Barolo 2010

Bästa årgången i år?

Våren innebär möjliga besök till en mängd olika vinmässor, speciella vindagar, En Primeur provningar i Bordeaux, fatorgier i Bourgogne, vinbörsen i Mainz, etc.

Den årligen återkommande och ständigt växande vinmässan i Düsseldorf – Prowein – lockade i år 46000 besökare, vilket gör den till en av Europas största och viktigaste. Folk kommer från hela världen för att prova, köpa och diskutera vin från när och fjärran.

Vinitaly är ännu mycket större och årets upplaga var mer komplex än tidigare upplagor. Det ekologiska utbudet har exploderat, vilket såklart är enbart positivt samtidigt som vinernas kvalitet aldrig varit bättre. Jag provade verkligen massvis av makalöst bra grejer, framför allt från Piemonte, Friuli, Toscana och Sicilien!

För mig handlar vårens resande främst om ett gyllene tillfälle att hälsa på alla goda, vinmakande vänner men samtidigt är det en unik möjlighet att kolla in hur den senaste årgången egentligen varit. Vinmånglare har en tendens att bagatellisera de problem som de facto genomlidits, så jag föredrar sedan länge mina egna slutsatser. Vinjournalister och branschens övriga förståsigpåare världen över generaliserar oftast sina årgångsbeskrivningar på ett slätstruket sätt och utelämnar tyvärr viktiga detaljer, som påverkar enskilda producenters succé eller fiasko.

Årgång 2013 var i de flesta regioner i Europa mer eller mindre bedrövlig, men variationerna är stora. Bordeaux kämpade kanske hårdast, Bourgogne hade det svårt, Piemonte var definitivt ingen ”walk in the park” och södra Rhônedalens viner är generellt både bleka och urvattnade. Dock har både Tyskland och Österrike producerat mängder av excellenta viner och dessa båda länder tillhör vinnarna från vår världsdel.

Där vinerna från Europa verkligen är bra, trots den senaste växtsäsongens stora utmaningar, är problemet i stället volymerna. Räkna t.ex. med rejäl huggsexa om Tysklands bästa viner från 2013; flertalet av landets torra prestigebuteljeringar är redan slut, trots att vinerna inte släpps förrän i höst! I Bourgogne har de tre senaste årgångarna varit volymmässigt begränsade, vilket betyder att årets prislistor är uppjusterade med 15-20% beroende på läge och producent.

I Napa Valley snackas det återigen ”best ever” gällande årgång 2013, då både volymen var stor och kvaliteten perfekt. I väntan på dessa viner har redan 2012:orna från Kaliforniens vinmakarelit börjat anlända och även här är det definitivt köpläge.

Bland de ”äldre” vinerna som lanseras denna vår måste Barolo anno 2010 nämnas. Detta är verkligen en underbart klassisk årgång med vibrerande aromer, pulserande frukt och lagringstålig struktur. Gillar du kanske ännu äldre viner? Missa inte att bunkra Growers’ Champagne från 2008, då årgången troligtvis är regionens främsta sedan redan klassiska 1996!

Så vad är problemet? Egentligen inget alls. Oavsett hur dåliga Bordeauxvinerna från 2013 eventuellt är eller hur lågt intresset för årets En Primeur kampanj än må vara, så finns det alltid bra grejer från någon annanstans. Det gäller bara för konsumenterna att ta del av adekvat information och våga byta favoritregion då och då.

Talisker vann knackigt rök-heat

TL10tiltMALTWHISKY-VM   Det står inte rätt till med rökwhiskyn längre. Högt uppskruvade förväntningar inför andra rökbataljen kom på skam. Titelwhiskyn Talisker vann men i mitt testprotokoll står skrala 86 poäng. Visst doftar den fin äppelfrukt med skir torvrök. Men när whiskyn är som bäst är nosen nästan stum och röklös. Då brukar den braka på med ursinnig pepprighet i mun. Fruktdoft påannonserar fruktsmak och uteblivet kryddembargo. Det visar sig också att smaken är värsta sömnpillret. Fruktkola som inte orkar bygga ordentlig syra följt av vag slö krydda. Lite vatten återför whiskyn till ’pole position’. Simmig sötstart avbryts bryskt av sprakande krydda som snart blir pepprig, sent torvrök med medicinal touch. Avslutningen blir nu lång och värmande med söt jodartad rökbotten. Med tanke på motståndet var jag ”tvungen” att lägga min guldröst här vilket en majoritet av mina jurykamrater också gjorde.

