Hembrygd – ett litet minne

Hemresan gick hyggligt och i takt med avstånd lagt mellan mig och Leon’s Country Store växte återigen saknaden inom mig. Det gick upp för mig hur otroligt välsignad jag är som får uppleva totala galenskaper som att sitta och dricka hembänt på en bar bland tärningsspelande medelålders damer, skitiga bönder, och biljardspelande rednecks en helt vanlig torsdagskväll. Det tycks finnas en rätt väg för för var och en av oss, så även en mindre rätt och här i Rockne tror jag man lyckats räkna ut det perfekta antalet steg att ta i vardera riktning.

Bara en liten fläck på vägen, men en bra plats att bo på. Ungefär så lyder deras slogan – Rocknes. Katolskt fäste, och även ett paradis för den som väljer den bredare vägen. Kvällen går i helgonet Seryn den Barmhärtiges tecken, katolikernas beskyddare av bryggare och brännariarbetare. Hon kan komma till användning när vi provar oss fram genom den samling brygder Charlie tagit med sig att bjuda för utvärdering – tre glaskrus med innehåll i färgskiftningar från genomklart till en lätt, lätt nyans av blått.

Jag och Jarle, destillerare på Bone Spirits, hade redan suttit och pimplat billig öl vid hörnbordet intill jukeboxen i ett par timmar innan Charlie gav sig till känna. Han kunde tydligen inte låta bli att låna oss ett öra i vår oskyldiga diskussion om att destillera vatten från en aquaponics-anläggning och kände sig snart manad att introducera sig som hobbydestillerare och ett stort fan av Jarles skapelser.

Hermann, barägaren, var inte så imponerad av Charlies experimenterande men fann ingen större svårighet i att tappa upp ett andra glas när det bjöds. Vi provade oss fram genom de tre olika sorterna från Loblolly Distillery, namnet på Charlies projekt och möjligtvis namnet på ett framtida andra lagligt destilleri i Bastrop County, Texas. Eller det kanske ska heta Double Wide Distillery eftersom majswhiskyn tillverkas i ett så kallat ”mobile home”?

Nu ska jag inte sitta här och ljuga. Det vi hällde i oss var inga mästerverk, det framgick inte så mycket via ord som via grymtanden, hostanden och en och annan grimas. Men Charlies ambition och engagemang var det inget fel på. Visst kunde det bli något av det här, tänkte vi nog alla, det kan väl aldrig finnas för många destillerier i världen. Ge grabben en chans.

Vi provade allt för att hjälpa Charlie hitta rätt i spädningsprocessen. Vatten tillsattes, vanligt vatten i alla tänkbara proportioner, bubbelvatten prövades också. Heligt vatten avstod vi från, det skulle inte heller hjälpt. Den stora skillnaden framgick mer över tid än över frigjorda smak och doftämnen och vi var snart alla i upplyft tillstånd. Med nya vänskaper kring de brygder vi alla har en relation till tömdes fickorna snabbt på sedlar och snart hade sista låten för kvällen tonat ut.

The preacher rode by with his head hasted high
Said his wife had been down with the flu
He thought that I o’rt to sell him a quart of my good ole mountain dew

Oh they call it that good ole mountain dew and them that refuse it are few
I’ll hush up my mug if you’ll fill up my jug with that good ole mountain dew

– Mountain Dew, The Stanley Brothers

 

 

 

Geranium

Ny mat och nya viner

Jag hade nyligen förmånen att besöka Geranium i Köpenhamn, behängd med drösvis av priser, 2 stjärnor i Guide Michelin och är, enligt Pellegrino, rankad som en av världens 50 bästa restauranger. Rasmus Kofoed, som kreerar dess innovativa mat, vackert presenterad likt konstverk, har både vunnit brons, silver och guld (2011) i Bocuse d’Or, så han är ingen duvunge direkt. Han har koll, punkt slut!

Geranium erbjuder två olika menyer vilka innehåller 15 eller 20 rätter och kostar 1200 respektive 1600 DKR. Vi, som hade ett lunchbord bokad, valde den mindre versionen och som jag ser det, var detta en gränsöverskridande och helt igenom imponerande uppvisning. Jag blev seriöst hänförd av deras idéer, genomförande av dessa tankar samt av hur resultatet därefter presenterades.

