Miguel Louro

En kväll i Évora

Vi stiger in på Fialho, en av historiska Évoras bästa restauranger. Staden är på Unesco’s världsarvslista och det är tämligen enkelt att förstå varför. Bara ringmuren runt kärnan är magnifik, även om insidan kanske berör än mer. Särskilt det välbevarade templet mitt inne i den gamla delen är enastående vackert och bjuder på bästa tänkbara vardagseskapism. Historietörstande turister finner vägen hit, och några av oss vinnördar likaså. Annars är det förvånansvärt lugnt och man får närmast intrycket av att det är så här Alentejoborna vill ha det. Lagom är bäst. Typ.

Universitetsstaden Évora ligger i Portugals största region, Alentejo, och huserar flertalet viktiga monument helt tillbaka till romartiden, men har även utvecklats till ett centrum för vinet i området. Och köket imponerar även det, något man inte alltid kan påstå är fallet i landets alla delar. I Alentejo räds man inte kryddor och mången rätt innehåller vitlök och koriander för att piffa upp anrättningen. Anledningen är simpel; länge var regionen en av Portugals fattigaste och mycket av födan sökte man upp i sin omgivning. Det som var gratis. Viltväxande vitlök och koriander blev således populära inslag för att ge enklare mat ett ansiktslyft. Och även om mycket har hänt utvecklingsmässigt i Alentejo så kvarstår ett mer generöst bruk av kryddor, något som särskilt de generösa röda vinerna tackar för.

Inne på Fialho väntar Miguel Louro, en av Alentejos främsta rödvinsproducenter. Kanske den främsta. Vi har stämt träff på restaurangen och det är mitt första möte med den frispråkiga, ofta provokativa, men genomärliga och sympatiska Miguel. Redan hans första replik; ”Äh, vi struntar i att snacka vin och dricker öl och kollar Champions League istället” indikerar vad som komma skall. Men Miguels första försök till provokation faller inte väl ut då det dels är en kvartett fotbollstokar framför honom, dels en skandinav och tre tyskar. Således sitter vi där, öldrickandes och kollar in Barca mosa Bayern.

Miguel Louro

Miguel Louro

Men kvällen är ung och Barca vinner som alltid och samtalet går allt mer in på vin.  Miguel, tandläkare till yrket och med många producenter i området som kunder, berättar om sin stora passion och vad han vill med sin egendom Quinta do Mouro. Flera viner serveras. Vissa på marknaden, andra experiment. Alla är bra men några är enastående. Det är aldrig tråkigt att prova Miguels viner även om vissa druvor kanske inte gör sig på egen hand. Men det kännetecknar honom, nyfikenheten att utveckla och utvecklas. Quinta do Mouro är en makalöst vacker egendom vilket jag upptäcker två dagar senare, när vi åker hem till Miguel. Och än mer ökar respekten väl på plats när man finner ut att här är det inte tal om senaste teknologin eller den häftigaste arkitekturdesignade källaren, utan herr Louro vill visa att det går att göra toppvin i regionen, exklusive all hi-tech som flera förlitar sig på. Han gillar helt enkelt att provocera även om syftet lika mycket är att visa en vinregion i utveckling att svaret inte alltid står att finna i teknologi utan precis lika mycket kan besvaras i förfädernas tillvägagångssätt.

Hastigt stekta vaktelägg med ett stänk vitlök och generösa mängder lufttorkad porco preto kommer in. Underbart tillsammans med Miguels 2011 Vinha do Mouro tinto, ett lättdrucket men ingalunda ointressant rött som är egendomens instegsvin. Tillsammans med regionens tryfflar, túberas, provar vi 2010 Zagalos, nästa nivå från egendomen. Här händer det grejer och de generösa mängderna lokal olivolja och vitlök gör kombinationen riktigt fin. Alentejo och särskilt området där Miguel håller till, Estremoz, blandar gärna regionala druvor med mer internationellt kända såsom syrah och cabernet sauvignon. Resultatet är strålande, mycket tack vare att fokus fortfarande är på druvor såsom trincadeira, alicante bouschet, aragones och touriga nacional. De andra bidrar blott med något som skänker ett extra djup.