I nedre änden av kvalitetsspekrat var det lika trångt. Fastlandsrökaren Tomintoul är lika trist som vanligt. Rivstartar förvisso med intensiv frukt som dock tillintetgörs av fet-krämig ek, en spännande jod-push mot slutet förvandlas till underlig lågmäld bbq-rök i refrängen. Likaså hafsar ön Mulls Ledaig runt utan plan. Flaskan är faktiskt ”bottlad” 2011, snacka om hyllvärmare. Whiskyn är väl helt OK som vardagsrök men håller inte måttet i tävlingssammanhang. Karamellig ungrök i nosen, sötlallig gom som trampar runt en stund innan fenolerna hittar fram, sent rejäl chokladkake-ek som plattar till eftersmaken. Caol Ila kan man väl lita på? Nja, 12-åringen är som den mesta Islay-malten numera: en besvikelse. Förvisso bolmar den av torvrök på omisskännligt Islay-vis och hjärtat slår dubbla slag av lycka – äntligen klassisk rök i glaset! Munnen är tyvärr rundmagat sötaktig och nästan konturlös, sent en jod-pust av brandrök. Eftersmaken är bara halvlång och passiv med ekdränkt rökair. Där försvann en guldkandidat. Hos Bunnahabhain några kilometer bort, som ju egentligen sysslar med rökfri whisky, hittade jag mer intressant rök. Deras Toiteach är dock ingen rök-exhibitionist. Tät kryddig mun med simmig frukt och stor ek och överallt bubblande rök; burlesk i stilen med bbq-vibbar som övergår i brandrök-känning. Men det är den sötvämjeliga eftersmaken som fångar mitt intresse. Torvrök snärjd i smörkola som effektfullt vänder i pigga sega råttor innan värmen tilltar. Mina 2 silverpoäng landade här och gjorde att Bunna knep tredjeplatsen med en poäng före grannen.

Jokern i leken var en annan Islay-malt. Bruichladdich kom till start med sitt rök-alter ego Port Charlotte. En hårdrökt maltwhisky under 10 år som visar gott gry och kan bli riktigt bra med några ekår till på nacken. Väldans söt doft belamrad av honungspastill, där rök bolmar i bakgrunden. Ungröksmaken behöver vatten för att väckas. Bolmande kola-rök möts av skarp bitig krydda och stor ekbeska in i rökosande jod-artad finish med bra fruktsyra. Helt okej ungrök men inte alls i samma liga som begåvade grannen Kilchoman. Juryn köpte i alla fall kryddattacken och några undrade nog om detta var Talisker. Hur som helst tar sig PC till semifinal med Talisker i en spretig rökföreställning. Som helhet var det här ingen höjdarprovning. Man blir uppriktigt bekymrad över läget på rökfronten, är all den goda röken slut? Det verkar inte bättre, varken stjärnor eller utmanare kommer upp i gammal god standard. Till hösten går ikoner som Ardbeg, Lagavulin, Laphroaig i elden. Kommer de att leverera? Man hoppas ju…

Så här gick det i tionde VM-provningen

Världsettan Glenfiddich segrar, gammelestrig Deanston chockar

MGFrichoak-labelALTWHISKY-VM   Pust, vilket knallhårt VM-heat. I mitt protokoll låg fyra av sex malter på samma poängnivå. I domarpanelen var det fem whiskies som slogs om topplatserna. Om sista och första platsen var det inget snack. Lågländaren Glenkinchie är ju så tråkig. Varför i herrans namn behöll inte ägaren DCL Rosebank istället för den här? Maltblurrig nos, äppelfrukten från förr är borta. Sötaktig opersonlig smak där kryddkrusningen känns igen men frukttonerna saknas. Det roligaste är väl eftersmaken där torvrök (!) dyker upp från ingenstans. Whiskyn fick en enda silverröst och 1 poäng i sammanräkningen.
Visst är det kaxigt att världens största maltwhisky Glenfiddich övertygande tar hem VM:s hittills tajtaste provning? 14-åriga Rich Oak som fått 12 veckors nyekboost var oemotståndlig. Storsäljarens äppelfrukt är som bortblåst, den här tappningen är mer sparsmakad och intelligent. Genomgående en ekivok nyskapade violpastilliknande ton som uppenbarligen fällde avgörandet. Smaken var ekivok med stimorol-sprudlande driv och vibrerande exotisk frukt. Helt klart den whisky som stack ut mest under kvällen och välförtjänt vinnare med höga kvalitetspoäng därtill. Det är välkänt att GF åldras bra, över de 20 är tappningarna ofta sensationella. Så knepet att trycka ner stora ekmassor i standardålder är ju genialt. Lägg ’Rich Oak’ på minnet – världsettans folkliga elittappning.

