Sjukt sköna sjuor…

bild

Du är missförstådd, du är utskälld, du är förbisedd. Jag har alltid försvarat dig, tyckt om dig för din mjukhet och renhet. Du har alltid varit tydlig och snäll utan aggressioner och hårda kanter. Du är mogen och tillgänglig och du har en tydlig identitet. Dessutom kan du tillskansas för en måttlig penning så vad gnäller alla på egentligen?

Igår var det dags för doktor Larsson att göra återbesök. Han var av en entusiastisk vinklubb, ombedd att ledsaga dem genom några av de mer namnkunniga slotten i Bordeaux. Valet hade fallit på årgång 2007 då dessa idag har en fin mognad och drickbarhet i kombination med attraktiva prissänkningar.

Rauzan-Ségla inleder med en mycket förnäm doft. Kanske kan låta lite smått pretto att säga förnäm, men det är precis vad doften är, med elegant rostade toner, kaffe, mörk frukt och fina kryddor. Smaken är klassisk Margaux med en relativt lätt kropp, elegant frukt, bra smakintensitet och lång, ren finish, friskt och stiligt med fin aromatisk komplexitet. 90

Palmer fortsätter med aningen mognare frukt och inbjudande mockatoner, jag minns detta som ett av årgångens bästa viner och visst håller det stilen. Man gjorde endast 40 % grand vin detta år och vinet har en tät kärna, bra vikt och mörk bläckig frukt med tanniner som har integrerats, eftersmaken är aningen bredare och köttigare än föregående vin, en god drickbarhet och inte minst attraktiv prislapp på Systembolaget just nu! 92

Vi beger oss till Saint-Julien och den eviga favoriten Léoville-Poyferré som ständigt levererar. Doften är fint utvecklad med fin harmoni och nyans, elegant frukt med lätt rostade och köttiga toner, smaken håller sig inom det medelfylliga segmentet med tät frukt och en mycket lång nyanserad finish. Ett inbjudande vin med stor elegans som bjuder en utsökt drickbarhet idag. 91

Pontet-Canet känns definitivt som det yngsta och minst utvecklade exemplet i aftonens sextett. Trots vinets moderna grooming så bjuder doften på en uppsjö av alla de attribut som Hugh Johnson kärleksfullt tillskrev Pauillac i hans strålande vinatlas – blyerts, läder, tobak, cigarr, mineral elegans, finess, kraft och klass. Undertecknad skulle lägga till mängder av frukt, fast det var ogärna något som den brittiska aristokratin talade om! Slutsats – aningen ungt, ännu med stor potential. 92

La Mission Haut-Brion börjar vanligtvis sitt liv aningen diskret och kommer ikapp med ålderns rätt. 2011 skrev jag om vinet ”ungdomlig och ren doft, mineral, skogsbär, tobak och kryddlåda, smaken är tätpackad med färska bär, mineral och en rejäl längd, ännu i yngsta laget. Kommer att får mer fläsk med ålder, än så länge handlar det bara elegans och finess, oerhört balanserat och rent, potentialen är där”. Idag så vidhåller jag det mesta men lägger till en öppnare doft, köttigare textur, ännu med stor elegans och även om vinet ännu har en lång framtid, en strålande drickbarhet och klass. 94

Även om Pape-Clément till skillnad från föregående vin bjuder på mer fläsk och yppighet i dess ungdom, så vinner även detta komplexitet och dimension med ålder. Definitivt kvällens mest intensiva och rika vin i alla avseenden, jag säger inte nödvändigtvis det bästa, fast denna fina kombination av mineral, cassis, rök, vilda bär och en tät avrundad textur med stor bredd och mycket lång avslutning är svår att inte charmas av. Ytterligare ett prissänkt exempel på Systembolaget som jag rekommenderar å det varmaste. 93

Välplanerat

Ur servicegivarens synvinkel innebär välplanerat trygghet och säker prestation, den lägsta nivån är så pass hög att gästerna är nöjda även om vi själva tycker att arbetet haltar. Att allt planeras in i minsta detalj för att undvika misstag låter ganska tråkigt i gästens öron, välplanerat kan tyckas stereotypt och trist. Men en restaurangmåltid är som en föreställning, regisserat med ett mer eller mindre komplext manus beroende på vilken krog som står för framförandet.

