Roy Piper CS

”Nya” amerikanska producenter

Så här i semestertider tänkte jag tipsa om några amerikanska producenter som jag nyligen provat. Jag rekommenderar Er att öronmärka samtliga när/om de dyker upp i Sverige!

Provningsanteckingarna är på engelska p.g.a. att jag initialt publicerade merparten av dessa på www.erobertparker.com. För att läsa inlägg där måste man vara medlem, så se detta som en sommarbonus á la Livets Goda. Förutsätter att Michel Jamais kommer att följa upp samtliga producenter mer djuplodande framöver.

Önskar Er alla en underbar sommar!

ROY PIPER

2010 Cabernet Sauvignon – Brilliant first effort. Solidly structured, and sincerely true to its origin. I was afraid that his wines would be ”too sweet” for my palate, but this perfectly honest and balanced. I sense a sort of upgraded Dunn feeling here. 94+/100 p.

2011 Cabernet Sauvignon – Fantastic aromatics, and while less structured than its older sibling, this has a sexier inner sweetness, and it’s also in a way more naked and refined. As it’s somewhat lighter on its feet and for sure more charming, it still possesses intensity and severe length. Might well be the best 2011 that I’ve tasted so far. For my ”European palate”, this is NOT a write-off vintage, if you choose well, and even if Roy himself dismissed 2011 in one of his amazingly well written Napa Valley summaries way back, I think his own produce clearly shows that greatness was possible. 94/100 p.

2012 Cabernet Sauvignon – Flirting with perfection, this is one of the greatest young Napa CS’s I’ve had so far. Needless to pinpoint why – this is just another main reason for drinking Napa Cabernet in the first place. 98+/100 p.

RUSSEL BEVAN

2014 Sauvignon Blanc Dry Stack Vineyard, 89/100 p.
Loads of melon and guava aromas dominate this wine, but there’s also an positive herbaceous addition. Great oak handling, but I wished they’d picked earlier, and so retained more varietal character.

2014 Sauvignon Blanc Kick Ranch, 88/100 p.
This is a great vineyard for SB, and for sure this wine is lovely too. Just a tad too alcoholic for my taste, and therefore sort of missing the SB-ballpark.

2013 Chardonnay Richie Vineyard, 93/100 p.
In a way, this isn’t my preferred style either, but is just so freaking good, it’s impossible not to fall in love with its citrus oil infused tropical fruits, toasty and flashy oak and lengthy, full-bodied, richly textured finish.

2013 Pinot Noir Sonoma Coast Petaluma Gap, 89/100 p.
Well it’s ripe and considering the site pretty full-bodied, with ripe tannins and toasty oak additions – sort of in-your-face, kind-of-style. I was expecting more finesse.

2013 Pinot Noir Sonoma Coast Summit 1376, 92/100 p.
Aromatic and generous, this bold offering shows a Syrah-ish fruit profile, including allspice and mulberry aromas, framed by sweet, toasty oak and juicy acidity. The alcohol shine thru on the finish at it heats up, but apart from that, its amazingly velvety and caressing. By far the best of the 3 PNs.

2013 Pinot Noir Rita’s Crown, 88/100 p.
For Syrah fans. It’s a lovely drink, but for me PN is the holy grail, and should be treated as such.

LINDSTROM

2013 Pinot Noir, 90/100 p.
Always add ca 2 points on any score given by me to this specific producer, as I’d like to refer to these as my ”house wines”. But I really enjoyed the ’13 here. It shows less oak (if any), and is lighter in style compared to previous vintages. I like this stylistic change.

JOLIE-LADIE (www.vinopia.se)

2013 Grenache-Syrah, 93+/100 p.
Ruby, lively color with medium intensity. Pure, youthfully un-evolved nose with complex herbaceous additions to its dark cherries, blackberries, spice and mineral scents. There’s some cool funkiness to it as well. Medium-bodied on the palate with very present acidity, no sugar whatsoever and its strict tannins dominate the wine at present, but there’s great and naked fruit underneath coming thru with aeration. Long, well-balanced finish showing elegance, positive stalky bitterness and mineral spiciness. I feel confident in aging this up to 15 years, and as I bought a case, it’ll be a fun wine to follow. Serious upside potential here.

2014 Trousseau Gris, 89/100 p.
Well it looks like a rosé, and I seriously think that most ”pink” wines are useless, regardless of the producers’ initial intentions. This wine is WINE, and therefore it’s interesting to me. Raspberry coulis flavors are framed by nicely judged acidity and really, really soft tannins, which coats the palate and create a luscious mouthfeel. Quite enjoyable.