Men eftersom jag också har hört massvis av negativa kommentarer kring denna typ av matlagning, som ju även återfinns på t.ex. Noma eller hos Fäviken Magasinet, undrar jag; vad ni gnäller på? Ni som gnäller, vill säga.

Visst kan en mer rättfram och enkel matlagning vara minst lika imponerande i fråga om smak, men sällan eller aldrig i fråga om totalupplevelse. Uppskattningsvis käkar jag, hemma eller på krogen, klassiskt vällagad mat, prissatt ett par snäpp över Sverigegenomsnittet, 350+ dagar om året och jag kommer alltid imponeras av en perfekt, välslagen Béarnaisesås som serveras i drivor tillsammans med en välgrillad, välhängd, väl dyr köttbit tillsammans med en väldressad, lagom besk sallad där mättnad och nöjdhet står högt i kurs. 

Men ovan nämnda restauranger (och många fler därtill) erbjuder, som jag ser det, något helt annat, något ouppnåeligt och därmed eftersträvansvärt. Jag ser mig själv som en habil vardagskock, som gärna tar tag i småkrångliga uppdrag i hemmaköket – med eller utan gäster närvarande, men när jag då och då blir riktigt hänförd, är det sedan många år alltid på en krog som sedan länge lämnat kvalitetsbéarnaisesåsträsket.

Vidare inbjuder den här typen av krog till ett mer öppet dryckessinne, kanske därför att gästerna förväntar sig att även drycken ska överraska lika mycket som maten oftast/alltid gör. Jag gillar att det blir litet skitnödigt ibland, men accepterar detta eftersom jag konfronteras med nya och spännande smaker, udda ursprung, orädda producenter och en rejäl dos av inspiration. Skygglappar är en styggelse, så jag sålde mina på häst-Blocket redan våren 1992.

Jag är övertygad om de Sommelierer som favoriserar ett ”naknare” vinuttryck kommer få ett väsentligt större genomslag redan under 2015 och att konsumenterna därmed, i en nära framtid, erbjuds att utforska fler av dessa utmanande producenter även på restaurangsveriges mer traditionella vinlistor.

Naturligtvis betyder det inte att konventionella producenter idag buteljerar ”sämre” viner; det betyder bara att folk som gillar vin ges bättre valmöjligheter, vilket enbart är positivt. Ju fler som lär sig tycka om kvalitativa viner, oavsett stil, ju mindre skräp behöver svenska importörer släpa över gränsen. Och det tycker jag är en bra sak.

Januari är årets bästa månad

Januari smyger igång, första veckan betyder helgdagar och Sverige står stilla. Efter trettonhelgen har alla samlat kraft efter ledigheten och det fullkomligt sjuder av liv. Strax efter jul packar jag bilen och kör ner till Frankrike och Alperna, under 5 underbara veckor fokuserar jag på skidåkning och arbete. Få platser inger samma lugn, kombinationen av berg, snö och arbete är fenomenal. Dessutom ligger Chamonix strategiskt till, smärtfritt pendlar jag till Stockholm varje vecka för olika uppdrag. Bättre kan det inte bli! En rekommendation är att i januari besöka några av stans bästa krogar, det råder lugn efter stormen och även restaurangerna laddar batterierna under julledigheten. Man upplever nytändning och vilja att prestera sådant som legat på planeringsstadiet under hösten, vilket uppskattas av oss gäster.

Tummen upp för Oaxen Krog med genomförande i världsklass och gastronomi så man tappar hakan. Här i Alperna lyser vi upp januarimörkret med goda viner, det är hårdträning i upplevelse av gott och för att bättra på kunskaperna har det inhandlats åldrat med varierad framgång, vissa buteljer är fantastiska och andra passé. Oavsett kondition i flaskan lär jag mig nytt i varje smakdimension, under veckorna som gått är det bara att konstatera jag bör bredda kunskapsbanken med ”gammalt” i glaset. Stall, mylla och animaliskt i nyöppnad 1983 Château Haut-Brion, ett vin som utvecklar finstämd frukt efter en stund i glaset. Betydligt generösare är 1982 Château Palmer, just denna butelj bjuder underbar mognad med harmoni mellan frukt, fat och syra, dessutom spänst efter flera timmar i glaset.

Propagandhi

Dax för storstädning?