Efter ett samtal med en kollega på en av landets bästa krogar fick jag mig en tankeställare. Jag insåg att på min egen restaurang har vi på tok för lite kommunikation och nästintill total frånvaro av samtal kring övriga medarbetares idéer. I den hektiska säsong som sommaren innebär hinns det inte med och prioriteras sällan. För att nå perfektion måste tankar kring genomförande kommuniceras, information finnas för att prestera lika och mallar bör gränsa till det övertydliga. Att ta lärdom och framförallt inspireras av andra är min nya giv, under kommande restaurangbesök skall jag försöka ta till mig av smått och stort, sedan omforma så det passar min egen idé. Det är ett sätt att hålla utvecklingen vid liv och att fila ytterligare på vår prestation.

Sjutton års väntan är över…

gerard-bertrand-clos-d'ora-bâtisse-gilles-deschamps

Året var 1997. Den unge Gerard Bertrand var passionerad, hungrig och nyfiken. Visst var han redan med i matchen, men ännu skulle det ta ett tag innan toppvinerna från distinkt terroir såsom Le Viala, La Forge och Cigalus skulle göra sig hörda och synas på de bästa vinlistorna i London, New York, Paris, Stockholm och Tokyo.

Då han först skådade den terroir som idag har tillkännagetts som Clos d´Ora, bestående av några väl belägna om än nedgångna parceller i de högsta, kalkrika delarna av Minervois La Livinière, insåg han att det var en speciell plats där han skulle kunna skapa ett exceptionellt vin.

Men, som ni alla vet så krävs det tålamod i vinvärlden. Först och främst började han se till att de nästan hundraåriga stockarna med carignan och grenache blev välmående efter att ha besprutats och överproducerat i många år. Han gick genast över till en organisk vingårdsskötsel och lyckades övertala sin kompis far, att få köpa en intilliggande plätt med de äldsta syrah-stockarna i regionen, vilka redan planterades under tidiga sjuttiotalet. Han nyplanterade även mourvèdre och syrah samt totalrenoverade en gammal fårfarm som nu inhyser ett par jästankar och en liten lagringskällare.

Sjutton år senare får han stolt som en tupp, äntligen visa upp Clos d´Ora – hans dröm om en premier cru classé från Languedoc. Första årgången som kommer att släppas är stilrena 2012 – en assemblage av syrah, grenache, mourvèdre och carignan. I dagsläget har de yngsta stockarna nått en ålder på 15 år och det är först nu som Gerard ansåg att det var värdigt att släppa vinet. Trots allt så blev det knappt tiotusen flaskor från de nio hektaren. Det som skiljer detta vin från moderna, rika Cigalus eller kraftfulla, köttiga La Forge är aningen mer återhållsamhet och elegans. Vinet präglas av en tydlig mineralitet, en stramare kärna, men definitivt med en tydlig sydfransk prägel rikedom och stor längd. Den svala och sena årgången 2013, provad från fat känns ännu mer lovande och multidimensionerad med, finess, lager och nyans, vinet saknar absolut inte kraft eller frukt, men har till skillnad från många av exemplen i regionen som börjar rikt och fruktigt men slutar eldigt och tvärt, en diskret början och mycket lång, nyanserad, frisk finish.

Clos d´Ora är definitivt ett vin med djup, bredd, nyans och utvecklingspotential som kvalar sig in i eliten i Languedoc.  Jag skall tillägga att Gerard Bertrand aldrig varit rädd att positionera sina viner där han tycker de hör hemma och Clos d´Ora kommer att betinga ett konsumentpris på 170-190 Euro.

Är det värt det? Det får ni avgöra…

Skolstart!

Nu har det varit skolstart på Restaurangakademien och höstens första utbildning, WSETs Diploma, deltar jag själv i. Den 11 Augusti var jag och sjutton andra laddade på plats till vad som blivit en fullsatt klass. Veckan som varit har vi haft lektioner om vitikultur och vinification. Min plan var att läsa två böcker under sommaren, en […]

Vilken god Auchentoshan

MALTWHISKY-VM   Höstpremiär för pågående Whisky-VM i sommarparadiset Strömstad. Publiken mönstrade en fjärdedel damer varav några norskor! Temat var trippeldestillat och starkvinlagring (sherry- och portvinsfat). Trippelmatchen vanns övertygande av Auchentoshan mot Bushmills och sherryn triumferade över portvinet. Måhända som förväntat alltså. Startfältet kom från två skilda världar kvalitetsmässigt. Tomintoul, Fettercairn och Glenburgie hankade sig fram, inget […]