In kommer en träkollsgrillad filé av den svarta grisen, kryddad med salt, olja och vitlök. Quinta do Mouros toppviner serveras, bland annat guldetiketten i årgång 2009. Miguel börjar gaffla om besprutning i vingårdarna och lyckas reta upp min vän Michael som ger sig in i diskussionen. Själv är jag upptagen med att trycka i mig den kanske godaste grisbit jag någonsin ätit. Och vinerna till är klockrena, särskilt toppvinet som är stort, riktigt stort. En magnifik  köttbit senare och åter kontakt med verkligheten, så noterar jag att Michael och Miguel sitter och skrattar och tycks vara kompisar igen, samtidigt som Neymar springer in 3:0 till Barcelona mot Bayern.

Quinta do Mouro

Quinta do Mouro vid solnedgången

Quinta do Mouro är en fantastisk egendom, vackert belägen i utkanten av Estremoz. Den ständigt nyfikna och frispråkiga Miguel är värd att stötta och du finner honom i beställningssortimentet med den fina 2008 Quinta do Mouro. 245 kronor; varunummer 75530. Klockrent köp.  Vill du läsa mer om Miguel och ta del i vad som händer i regionen i stort, så finner du mina intryck från Alentejo, dess viner, korkekar och olivlundar i det nya numret (#93) av Livets Goda som är på väg ut till prenumeranter och butiker i skrivande stund.

PS. Évora är drygt 120 kilometer från Lissabon och väl värd ett par nätter, eller som bas för vinösa utflykter. Förutom Fialho så är restaurangerna Dom Joaquim och Piparoza mer än värda ett besök. Särskilt den senare bjuder på en fin vinlista och alla de bättre vinerna ligger i vinkylar.

PS.2. Just nu pågår röstningen i Wine Blog Awards där min Mad about Madeira är en av finalisterna. Äran och erkännandet är så stort för min del men än större om du vill lägga din röst på mig! Rösta här.

Aflodals whiskytips: Bunnahabhain Toiteach 46%

BunnaToiteachÄntligen en rökmalt signerad Bunnahabhain värd namnet. Toiteach (uttalas toe-CHACK) betyder också ’rökig’. Whiskyn görs på torvrökt malt med fenolinnehåll på 25 ppm, snäppet mer än Bowmore. En nonage-pava med 6- till 18-årig whisky i sig hämtad från både amerikanska barrels och sherrytunnor.
Detta är en oborstad rökare som spännande nog har mycket lite gemensamt med övriga kollegor på rökön Islay. Mer fastlandsgrym rök med burlesk bbq i citronkaramellig honungskäft som i eftersmaken blir kreosotartat elakartat rökbesk, rent grotesk med vämjelig (god) sötma under. Vatten mjukar upp och sabbar, förutom näsan som blir charmigt äpplig med klassisk torvrök. Ovattnad sötare och smått ekivokt sexig nos. Dubbla tummar upp för apart Islay-rökare!
• SB-nr 442, 569 kr

Hela recensionen på Aflodal.com

brix logo

Nystart!

Vissa av Er känner mig sedan tidigare. De flesta, antar jag, inte – även om jag naturligtvis hoppas att ni noterat mina artiklar i Livets Goda den senaste tiden. Den senaste, som handlade om Brunello 2010, är (tror jag) den största genomgången i svensk vinmedia av denna redan klassiska årgång.

I mitt tidigare liv, som golflärare och dito reseledare, lärde jag mig att uppskatta människor som inser vikten av en guldkant i tillvaron. Jag ämnar ta tillvara på denna lärdom i mitt nya liv, vi kan kalla det Brix Wine 1.0.

Ni som frekventerar detta nobla magasin och därmed även denna Blogg, vad är det ni egentligen suktar efter? Jag har så klart ingen aning, men jag skulle gärna vilja veta! Vinbranschen 2015 i Sverige innehåller ju oändligt mycket olika saker.