BIG BASIN (www.brixwine.se)

2012 Pinot Noir Alfaro Family Vineyard.
I sincerely think that this is one of the greatest PN from the New World that I’ve tasted so far! Amazingly textured, yet bone-dry, fresh, positively stalky, chalky and gently red fruit scented with floral accents, this barely medium-bodied offering clearly show that THIS site can create wonders. This was served blind, and all the Sommeliers around the table sort of silenced for a while. So did I, despite pouring it. Kick-ass wine.

SANDLANDS

2013 Chenin Blanc, 90/100 p.
If you ever tasted AA Badenhorst’s CB from Swartland in SA, then you’ll have an understanding of this naked, yet seriously intense and mineral-lazed wine. I haven’t tasted much Chenin Blanc from the US, but this comes highly recommended, bringing ripe pitch fruit, spice and a chalky feeling to the powerful finale.

2013 Trousseau, 92/100 p.
I could live with the fact that this would be my determined day-to-day-wine for the coming 20+ years. Texture, liveliness, dark berries, elegance, compete dryness, spicy minerality and OK length as well. Versatile on the dinner table and great on its own too.

ARTERBERRY MARESH

Inte helt ny producent per definition för varken mig eller Michel, men följande nötter gäller deras nya årgångar. För mig är Jim Maresh ett geni!

2012 Chardonnay Dundee Hills, 93/100 p.

Sleek, juicy and lively lemon verbena flavors are complicated by ripe pears and grilled lemon additions with tiny hints of oak. Medium-bodied and seriously structured, this Oregon version will provide enjoyment over the next 10+ years. Puligny-Montrachet goes US?

2012 Chardonnay Maresh Vineyard, 95+/100 p.

Still a baby, but this vintage may well be Jim Mareshs’ best to date. Amazing structure and almost brisk acidity are balanced by tart apple flavors and lemon rind additions, showing great and pure minerality on the lengthy, sleek and at the same time expanding finish. This will easily cruise 20 years, and will eventually merit a higher score.

Tack för titten – vi ses i höst!

Kram / Jörgen

 

Miguel Louro

En kväll i Évora

Vi stiger in på Fialho, en av historiska Évoras bästa restauranger. Staden är på Unesco’s världsarvslista och det är tämligen enkelt att förstå varför. Bara ringmuren runt kärnan är magnifik, även om insidan kanske berör än mer. Särskilt det välbevarade templet mitt inne i den gamla delen är enastående vackert och bjuder på bästa tänkbara vardagseskapism. Historietörstande turister finner vägen hit, och några av oss vinnördar likaså. Annars är det förvånansvärt lugnt och man får närmast intrycket av att det är så här Alentejoborna vill ha det. Lagom är bäst. Typ.

Universitetsstaden Évora ligger i Portugals största region, Alentejo, och huserar flertalet viktiga monument helt tillbaka till romartiden, men har även utvecklats till ett centrum för vinet i området. Och köket imponerar även det, något man inte alltid kan påstå är fallet i landets alla delar. I Alentejo räds man inte kryddor och mången rätt innehåller vitlök och koriander för att piffa upp anrättningen. Anledningen är simpel; länge var regionen en av Portugals fattigaste och mycket av födan sökte man upp i sin omgivning. Det som var gratis. Viltväxande vitlök och koriander blev således populära inslag för att ge enklare mat ett ansiktslyft. Och även om mycket har hänt utvecklingsmässigt i Alentejo så kvarstår ett mer generöst bruk av kryddor, något som särskilt de generösa röda vinerna tackar för.

Inne på Fialho väntar Miguel Louro, en av Alentejos främsta rödvinsproducenter. Kanske den främsta. Vi har stämt träff på restaurangen och det är mitt första möte med den frispråkiga, ofta provokativa, men genomärliga och sympatiska Miguel. Redan hans första replik; ”Äh, vi struntar i att snacka vin och dricker öl och kollar Champions League istället” indikerar vad som komma skall. Men Miguels första försök till provokation faller inte väl ut då det dels är en kvartett fotbollstokar framför honom, dels en skandinav och tre tyskar. Således sitter vi där, öldrickandes och kollar in Barca mosa Bayern.

Miguel Louro

Miguel Louro

Men kvällen är ung och Barca vinner som alltid och samtalet går allt mer in på vin.  Miguel, tandläkare till yrket och med många producenter i området som kunder, berättar om sin stora passion och vad han vill med sin egendom Quinta do Mouro. Flera viner serveras. Vissa på marknaden, andra experiment. Alla är bra men några är enastående. Det är aldrig tråkigt att prova Miguels viner även om vissa druvor kanske inte gör sig på egen hand. Men det kännetecknar honom, nyfikenheten att utveckla och utvecklas. Quinta do Mouro är en makalöst vacker egendom vilket jag upptäcker två dagar senare, när vi åker hem till Miguel. Och än mer ökar respekten väl på plats när man finner ut att här är det inte tal om senaste teknologin eller den häftigaste arkitekturdesignade källaren, utan herr Louro vill visa att det går att göra toppvin i regionen, exklusive all hi-tech som flera förlitar sig på. Han gillar helt enkelt att provocera även om syftet lika mycket är att visa en vinregion i utveckling att svaret inte alltid står att finna i teknologi utan precis lika mycket kan besvaras i förfädernas tillvägagångssätt.

