uppvisade ett potpurri av åldrad charm, där klassiska attribut som ceder, kaffe och röd, silkig frukt främst stod ut. Serverad blint i vårsolen, var det närmaste budet Barolo från 1989, viket får ses som ett lysande betyg för denna vitala och överraskande stramt uppbyggda, perfekt åldrade Pessac-Léognan representant.

1970 Figeac tillhör enligt ryktet Saint-Emilion-slottets bästa utgåvor se senaste 40 åren. Jag måste här direkt erkänna att de få gånger som jag provat Figeac har jag inte nämnvärt imponerats av husets slanka, ibland direkt gröna och ogina vinstil. Men denna butelj var annorlunda – faktiskt helt formidabel, med en förförisk och orientaliskt parfymerad doft, direkt hemkommen från någon lagom suspekt marknad i typ Marrakesh, där tydligen även välfyllda cigarrhumidorer varit till salu. Smaken var silkig, elegant och direkt Burgundisk, men samtidigt potent och vital med underbart definierad, mogen röd och mörk frukt, integrerade tanniner, citrusfrisk syrlighet, skön fathantering á la Yesterday och en lång, fint fruktig finish med påtagligt kalkiga mineraltoner.

Robert Parker, som ju bevisligen provat ett och annat vin från Bordeaux, beskriver 1970 Figeac som ”a possible legend candidate” och denna flaska var kanske precis en sådan kandidat. Imponerande!

Jag kommer dock aldrig bli någon nekrofiliromantiker när det gäller vin – jag gillar färsk frukt (köper ytterst sällan oxiderad, solkig och dåligt hanterad frukt på ICA heller), men dessa två buteljer visade samtidigt att ibland är moget vida överlägset ungdomligt, outvecklade aromer som eventuellt kommer att excellera mellan 2018-2028.

Willes TN Ornellaia 2011

En vecka i Toscana.

Vinmässigt viktigast denna semester var en vinöst präglad sommarvecka i gulliga Colle di Val d’Elsa, beläget nordväst om Siena, där vi hyrde en maffig villa ensligt beläget knappt 15 minuter utanför byn. Vin, som jobb eller brinnande intresse, var 11-manna gruppens gemensamma intresse, varför både vingårdsbesök och digra hemmamiddagar stod på programmet.

Redan måndag förmiddag mötte vi upp med Peter Schilling, manisk vinmakare på smått kultförklarade Carnasciale. Efter en sedvanlig muntlig genomgång och uppdatering av deras vinodlingsidéer, som idag är ekologiska med en del biodynamiska inslag äntrade vi källaren för fatkontroll av deras numera fyra olika vingårdslägen. Både altitud, jordmån och rankornas ålder skiljer sig åt, och vinerna var verkligen fundamentalt olika men man kände direkt att de lyckats fantastiskt bra med den utmanande årgången 2013. Toppvinet Il Caberlot kommer att lanseras under våren 2016 och lär inte göra fansen besvikna, då råmaterialet var tätt, koncentrerat, elegant, mineraldrivet och snitsigt balanserat. De nu aktuella årgångarna 2010/2011 håller båda mycket hög klass, men med tanke på firmans imponerande Track Record sedan debuten 1988 var det snarare förväntat än särskilt överraskande.

Tisdagen innehöll ett, som vanligt, fantastiskt trevligt besök hos de skönt flummiga personerna på Castello dei Rampolla. Vi inledde i klassiska vingården Alceo, från vilken ett av världens främsta CS-viner producerats sedan 1996. Denna sedan länge biodynamiskt skötta egendom, som drivs av syskonparet Maurizia och Luca di Napoli, producerar idag viner naknare än någonsin. Fånigt låga skördeuttag, jäsning i betong och/eller Amfora samt ytterst begränsad användning av nya ekfat ger viner där motstånd, elegans och mineralitet favoriseras framför modernt inställsamma, generöst fruktiga kreationer. En absolut galen middag på Dario Cecchinis köttmecca Officina della Bistecca avslutade därefter en vansinnigt trevlig semesterdag.

Tidigt nästa morgon styrde vi kosan mot en av Toscanas mest berömda producenter; Ornellaia. Första årgången som producerades var 1985 och redan året efter presenterades toppvinet Masseto, som idag aspirerar på titeln ”Italiens främsta Merlot-vin”. Ornellaia är numera en tämligen stor producent (800.000 flaskor per år) som ägs av småtrista jättekoncernen Frescobaldi, vilket sätter prägeln på besöket. Men trots deras hybris och Napa Valley komplex har vi trevligt, tack vare kunnig guide och goda viner. Största behållningen förutom 12-årige sonens första officiella Tasting Note (se ovan), var mikrocuvéen Variazioni in Rosso 2011, som med sina 70% Cabernet Franc uppvisade en personlig touch som resten av vinerna, framför allt instegsvinet Le Volte, delvis saknade.

Samma kväll fick vi besök av helt okända vinvänner från Kanada, vilket mynnade ut i ett potpurri av körsbär, cassis, torkade örter och Toscansk grusväg eftersom en grymt häftig vertikal av Sangiovese-eposet Percarlo från San Giusto di Rentannano stod på schemat. Vi njöt av 2006-2007-2009-2010 och kunde glatt konstatera att detta vin sammanfattar kvintessensen av denna utmanande druvsort. Personligen gillade jag 2007 för dess generösa fruktighet och söta tanninstruktur men höll 2010 som flightens bästa vin tack vare dess klanderfria balans av frukt, sten, syra, stramhet, fat och… ja, ännu mera sten. Folk borde dricka mer Sangiovese!

