I väntans tider…

Nu har jag lämnat in de skriftliga delarna som krävs för WSETs Diploma Unit 1.
Det jobbiga nu är att behöva vänta på resultaten, det brukar ta två till tre månader!
För övrigt har den här terminen verkligen flugit förbi otroligt fort. Den 10:e juni har jag tillsammans med min Diplomaklass prov i Unit 3 ( Light Wines of The World). Vi ska prova vin blint samt ha ett omfattande teoriprov.

Tyvärr känner jag att det kommer bli svårt för mig att klara av då jag har missat en hel del lektioner och därmed ligger jag efter i både de praktiska och teoretiska momenten. Självklart hoppas jag på det bästa och att studietid magiskt ska hitta mig! Det här med att prioritera rätt funkar inte så bra för mig. Efter alla år av extrajobb har jag trots min nuvarande fasta tjänst fortfarande svårt att tacka nej till jobb.

Den 12:e maj har vi kursstart för provningsmetodik, en jättebra kurs om man som jag behöver slipa på sin metodik. Man blir lätt lite ringrostig om man inte aktivt provar mycket vin!
Kolla in den här:

http://www.restaurangakademien.se/vinprovningsmetodik/

Är ni intresserade av att börja plugga WSETs Diploma så kan det vara bra att veta att nästa kursstart  är den 10 Augusti. Fram till den 15:e maj är det dessutom en boka-tidigt-rabatt. Läs mer om utbildningen här:

http://www.restaurangakademien.se/utbildning/wset-diploma/

Vi ses på Portugisiska Vindagen den 25 maj!
Har ni några frågor om våra utbildningar kommer jag att finnas där på plats med svar.
Den 26/5 har vi även en MasterClass om Portugisiska viner!

http://www.restaurangakademien.se/master-class-portugal/

Ha det bra så länge!

Dricka eller vilja veta

En diskussion som kom upp efter ett nyligt restaurangbesök är betydelsen av information som ingår i serviceprestationen. I sällskap med några goda vänner blev vi titt som tätt avbrutna av sommelierens monolog om jordmån, lagringstider och tillverkningsprocesser. Information nog så viktig om man vill lära sig allt om vinet och orsaken till dess karaktär, om än kanske inte helt korrekt i den stämning vi befann oss i under måltiden. I min roll som servicegivare funderar jag över förmågan att leverera anpassad helhet. Vi vill att gästen skall uppleva vårt tänkta scenario, ändå vill vi inte ta över måltiden och ”överleverera”. Presentationer och moment i matsalen ingår i upplevelsen och om gästen inte får ta del av allt går man miste om helheten.

Eller kanske inte. Att säga till en yngre medarbetare med ringa erfarenhet av matsalsarbete att ”läsa av” gästen är besvärligt. Hur ser en gäst ut när man önskar si eller så? Kroppsspråket är knepigt att tolka och vissa saker i arbetet blir lättare med tiden, erfarenhet ger rutin och trygghet i arbetsrollen. Något fint men också lärorikt upplevdes vid en annan restaurangmåltid, helheten var magnifik och serviceteamets förmåga att fördela serviceögonblicken bland gästerna var beundransvärd. Samtliga gäster fick ”en bit av kakan”, inte för mycket men tillräckligt för att restaurangidén skulle bli tydlig.

Ornellaia 1997 – som att komma hem till favoritskivan

Så står den framför mig. Legenden. Ett vin jag bara hört berättas om som det perfekta: Ornellaias estatevin från Italiens kanske bästa årgång någonsin – 1997. Dagens vinmakare Axel Heinz nämner numera 1997 som Ornellaias referensvin. Det är så här teamet på Ornellaia vill att deras vin ska uppträda.

Men vad var det egentligen som gjorde (och fortfarande gör) vinet så monumentalt? Var det enbart en lyckad årgång där väder och vind la ett perfekt pussel? Njae, inte riktigt. Visst gjorde naturen ett stort arbete som gav en perfekt skörd men den sanna legenden berättar om ett precisionsarbete inte bara av moder jord och vingårdarna utan även av krafter från kött och blod – i slutskedet var det människan som gjorde det sista beslutet som gav Ornellaia 1997 sitt historiska berättigande.