Hastigt stekta vaktelägg med ett stänk vitlök och generösa mängder lufttorkad porco preto kommer in. Underbart tillsammans med Miguels 2011 Vinha do Mouro tinto, ett lättdrucket men ingalunda ointressant rött som är egendomens instegsvin. Tillsammans med regionens tryfflar, túberas, provar vi 2010 Zagalos, nästa nivå från egendomen. Här händer det grejer och de generösa mängderna lokal olivolja och vitlök gör kombinationen riktigt fin. Alentejo och särskilt området där Miguel håller till, Estremoz, blandar gärna regionala druvor med mer internationellt kända såsom syrah och cabernet sauvignon. Resultatet är strålande, mycket tack vare att fokus fortfarande är på druvor såsom trincadeira, alicante bouschet, aragones och touriga nacional. De andra bidrar blott med något som skänker ett extra djup.

In kommer en träkollsgrillad filé av den svarta grisen, kryddad med salt, olja och vitlök. Quinta do Mouros toppviner serveras, bland annat guldetiketten i årgång 2009. Miguel börjar gaffla om besprutning i vingårdarna och lyckas reta upp min vän Michael som ger sig in i diskussionen. Själv är jag upptagen med att trycka i mig den kanske godaste grisbit jag någonsin ätit. Och vinerna till är klockrena, särskilt toppvinet som är stort, riktigt stort. En magnifik  köttbit senare och åter kontakt med verkligheten, så noterar jag att Michael och Miguel sitter och skrattar och tycks vara kompisar igen, samtidigt som Neymar springer in 3:0 till Barcelona mot Bayern.

Quinta do Mouro

Quinta do Mouro vid solnedgången

Quinta do Mouro är en fantastisk egendom, vackert belägen i utkanten av Estremoz. Den ständigt nyfikna och frispråkiga Miguel är värd att stötta och du finner honom i beställningssortimentet med den fina 2008 Quinta do Mouro. 245 kronor; varunummer 75530. Klockrent köp.  Vill du läsa mer om Miguel och ta del i vad som händer i regionen i stort, så finner du mina intryck från Alentejo, dess viner, korkekar och olivlundar i det nya numret (#93) av Livets Goda som är på väg ut till prenumeranter och butiker i skrivande stund.

PS. Évora är drygt 120 kilometer från Lissabon och väl värd ett par nätter, eller som bas för vinösa utflykter. Förutom Fialho så är restaurangerna Dom Joaquim och Piparoza mer än värda ett besök. Särskilt den senare bjuder på en fin vinlista och alla de bättre vinerna ligger i vinkylar.

PS.2. Just nu pågår röstningen i Wine Blog Awards där min Mad about Madeira är en av finalisterna. Äran och erkännandet är så stort för min del men än större om du vill lägga din röst på mig! Rösta här.

Aflodals whiskytips: Bunnahabhain Toiteach 46%

BunnaToiteachÄntligen en rökmalt signerad Bunnahabhain värd namnet. Toiteach (uttalas toe-CHACK) betyder också ’rökig’. Whiskyn görs på torvrökt malt med fenolinnehåll på 25 ppm, snäppet mer än Bowmore. En nonage-pava med 6- till 18-årig whisky i sig hämtad från både amerikanska barrels och sherrytunnor.
Detta är en oborstad rökare som spännande nog har mycket lite gemensamt med övriga kollegor på rökön Islay. Mer fastlandsgrym rök med burlesk bbq i citronkaramellig honungskäft som i eftersmaken blir kreosotartat elakartat rökbesk, rent grotesk med vämjelig (god) sötma under. Vatten mjukar upp och sabbar, förutom näsan som blir charmigt äpplig med klassisk torvrök. Ovattnad sötare och smått ekivokt sexig nos. Dubbla tummar upp för apart Islay-rökare!
• SB-nr 442, 569 kr

Hela recensionen på Aflodal.com

brix logo

Nystart!