Efter en halvdag på Uffizierna i Florens under torsdag förmiddag, lunch på läckert rustika  Trattoria Cammillo (den friterade kalvhjärnan rekommenderas!) samlades vi för middag hemmavid. Hemlagad pasta, kaninragu och ytterligare några goda buteljer vin avhandlades innan vi intog slafen i väntan på fredagens crescendo; Arnolfo.

Restaurang Arnolfo öppnade 1982 och ligger i Colle di Val d’Elsas äldre delar. Matsalen är underbart vacker och kombinerar klassisk elegans med vågade, moderna kreationer – ungefär som maten visade det sig. De 14 serveringarna som lunchen innehöll lyckades på ett remarkabelt och delikat sätt visa upp det regionala köket i sin mest paranta kostym samtidigt som den ultraproffsiga servicen var avslappnad, kunnig och genomtrevlig på ett nästan familjärt sätt. Arnolfo har sedan många år två stjärnor i Guide Michelin och här var det verkligen ingen som helst tvekan om varför så var fallet.

Väl på plats i Toscana har man alltid oförskämt trevligt. Resan dit och hem var ett helvete, tack vare idioter på SJ och Hertz, men det är en annan historia.

Tre vita viner som gör din sommar!

Pernand-Vergelesses (Domaine Denis Père & Fils) Bourgogne / Côte de Beaune / Frankrike/ 265 kr / Nr 75715 / 90p Om all vit Bourgogne under 300 kr skulle smaka såhär skulle kanske regionen vara med förstådd än vad den är idag och mer öppen för allmänheten. Med alla bitar på plats för vad som beskriver […]

Repetition

Nu har vi satt igång, sommaren på Gotland är här och för mig är det lika mycket förknippat med mognad och naturens framfart som att vi får många besökare till ön. Krogen har smugit igång, medvetet då vi under första veckan ”tränar”, med det menat att antalet gäster begränsas till runt 15 istället för 33 […]

Förpackat

Jag funderar en hel del på pris. Vad kan man ta betalt för ditt och datt, vad är skäligt och när blir saker och ting dyrt eller upplevs billigt? När det gäller produkten, såsom en flaska vin eller en maträtt finns den faktiska råvarukostnaden att ta hänsyn till. Men när det kommer till upplevelse blir […]

Alla goda ting är tre

Tre sommeliertävlingar, tre veckor och tre brons.   Vi vill så gärna uppmärksamma Maya Samuelsson som inom loppet av tre veckor har hunnit med att delta i tre tävlingar och placerat sig på bronsplats i alla tre. Det började med det Svenska Mästerskapet den 4 maj där hon i stark konkurrens tog sig till final […]

Nyexaminerade studenter!

Nu börjar det närma sig WSET Diplomas kursstart! I tisdags var jag och cirka tjugo andra deltagare på informationsträff på Restaurangakademien. Åsa W Karlsson samt Restaurangakademiens utbildningsansvarige, Morgan Kjellström, höll i träffen. Åsa berättade lite om vad vi har att vänta samt höll i en liten vinprovning med två olika viner där målet var att […]

Förväntan

Det är med skräckblandad förtjusning som sommaren närmar sig. Om några veckor öppnar jag den egna krogen och även om det är för nionde gången i rad är det lika nervöst och prestationsfyllt som det var premiärsäsongen. Förarbetet är rigoröst, planeringen har varit igång sedan början av december och detaljerna är många. Tankearbetet med att […]

Château Musar håller stilen…

Undertecknad var härom aftonen ombedd att ledsaga vinkällaren Grappes medlemmar genom fem årtionden av det libanesiska kultvinet Château Musar. Till en början sade min ödmjuka sida nej; jag är ju långt ifrån någon specialist på vare sig Libanon eller Musar. Men efter vissa påtryckningar så gick min nyfikna och törstiga sida trots allt med på […]

Vinborg matlagningsvin

Matlagningsviner.

Har ni liksom jag tagit fram Webern? För ni har väl en Weber…? Ja menar, vem fan äger och stoltserar med t.ex. Landmann eller engångsgrillar från ICA, när det finns ett varumärke starkare än alla andra? Och eftersom vi dessutom prenumererar på elitalster från Björn Franzén – ny grillbok (check) – eller imiterar senaste rönen […]

Omhuldad

Ordet väcker många känslor och för mig innebär omhuldad framförallt värme, personlighet, kunskap, beröring, intresse och erfarenhet. Efter otaliga restaurangbesök och ett stort och passionerat intresse för mat, estetik och service finns det vissa saker som skiljer en måltid från en annan. Smaken givetvis, men de gastronomiska ambitionerna i dagens restauranger är ofta så höga […]

Glendronach sherry-mästare, taiwanes skräller

MALTWHISKY-VM   Sherrywhisky stod på menyn. Och den mesta sherrytappningen av alla vann. Glendronach ser sig själv som Skottlands främsta oloroso-whisky. The Macallan kom redan 1980 med sin 10-åriga oloroso-extrem men abdikerade när Fine Oak-linjen med vanlig ek involverad introducerades 2004. ”Dronach” spetsade istället till sin sherry-image då nye ägaren Benriach 2008 höjde styrkan till 46%. […]

Restaurangakademiens forna elev är Svensk Mästare 2014!

Sommelier SM 2014 är avgjort! Jag älskar att tävla, framförallt för att jag har en tendens att bli lite lat utan en morot. Inom yrket Sommelier så finns det jättemånga roliga tävlingar med fantastiska priser och senast igår avgjordes inget mindre än själva SM där samtliga semifinalister fick en resa till Champagne. Semifinalisterna bestod av […]