2015… The new vintage. Inom kort skördas druvorna norr om Sydney till ett av mina privata favoritviner; Hunter Valley Semillon. Här i Europa inväntar vi våren och därmed även lanseringen av fjolårets enklare, men ack så trivsamma, tyska Rieslingviner, som dessutom är en viktig indikator på hur årgången egentligen blev. Årgång 2012 från Bordeaux har […]

Lost & Found: 1996 Château Charmail

Precis på samma sätt som jag älskar att leta och köpa gamla skivor i hopp om en ny musikupplevelse så älskar jag att leta upp viner från årgångar som inte längre är aktuella på nyhetsmarknaden. Jag kallar de inte för bortglömda men de har ramlat av scenen och står inte längre i rampljuset. Det är […]

Nytt år

Och nya löften om förändringar, smått och stort i vardagen och i livet. För mig innebär löften framförallt att försöka eliminera saker som upptar tankegångarna i onödan. Löften som inspirerar snarare än de som är omöjliga att uppnå. Ett kul nyårslöfte är att köpa mer viner på auktion, helt enkelt för att botanisera bland buteljer […]

El Hombre Bala

Lyxviner i kväll, men…

I kväll, på årets sista dag, kommer de flesta av Livets Godas läsare njuta av en aningen bättre viner än vad som frekventerar snittprenumerantens vardagliga onsdagskväll. Nyårsafton ”kräver” liksom att man bjuder till litet. Men vad ska ni då dricka när ni återgår till det normala igen? Jag menar, man behöver ju ett schyst vardagsvin även […]

Äntligen jul

Mitt i julbordsstöket kommer tankarna kring hur vi äter. Och mängden vi äter. Visserligen lockar julbordstraditionen till diger konsumtion av mat, men det bjuder också på speciella smaker. Syrat, rejält med sälta och massor av fett, en smakbild som inte är helt enkel att kombinera med dryck. Hos oss går mumman hem, den sötbittra drycken […]

God Jul!

Betygen för första Diplomatentamen har kommit och det är inte med lite lättnad jag kan säga att jag klarade det! Så himla skönt eftersom jag tyckte att provet var väldigt svårt, trots att det var flervalsfrågor. Jag försökte fokusera på att läsa frågorna och tänka logiskt och det gick bra! Vi har haft flera lektioner […]

Årets viner 2014…

Nej, jag tänker inte ge er någon lista över mina troféer. Vi överöses i skrivande stund med mest prisvärda, årets vinhus, årets vinmakare, årets rödtjut, årets nykomling, Wine Spectator top 10 och så vidare. Hur skall man bedöma årets bästa egentligen? Skall det vara ett ungt vin, nysläppt eller skall man börja raljera med Latour […]

Soldera Brunello

Snart är julen här.

Det var ett tag sedan min senaste LG-blogg publicerades, vilket jag ödmjukast ber om ursäkt för. Jag har hursomhelst funderat på en sak. Blir det någon jul i år, tror ni? Alltså en riktigt jul, inte en sån där tokstressad variant som ni hade förra året, och säkerligen även upplevde årets dessförinnan. En riktig jul!? […]

Heja Sverige!

  Jag hade nöjet att bevittna den fullständiga succé då Béatrice Becher från Sturehof vann den Nordiska Mästerskapen i sommellerie och Johan Nilsson från PM & Vänner kom tvåa. Vilket helt fantastiskt resultat för Sverige! Det var fyra finalister som alla skulle framföra fyra olika moment; champagneservering till sex personer, blindprovning av ett rött och […]

Say no more

Intressant att notera Systembolagets senaste offertsökning: Röd Bordeaux för 60 till 69 kr ut till kund. Inkl moms, avgifter och SBs pålägg. Det är kul att vi har ett Systembolag som eftersträvar sådana här kvalitetssatsningar.  Minst 45 000 flaskor. Vem har SB tänkt ska bli lycklig av ett sådant här vin? Borde ha stått så här på […]

Brasserie och finkrog

Häromdagen fick jag frågan om vad som är trendigt i restaurangvärlden. För mig är trender svårdefinierade då jag sällan vet när de övergår i något bestående och vilka trender som är här för att stanna. Jag är knappast en trendguru då jag själv agerar enligt de förutsättningar som ges på landsbygden och sällan hakar på […]