Innan vi drog igång provandet varnade jag för tre malter: Inchgower, Deanston och Linkwood. Blending-malten Inchgower, isolerat belägen invid Nordsjökusten, var kvällens kraftverk. Visserligen tillknäppt nos men fruktpoppig mun där eken mot slutet daskar till frukten samtidigt som torvrök braskar in i en energisk eftersmak. IG hittade sina fans i juryn med 20 modiga poäng, men det räckte inte. Kampen om andra semifinalplatsen skulle bli hård. När folkets röster räknats stod det 28-27-26. Jämnheten där flertalet malter höll hög nivå med skilda smakprofiler delade in provarna i olika läger. Min dubbla utslagsröst skulle avgöra.
Att Royal Lochnagars Double Matured som slutat sina dagar på muskatvinfat fortfarande var med i matchen förvånade mig. Whiskyn är blek och nästintill intetsägande. Liten sötaktigt blommig arom, viljelös fruktmun (vagt blommig aromatisk), famlande fet krämig eftersmak. Min silverröst hade jag lovat bort till Glenfiddich – även jag hade kapitulerat inför den där ekivoka godisfrukttonen. Det stod alltså och vägde mellan eleganta komplexa Linkwood och burleska överraskningen Deanston. Vem skulle få min guldbläcka värd 6 röstpoäng?

Linkwood gör allt för att bli av med maltigheten och begränsa svulstig frukt under jäsprocessen. Dominanta aromer måste undvikas”, säger Diageos nydestillatboss Douglas Murray. De väldiga spritpannorna ihop med försiktig destillering som uppmuntrar reflux ger en skör sprit. Kondensorerna tillåts dessutom gå varma vilket ökar koppar-konversationen, tyngre oljor absorberas. För mycket ek ska det inte heller vara, 12 år räcker. Vem som helst förstår att det här är delikat. Gommen smeks av söta smaker, blommighet slår följe plus en attraktiv släng aprikoskräm och omärkligt kryddpirr. En vattendrope väcker energin. Skarpare ek reser sig in i en lång ekbrusande eftersmak med skitiga rökskyar (!). Doften är kvällens mest avancerade, mild blommig sötma med gräsig friskhet. Här borde jag kanske ha lagt min guldröst men Deanston drabbade mig fullständigt, total förälskelse. Den är bara 12 år och tas från vanlig ek, refill och 1st fill. Ändå strör den gammelestrar omkring som en ålderstigen 30-åring. Det handlar om en djup mastig estrighet som kombinerar sötsyrliga toner med svassande beska. En kemi som (bara) inträffar i fat med stor luftspalt och intensiv oxidering, förutsättningar som uppstår först efter mångårig avdunstning. Deanston serverar en säregen gammelestrig smak förstärkt av gamla lövhögar, halvvägs talar destillatet i form av kryddvisp ihop med tät ekväv. Lång läskande avslutning där aromatisk ek kittlar och gammelestriga Ahlgrensbilar sötar. Att gammelestrarna härrör ur eken förstår man efter vattning. Ekbeskan översvämmar gommen, långsamt kravlande över inledande gammelestrar. Och i eftersmaken släpps rökpustar ut. Exempellös ekbehandling. Tidernas billigaste ”30-åring”, beställ minst två lådor idag!

Resultat från omröstningen här

WSET-Diploma

 Jag har precis mottagit min bokningsbekräftelse inför Restaurangakademiens WSET-Diplomautbildning med start nu i augusti! Jag är så exalterad!!! Längtar verkligen efter att börja plugga igen, jag märker hur mycket kunskap som försvinner när jag inte avsätter tillräckligt med tid för att prova eller läsa om dryck. Efter tips från en kollega på Gondolens vinbar som […]

Världsmästare Glengarioch går på kraft

MALTWHISKY-VM   Alvesta Whiskysällskap är inga duvungar. Det formligen ångade av whiskykunskap och sund maltelitism i salen. Startfältet lovade en tuff holmgång med duktiga singelmalter. Fyra av sex destillat låg inom några poängs marginal i betygsättningen i mitt protokoll. Fast poängen säger ju lite när smakerna skiljer sig åt. Hur ska man välja en vinnare när […]