Jag exkluderar dock direkt de omsättningsmässigt dominerande varumärkesdrakarna därhän, eftersom 3-liters Appassimentokartonger eller omdöpt Primitivo från Apulien ”i exklusiv trälåda” troligtvis inte är anledningen till Ert intresse. Eller? Och förresten, hur exklusivt är sex stycken mindre bitar plywood egentligen?

Bland de mindre importörerna – och de är numera många – är naturligtvis huvuddelen amatörbolag utan någon nämnvärd kvalitetsambition, men det är ju också här, precis här, som även flertalet av Sveriges mest spännande viner huserar.

Får man ödmjukt fråga; hur många av just deras nyhetsbrev prenumererar du på? Eller är det så att dina vinnyheter, som varje vecka tar upp drösvis med plats i inboxen, beror på ett kort men mentalt svagt ögonblick på Goda Köket (eller annan frivilligt vald s.k. vinmässa)? ”Gå med i vår vinklubb; få en reklampenna”.

För det är väl ändå inte så att du ”gillat” någon menlös annons på Facebook från Vinguiden, Vinkompassen eller dess gelikar? Det hade ju varit direkt pinsamt… Inget man direkt vill snacka om, liksom.

Från och med nu tillhör jag också en av dessa mindre vinimportörer. Precis som flertalet av mina kollegor kommer vi inte att frekventera jävligt snitsigt maskerade men likväl übertydligt köpta s.k. specialbilagor, propert inkluderade i Sveriges större dagstidningar, där Vinsider kanske är det sämsta exemplet.

Om man nu ska frångå alla dessa vedertagna marknadsföringskanaler, kostsam annonsering inkluderat, hur hittar man då det nödvändigaste i en affärsverksamhet, d.v.s. kunderna?

Gemensamt tror vi på något så enkelt som bra viner. En aning luddigt, jag vet, men samtidigt är det något som förenar oss vingillande entreprenörer. Ett axplock importörer som exemplifierar detta är Bravin, Origo, Wine Trade, Vinnatur, Vinlådan, Caviste, Gullberg by Stockwine och Vinopia. Men som sagt, det finns många andra och antalet ökar hela tiden.

Nischade och personliga kvalitetsviner har alltid hittat sin marknad på ett liksom inverterat sätt, där kunden själv aktivt söker upp vinet. Det är vinet som är hela grejen! Inte etiketten, inte den glassiga annonsen, inte plywoodlådan, inte Speed Tasting på Goda Köket. Vinet.

Det är till denna stolta skara av kvalitetsimportörer som Brix Wine nu sällar sig. Välkomna till oss och framför allt välkomna till Sveriges alternativa, växande vinsfär!

Anselmo Mendes med en magnum Contacto

Mr. Alvarinho

Portugals kanske främsta vitvinsmakare, Anselmo Mendes, är på Sverigebesök. Anselmo håller till i Vinho Verde, närmare bestämt i den mest nordliga underregionen Monção e Melgaço. Här regerar alvarinho, en druva som även återfinns på den spanska sidan av gränsen men då under namnet albariño. Få, om ens någon har i samma utsträckning vigt sin vinmakarkarriär […]

Etna

Magiska, mystiska och farliga Etna

Etna, eller Mongibello som lokalbefolkningen föredrar, besitter en svårslagen attraktionskraft. Redan när du landar i Catania så är Etna det första du lägger märke till, dess majestätiska och nästan hotfulla vakande över landskapet. Och vart du än är mellan Catania och Taormina så lär du komma på dig själv att ständigt vända blicken mot Etna. […]

Svindyrt

Läste nyligen en recension av en restaurang där recensenten hakade upp sig på hutlösa priser på krogens viner. Diskussionen kring höga påslag på dryck är inget nytt, att på billiga viner multiplicera inköpspriset med fem tillhör vanligheterna och genom avtal med importörerna har restaurangen valt att servera billigt skräp när det vankas husets vin. Åter […]

Ricardo Diogo, vinmakare & delägare av Vinhos Barbeito, visar upp det vin som blir det första att säljas med tinta negra angivet på etiketten.