Det var till och med så att det stora steget som senare skulle leda Ornellaia 1997 till historieböckerna skedde först efter att man bärgat skörden och gjort den viktiga selekteringen som avgör vilka druvor som platsar i Ornellaia eller inte. När arbetet var slutfört samlade den dåvarande vinmakaren Thomas Duroux och Michel Rolland (anlitades år 1991) teamet omkring sig. Det var tyst. Alla var förväntansfulla över vinmakarens kommande ord om årets skörd – hur fantastisk den hade varit. Istället höjde han rösten: ”Vi gör en selektion till. Vi har tidernas bästa årgång på sorteringsbordet och nu har vi chansen att göra 1997 Ornellaia till ett än mer exceptionellt vin. Kanske det största som någonsin har gjorts i Italien.”

IMG_7583Orden ekade i stenbyggnaden. Historia var på väg att skrivas. Men inte nog med att man satte sig ner och påbörjade ytterligare en gallring för att få fram de absolut mest perfekta druvorna – man påbörjade också ett vågat ekonomiskt spel då den slutgiltiga druvmassan blev 20 procent mindre. Med facit i hand: Värt varenda bortselekterad druva och jag skulle ge vad som helst för att få uppleva den energi som skapades hos vinarbetarna de sekunderna som vinmakaren yppade orden om den andra selektionen. Tänk att få se hur alla kavlade upp ärmarna och känna hur det målinriktade arbetet med den andra historiska selektionen påbörjades.

Det var här som allt avgjordes.

Jag kan inte påstå att 1997 är en diskuterad årgång. Den var ju liksom fantastisk redan från början. En perfekt årgång och så inte bara för supertuscans. Brunellon från Montalcino är fantastisk även idag – utvecklad och kraftfull som fortfarande behöver tid i karaff innan den öppnar sig. 1997 från Barolo är idag fenomenal och förföriskt god och sensuell. De exemplaren från Barbaresco jag lyckats prova är omöjliga att motstå där Gaja Barbaresco 1997 är så nära 100-poäng man kan komma med det enda hindret från sista pinnen är att deras vingårdsbetecknade från samma år inte är provade. Så 1997 är bra – på riktigt. Lovar.

Ornellaia 1997 är redan på doften så god att jag inte vill dricka upp den. Den doftar varm sommarmorgon i Toscana. Lavendel, rosmarin, mogna söta mörka bär och fräschören från vita blommor som sprider sin fruktsötma med vinden. Tidigare hade jag funderat på hur jag skulle attackera vinet men nu är det snarare så att vinet attackerar mig. Gränslös kärlek flödar ur glaset. Minnen.

Smaken är fantastisk och hänger kvar vid doften mer än vad jag först tänkte mig. En elegant målning av medelhavsskog, pinjeträd, sand och den ljumma salta vinden från havet greppar tag i mig och tar vinet vidare från doften. Det är ett fascinerande vin. Utvecklat och färdigt att hälla i sig idag samtidigt som den har fruktiga tanniner och motstånd som gör att den skulle kunna ligga i tio år till. Fängslande. De lager av komplexitet som fyller vinet ligger inte i dess frukt utan i strukturen och i terroiren och här gör den andra viktiga selekteringen sig verkligen påmind.

Vinet fortsätter att charmera på alla triggerpunkter. Den mogna mörka frukten är elegant sensuell och samtidigt lite så där läckert hallonmogen- och nyponsöt som en del viner från Pomerol och St-Emilion får med lite ålder.

Det är vansinnigt gott. Det breder ut sig som en toskansk vy och tanken slår mig att även om jag aldrig tidigare druckit det så känns vinet bekant. Allt känns igen. Som att komma hem. Jag är i trygga händer. Det känns lite som favoritskivan du alltid återkommer till och som doftar och låter precis som bara just ditt exemplar. Repan på skivan har blivit en del av just din version av plattan. Den är unik för dig. Lite så känns det med Ornellaia 1997. Ett särskilt vin. Unikt för oss.

Ornellaia 1997
(Bolgheri DOC Superiore)
65% Cabernet Sauvignon
30% Merlot
5% Cabernet Franc

Trimbach logo

Se på basvinerna med nya ögon!