Balblair Malt-VM:s stora personlighet

MALTWHISKY-VM:s hittills knivigaste heat. På förhand fyra kandidater till förstaplatsen. Titelwhiskyn An Cnoc, okända blendingmalten Teaninich, klipska Balblair och högdragna ömalten Scapa. Omöjligt att sia om utgången förrän whiskyn kom i glaset. Den största överraskningen blev en annan blending-malt som inte ens ges ut av destilleriet självt. Vi hade hittat en flaska hos buteljeraren Gordon […]

En Primeur 2013

Årgången har redan sågats. Intresset är rekordlågt efter måttligt hyllade 2011som i slutänden har gett goda klassiskt strukturerade viner och tokdissade 2012 som till syvende och sist är en alldeles utmärkt årgång. Vad med 2013 då? Komplicerad javisst, en enig kör vinodlare instämmer i att det var en horribel säsong med ojämn blomning, ojämn fruktsättning, mindre […]

Tydlighet i idén

Vi utgår från en idé, sedan adderar vi på saker som gör det till fylligt och komplext. Vi justerar och förändrar, fyller upplevelsen med säkerhet och någonstans på vägen når vi jämnhet. I prestationen är det sistnämnda det allra svåraste, att vara på topp 10 dagar om året är ganska enkelt men att prestera alla […]

Indisk skräll när regerande rökvärldsmästaren vann

MALTWHISKY-VM   Äntligen dags för första rökdrabbningen. Först ut dessutom regerande rökvärldsmästare Bowmore. ’Peated’ är den smalaste kategorin i Maltwhisky-VM (med bara fyra deltävlingar) där alltid Islay hamnar i fokus. Hittills har ingen rått på rököns ikoner som ohotat prenumererar på röktiteln. BW är ju inte öns värsting vad gäller röknivåer, därför var startfältet lagom rökigt. […]

Champagnedagen millésimé 2014!

Årets Champagnedag! Då var det dags igen. Förra året var det helt galet med folk som köade utanför Grand Hotel. Jag tänkte att det var helt logiskt eftersom jag själv älskar Champagne! Men sen visade det sig att de varken var intresserade av Champagne eller hade åldern inne för att kunna dricka den… Det var […]

Urmalten The Glenlivet briljerade

MALTWHISKY-VM   Den här kvällen skulle handla om ek i rejäla doser. Rätt krävande whisky alltså, inte så där okomplicerat fruktglad bara. Vilka sorter kan parera rejäl ekpåverkan bäst utan att tappa bort den goda söta frukten? Vimmerby-juryn pekade med hela handen när de korade titelwhiskyn The Glenlivet till segrare. Urmalten var först i Skottland att […]

Japanska Yamazaki dominerar

MALTWHISKY-VM   Japanerna är fantastiskt duktiga på whisky. Bättre än skottarna om man får tro den månghövdade domarpanelen i Maltwhisky-VM genom åren. Pionjärdestilleriet Yamazaki har tagit sig till final två av tre gånger. Byggt 1923 efter skotsk förlaga med inspiration från Hazelburn och Longmorn. Premiärwhiskyn Shirofuda floppade dock. Den japanska publiken slog bakut för den asketiska […]

Japan-Irland besegrar Skottland

FÖR FJÄRDE GÅNGEN provar jag mig igenom all världens maltdestillerier. Ärligt talat var det därför Maltwhisky-VM blev till 2005. Att få möjlighet att prova lyxwhisky är relativt enkelt men att få loss ’samples’ på ointressant standard-whisky är lika omöjligt idag som då. Enda sättet är att köpa helpannor så varför inte samla ihop massor av […]

Glen Grant överlägsen. Finalkandidat?

Om MALTWHISKY-VM 2014: Den som provat mycket whisky vet hur det är att ge sig in i gyttret på Speyside där smakskillnaderna är mycket små. Som Chivas-blendern David Boyd, i en paneldiskussion under Speyside-festivalen, irriterat utbrast: ”Allt smakar ju likadant!”. Whiskyn är designad för att gömmas i blends och ska inte ha för stor karaktär. Temat […]

Maltwhisky-VM är igång!

SÅ ÄR ÄNTLIGEN Maltwhisky-VM igång. Världens största sprittävling hur man än räknar. 126 singelmalter från 110 destillerier ska blindprovas av över 1500 whiskyälskare på 26 platser över hela Sverige. Tolv utvalda gör upp om titeln världens bästa maltwhisky i Stockholm i december. Tre smakklasser – peated (rökigt), sherried (vinfatslagrad) och malty (varken extremt rökigt eller […]