Tinta negra; välkommen in i värmen

På sätt och vis är det ganska fascinerande. Det faktum hur en druva fullständigt kan dominera en regions odlingsareal men likväl inte får nämnas vid namn. Typ, vinvärldens hin onde. Än mer förunderligt blir det när druvan, som inte fick anges på etiketten fram tills för blott två månader sedan, sannolikt räddade ett av världens […]

SM i sommellerie 2015

Svenska mästerskapen i sommellerie, som i år arrangeras i sammarbete med Gaggenau, är i full gång. Årets kandidater är: Janni Bernt, Gustav Cansund, Emma Ekbrand, Ulrika Ferlin, Sandra Gheysari, Pehr Granfalk, Frida Hansson, Lucas Jaktlund, Johan Nilsson, Maya Samuelsson, John Sterner och Anette Zellen-Söderström I skrivande stund pågår en kvalificeringsomgång där de 12 kandidaterna ska […]

DSC01268

Ankdammen. Den här jävla ankdammen.

Sverige är en liten, vinmässig ankdamm. Vi som jobbar i branschen behöver inte ens hymla om det. Naturligtvis förnekar vi det externt, till exempelvis privatpersoner eller till journalistiska institutioner som den samlade kvällspressen eller till tidningen Land, men internt vet alla hur det egentligen ligger till. Eller kanske snarare ligger med. Om vi börjar med […]

I väntans tider…

Nu har jag lämnat in de skriftliga delarna som krävs för WSETs Diploma Unit 1. Det jobbiga nu är att behöva vänta på resultaten, det brukar ta två till tre månader! För övrigt har den här terminen verkligen flugit förbi otroligt fort. Den 10:e juni har jag tillsammans med min Diplomaklass prov i Unit 3 […]

Dricka eller vilja veta

En diskussion som kom upp efter ett nyligt restaurangbesök är betydelsen av information som ingår i serviceprestationen. I sällskap med några goda vänner blev vi titt som tätt avbrutna av sommelierens monolog om jordmån, lagringstider och tillverkningsprocesser. Information nog så viktig om man vill lära sig allt om vinet och orsaken till dess karaktär, om […]

Ornellaia 1997 – som att komma hem till favoritskivan

Så står den framför mig. Legenden. Ett vin jag bara hört berättas om som det perfekta: Ornellaias estatevin från Italiens kanske bästa årgång någonsin – 1997. Dagens vinmakare Axel Heinz nämner numera 1997 som Ornellaias referensvin. Det är så här teamet på Ornellaia vill att deras vin ska uppträda. Men vad var det egentligen som gjorde […]

Trimbach logo

Se på basvinerna med nya ögon!

I mitt tidigare liv som inköpare av vin till en av Sveriges alla vinimportörer funderade jag sällan på vikten av vad vi unisont kan kalla ”basviner”. Betänk dock att mitt dåvarande fokus enkom var viner av bättre kvalitet, delvis Fine Wines, men framför allt schysta grejer från bra producenter. I mitt nya liv, som konsument, […]

JZJ Chips-Löjrom

Restaurangdebut á la Pop-Up

Hade nyligen förmånen att vara med om debuten av (ännu) en Pop-up restaurang i Stockholm; pojkbandsförkortad till JZJ. Namnet härleds i detta fall till J som i Jimmy Forsman (kändis i branschen, typ), Z som i Zvonko ”Svampen” Sokcic (bl.a. vinimportör) samt Janne Holopainen, till vardags kock på Rolfs Kök. De 20 gästerna serverades en […]

90 års jazzhistoria, vitalare än någonsin…

Jag hade förra helgen den fantastiska äran att vara på arbetsresa i New York då datumen dessutom klaffade med en konsert som skulle få de flesta jazzälskare att bli chartreusegröna av yttersta avund. Trumlegendaren Roy Haynes firade sin 90 årsdag på den självklara adressen Blue Note. För er som inte känner denna man kan vi […]