Vissa av Er känner mig sedan tidigare. De flesta, antar jag, inte – även om jag naturligtvis hoppas att ni noterat mina artiklar i Livets Goda den senaste tiden. Den senaste, som handlade om Brunello 2010, är (tror jag) den största genomgången i svensk vinmedia av denna redan klassiska årgång. I mitt tidigare liv, som […]

Anselmo Mendes med en magnum Contacto

Mr. Alvarinho

Portugals kanske främsta vitvinsmakare, Anselmo Mendes, är på Sverigebesök. Anselmo håller till i Vinho Verde, närmare bestämt i den mest nordliga underregionen Monção e Melgaço. Här regerar alvarinho, en druva som även återfinns på den spanska sidan av gränsen men då under namnet albariño. Få, om ens någon har i samma utsträckning vigt sin vinmakarkarriär […]

Etna

Magiska, mystiska och farliga Etna

Etna, eller Mongibello som lokalbefolkningen föredrar, besitter en svårslagen attraktionskraft. Redan när du landar i Catania så är Etna det första du lägger märke till, dess majestätiska och nästan hotfulla vakande över landskapet. Och vart du än är mellan Catania och Taormina så lär du komma på dig själv att ständigt vända blicken mot Etna. […]

Svindyrt

Läste nyligen en recension av en restaurang där recensenten hakade upp sig på hutlösa priser på krogens viner. Diskussionen kring höga påslag på dryck är inget nytt, att på billiga viner multiplicera inköpspriset med fem tillhör vanligheterna och genom avtal med importörerna har restaurangen valt att servera billigt skräp när det vankas husets vin. Åter […]

Ricardo Diogo, vinmakare & delägare av Vinhos Barbeito, visar upp det vin som blir det första att säljas med tinta negra angivet på etiketten.

Tinta negra; välkommen in i värmen

På sätt och vis är det ganska fascinerande. Det faktum hur en druva fullständigt kan dominera en regions odlingsareal men likväl inte får nämnas vid namn. Typ, vinvärldens hin onde. Än mer förunderligt blir det när druvan, som inte fick anges på etiketten fram tills för blott två månader sedan, sannolikt räddade ett av världens […]

SM i sommellerie 2015

Svenska mästerskapen i sommellerie, som i år arrangeras i sammarbete med Gaggenau, är i full gång. Årets kandidater är: Janni Bernt, Gustav Cansund, Emma Ekbrand, Ulrika Ferlin, Sandra Gheysari, Pehr Granfalk, Frida Hansson, Lucas Jaktlund, Johan Nilsson, Maya Samuelsson, John Sterner och Anette Zellen-Söderström I skrivande stund pågår en kvalificeringsomgång där de 12 kandidaterna ska […]

DSC01268

Ankdammen. Den här jävla ankdammen.

Sverige är en liten, vinmässig ankdamm. Vi som jobbar i branschen behöver inte ens hymla om det. Naturligtvis förnekar vi det externt, till exempelvis privatpersoner eller till journalistiska institutioner som den samlade kvällspressen eller till tidningen Land, men internt vet alla hur det egentligen ligger till. Eller kanske snarare ligger med. Om vi börjar med […]

I väntans tider…

Nu har jag lämnat in de skriftliga delarna som krävs för WSETs Diploma Unit 1. Det jobbiga nu är att behöva vänta på resultaten, det brukar ta två till tre månader! För övrigt har den här terminen verkligen flugit förbi otroligt fort. Den 10:e juni har jag tillsammans med min Diplomaklass prov i Unit 3 […]

Dricka eller vilja veta

En diskussion som kom upp efter ett nyligt restaurangbesök är betydelsen av information som ingår i serviceprestationen. I sällskap med några goda vänner blev vi titt som tätt avbrutna av sommelierens monolog om jordmån, lagringstider och tillverkningsprocesser. Information nog så viktig om man vill lära sig allt om vinet och orsaken till dess karaktär, om […]

Ornellaia 1997 – som att komma hem till favoritskivan

Så står den framför mig. Legenden. Ett vin jag bara hört berättas om som det perfekta: Ornellaias estatevin från Italiens kanske bästa årgång någonsin – 1997. Dagens vinmakare Axel Heinz nämner numera 1997 som Ornellaias referensvin. Det är så här teamet på Ornellaia vill att deras vin ska uppträda. Men vad var det egentligen som gjorde […]

Trimbach logo

Se på basvinerna med nya ögon!

I mitt tidigare liv som inköpare av vin till en av Sveriges alla vinimportörer funderade jag sällan på vikten av vad vi unisont kan kalla ”basviner”. Betänk dock att mitt dåvarande fokus enkom var viner av bättre kvalitet, delvis Fine Wines, men framför allt schysta grejer från bra producenter. I mitt nya liv, som konsument, […]

JZJ Chips-Löjrom

Restaurangdebut á la Pop-Up

Hade nyligen förmånen att vara med om debuten av (ännu) en Pop-up restaurang i Stockholm; pojkbandsförkortad till JZJ. Namnet härleds i detta fall till J som i Jimmy Forsman (kändis i branschen, typ), Z som i Zvonko ”Svampen” Sokcic (bl.a. vinimportör) samt Janne Holopainen, till vardags kock på Rolfs Kök. De 20 gästerna serverades en […]