Mer än ett andravin…

Med tanke på den oerhörda grooming som förstavinet får, i kombination med en strålande årgång, är det inte häpnadsväckande att ett andravin kan bli så bra. Jag talar i detta fall om 2010 Petit Haut Lafitte. Efter att ha blivit mäkta imponerad av 2009 Smith Haut Lafitte som i nuläget bjuder på en underbar yppig struktur […]

Ge och ta

Juli är en hektisk månad på Gotland, i bemärkelsen många besökare som kräver mycket. Med all rätt, då man på ön profilerar sig som servicegivare av rang och därför bör anstränga sig för att infria människors förväntningar. På den egna krogen har jag funderat mycket kring att ”ge” eller ”ta” service, begrepp som i all […]

Keller Riesling Absterde 2010

Vacation Summary.

Semester innebär för de flesta ett ständigt barfotagrillande av propert förpackade och färdigmarinerade fläskdelar av okänt ursprung, varvat med lata dagar framför menlösa TV-repriser och förhoppningsvis tre-fyra snabba dopp i svenskt (oftast alltför kallt) insjövatten. Eventuellt tar man ut svängarna och svalkar sig i ännu kallare havsvatten eller tokfuskar på någon All-Inclusive-by, typ Ayia Napa, […]

wittmann-westhofener-morstein-riesling-gg

Stockholms Negrer.

Ytterst tveksamt om rubricerad grupp musiker, på sin aktiva tid, någonsin funderade på de vinfyllda glasbehållare som frekventerar denna fina vinpublikation. Man kan så klart alltid diskutera vikten av 91 poäng hit och 97 poäng dit, när saker i ens närhet sker som vida överskuggar huruvida den dekanterade Barolo 1997:an har ”peakat” eller inte. Jag […]

Figeac 1970

2 x 1970.

För ett par månader sedan nappade jag på ett dödsboerbjudande via Roberson Wine, i vilket bl.a. ett gäng äldre viner från Bordeaux ingick. Naturligtvis försvann guldklimparna blixtfort, men jag fick likväl tag i några flaskor högklassig Sauternes från mina favoritårgångar 1989 och 1990. Rieussec är och förblir min personliga favorit i denna bortglömda genre. Än […]

Willes TN Ornellaia 2011

En vecka i Toscana.

Vinmässigt viktigast denna semester var en vinöst präglad sommarvecka i gulliga Colle di Val d’Elsa, beläget nordväst om Siena, där vi hyrde en maffig villa ensligt beläget knappt 15 minuter utanför byn. Vin, som jobb eller brinnande intresse, var 11-manna gruppens gemensamma intresse, varför både vingårdsbesök och digra hemmamiddagar stod på programmet. Redan måndag förmiddag […]

Tre vita viner som gör din sommar!

Pernand-Vergelesses (Domaine Denis Père & Fils) Bourgogne / Côte de Beaune / Frankrike/ 265 kr / Nr 75715 / 90p Om all vit Bourgogne under 300 kr skulle smaka såhär skulle kanske regionen vara med förstådd än vad den är idag och mer öppen för allmänheten. Med alla bitar på plats för vad som beskriver […]

Repetition

Nu har vi satt igång, sommaren på Gotland är här och för mig är det lika mycket förknippat med mognad och naturens framfart som att vi får många besökare till ön. Krogen har smugit igång, medvetet då vi under första veckan ”tränar”, med det menat att antalet gäster begränsas till runt 15 istället för 33 […]

Förpackat

Jag funderar en hel del på pris. Vad kan man ta betalt för ditt och datt, vad är skäligt och när blir saker och ting dyrt eller upplevs billigt? När det gäller produkten, såsom en flaska vin eller en maträtt finns den faktiska råvarukostnaden att ta hänsyn till. Men när det kommer till upplevelse blir […]

Alla goda ting är tre

Tre sommeliertävlingar, tre veckor och tre brons.   Vi vill så gärna uppmärksamma Maya Samuelsson som inom loppet av tre veckor har hunnit med att delta i tre tävlingar och placerat sig på bronsplats i alla tre. Det började med det Svenska Mästerskapet den 4 maj där hon i stark konkurrens tog sig till final […]