I mitt tidigare liv som inköpare av vin till en av Sveriges alla vinimportörer funderade jag sällan på vikten av vad vi unisont kan kalla ”basviner”. Betänk dock att mitt dåvarande fokus enkom var viner av bättre kvalitet, delvis Fine Wines, men framför allt schysta grejer från bra producenter. I mitt nya liv, som konsument, […]

JZJ Chips-Löjrom

Restaurangdebut á la Pop-Up

Hade nyligen förmånen att vara med om debuten av (ännu) en Pop-up restaurang i Stockholm; pojkbandsförkortad till JZJ. Namnet härleds i detta fall till J som i Jimmy Forsman (kändis i branschen, typ), Z som i Zvonko ”Svampen” Sokcic (bl.a. vinimportör) samt Janne Holopainen, till vardags kock på Rolfs Kök. De 20 gästerna serverades en […]

90 års jazzhistoria, vitalare än någonsin…

Jag hade förra helgen den fantastiska äran att vara på arbetsresa i New York då datumen dessutom klaffade med en konsert som skulle få de flesta jazzälskare att bli chartreusegröna av yttersta avund. Trumlegendaren Roy Haynes firade sin 90 årsdag på den självklara adressen Blue Note. För er som inte känner denna man kan vi […]

DSC01273

En ny era i Champagne

Champagne har de senaste 10+ åren transformerats enormt. Idag tillhör regionen en av vinvärldens mest dynamiska, tack vare den enorma uppsjö av mindre producenter som numera huserar här. Till er som fortfarande tycker att Moët et al känns spännande, så är min kortfattade kommentar följande; STACKARE… Med närmare 5000 olika producenter bjuder numera Champagne på mängder […]

Hembrygd – ett litet minne

Hemresan gick hyggligt och i takt med avstånd lagt mellan mig och Leon’s Country Store växte återigen saknaden inom mig. Det gick upp för mig hur otroligt välsignad jag är som får uppleva totala galenskaper som att sitta och dricka hembänt på en bar bland tärningsspelande medelålders damer, skitiga bönder, och biljardspelande rednecks en helt […]

Geranium

Ny mat och nya viner

Jag hade nyligen förmånen att besöka Geranium i Köpenhamn, behängd med drösvis av priser, 2 stjärnor i Guide Michelin och är, enligt Pellegrino, rankad som en av världens 50 bästa restauranger. Rasmus Kofoed, som kreerar dess innovativa mat, vackert presenterad likt konstverk, har både vunnit brons, silver och guld (2011) i Bocuse d’Or, så han är ingen duvunge […]

Januari är årets bästa månad

Januari smyger igång, första veckan betyder helgdagar och Sverige står stilla. Efter trettonhelgen har alla samlat kraft efter ledigheten och det fullkomligt sjuder av liv. Strax efter jul packar jag bilen och kör ner till Frankrike och Alperna, under 5 underbara veckor fokuserar jag på skidåkning och arbete. Få platser inger samma lugn, kombinationen av […]

Propagandhi

Dax för storstädning?

2015… The new vintage. Inom kort skördas druvorna norr om Sydney till ett av mina privata favoritviner; Hunter Valley Semillon. Här i Europa inväntar vi våren och därmed även lanseringen av fjolårets enklare, men ack så trivsamma, tyska Rieslingviner, som dessutom är en viktig indikator på hur årgången egentligen blev. Årgång 2012 från Bordeaux har […]

Lost & Found: 1996 Château Charmail

Precis på samma sätt som jag älskar att leta och köpa gamla skivor i hopp om en ny musikupplevelse så älskar jag att leta upp viner från årgångar som inte längre är aktuella på nyhetsmarknaden. Jag kallar de inte för bortglömda men de har ramlat av scenen och står inte längre i rampljuset. Det är […]

Nytt år

Och nya löften om förändringar, smått och stort i vardagen och i livet. För mig innebär löften framförallt att försöka eliminera saker som upptar tankegångarna i onödan. Löften som inspirerar snarare än de som är omöjliga att uppnå. Ett kul nyårslöfte är att köpa mer viner på auktion, helt enkelt för att botanisera bland buteljer […]

El Hombre Bala

Lyxviner i kväll, men…

I kväll, på årets sista dag, kommer de flesta av Livets Godas läsare njuta av en aningen bättre viner än vad som frekventerar snittprenumerantens vardagliga onsdagskväll. Nyårsafton ”kräver” liksom att man bjuder till litet. Men vad ska ni då dricka när ni återgår till det normala igen? Jag menar, man behöver ju ett schyst vardagsvin även […]

Äntligen jul

Mitt i julbordsstöket kommer tankarna kring hur vi äter. Och mängden vi äter. Visserligen lockar julbordstraditionen till diger konsumtion av mat, men det bjuder också på speciella smaker. Syrat, rejält med sälta och massor av fett, en smakbild som inte är helt enkel att kombinera med dryck. Hos oss går mumman hem, den sötbittra drycken […]