Skolstart!

Nu har det varit skolstart på Restaurangakademien och höstens första utbildning, WSETs Diploma, deltar jag själv i.

Den 11 Augusti var jag och sjutton andra laddade på plats till vad som blivit en fullsatt klass.

Veckan som varit har vi haft lektioner om vitikultur och vinification. Min plan var att läsa två böcker under sommaren, en om vitikultur av Stephen Skelton och en om vinification av David Bird, dessvärre gick tiden väldigt fort och med en treåring och en tremånaders hemma visade det sig att min plan var optimistisk.

Så nu har jag försökt sträckläsa WSETs kursmaterial för att kunna hänga med på lektionen! Hittills har jag gått in i detalj på de olika klimaten och vilka druvor som passar bäst vart och i vilka jordar. Samt om de olika delarna av vitis vinifera-plantan och släktingar. På lektionen gick vi också igenom sambandet mellan pH-värde i vinet och mängden svavel. Lägre pH betyder att man kan addera mindre svavel. Det är mycket att ta in men väldigt roligt.

På skolan är det mycket som händer nu, flera helt nya utbildningar som börjar. Bland dom är en serviceutbildning framtagen som jag verkligen tror på. Den är kort och innehållsrik för både arbetande och blivande matsalspersonal.

Idag avgörs även Lily Bollinger award på Odengatan 65 i samband med Arvid Nordqvists sortiments provning, vi ses där!

 

Vilken god Auchentoshan

Auchentoshan Three Wood på EG i sommarnattenMALTWHISKY-VM   Höstpremiär för pågående Whisky-VM i sommarparadiset Strömstad. Publiken mönstrade en fjärdedel damer varav några norskor! Temat var trippeldestillat och starkvinlagring (sherry- och portvinsfat). Trippelmatchen vanns övertygande av Auchentoshan mot Bushmills och sherryn triumferade över portvinet. Måhända som förväntat alltså. Startfältet kom från två skilda världar kvalitetsmässigt. Tomintoul, Fettercairn och Glenburgie hankade sig fram, inget större fel på whiskyn men inget lyft heller. När så Benriach, Bushmills och Auchentoshan klev in på spelborden i andra halvlek studsade församlingen till – så här doftar och smakar alltså avancerad whisky!
Den största överraskningen för mig var annars Fettercairn, deras sherry-pava var för ett halvår sedan odrickbar: doft av malkula och vek sherrysmak med finkelexit. Nu vinglade whiskyn fram på skönare sherrytuvor utan uppenbart finkeljox, inte alls tokigt men förvisso väldans simpelt. Glenburgie, tappad från sherryfat av independent-buteljeraren Gordon & MacPhail, var som ofta är fallet en trivsam men lite mesig malt. En bagatell med pigg och glad sötfruktig nos och pillemariskt ekglitter. Munnen var snäll och till lags, verkligen inget som sticker ut och plockar poäng i en blindprovning. Rosaskimrande portvinstappningen från Tomintoul är också behaglig. Själva destillatet är höigt och kraftlöst så starkvinseken behövs för att göra anrättningen attraktiv. Enkel rakryggad malt med sockrig karamellig nos, god fruktsavande mun utan krusiduller och halvlångt efterspel med knäckig julig ton. Favoritwhisky för en av provarna vilket visar att här ju finns kvalitet som tilltalar.
Solkar vinnare var värdwhiskyn Auchentoshan. Standardutgåvan Three Wood är nog den trevligaste i utbudet, sherrydominant så det räcker. Tung sherry-nos, ändå luftig med romlik arraksaccent. Saftigt sexig smak, munnen bjuder på sherrytrallande och kryddvärme halvvägs, mot slutet ek-eterisk in i överraskande ”rökig” finish med lågmält sötsyrligt körsbärs-tramp från sherryn. Lättsamt och lågmält men säljande gott! Tveklös etta för mig, kvällens mest klockrena starkvinspava. Mer avancerad och komplex är annars Bushmills 16 år, även kallad ”three woods” eftersom man mixar bourbon- och sherryfatslagrad whisky och lägger över i portvinsek mot slutet. Lika bra som i fornstora dagar. Egenartad malt, liknar inget skotskt. Ett kalas på exotisk frukt med rominfluenser och stärkande starkvinstoner. Genomgående mjuk i frukten men samtidigt med stor eknärvaro och markerad krydda. Ett litet konstverk med rätt proportioner i allt. En standardvirre med lyxkant och given tvåa för mig. Men den övriga juryn ville ha mer sherry. Benriach 12 år sherry-matured är odisciplinerad men vägvinnande, så typiskt för cowboy-malten Benriach. Frodig oloroso-snok, lite burkig med terpentinstänk. Drivande sherrytät mun som överrumplas av krydda och tunnare mer syrlig sherry-exit där lite rök skitar ner. Minst sagt spektakulär och man förstår att whiskyn fick med sig en tredjedel av provarna. Synd att den irländska trippeln inte fick förnyat förtroende men visst är skojfriske Benriach värd avancemang.

Den här tävlingsklassen kallas förvisso SHERRIED men borde heta WINEY. Å andra sidan är det alltid oloroso-whisky i finalen, så hårt präglat är vi whiskyfolk på sherry-smak. Portvin ger upphov till krydda och en allmän vinsötma men är inte så karaktäristisk som oloroso-aromen. Inför nästa Whisky-VM ska vi titta på lottningen mer noggrant och skilja ut sherry-pavorna i särskilda heat och låta övrig vinfatslagrad whisky gå separat. Då får vi åtminstone en mer variationsrik semifinal, även om oloroso-virren som vanligt lär ta finalplatserna till slut.

Vilken whisky testade vi? Komplett resultatlista på Whiskyspot.com

Mer än ett andravin…

le petit haut lafitte

Med tanke på den oerhörda grooming som förstavinet får, i kombination med en strålande årgång, är det inte häpnadsväckande att ett andravin kan bli så bra. Jag talar i detta fall om 2010 Petit Haut Lafitte.

Efter att ha blivit mäkta imponerad av 2009 Smith Haut Lafitte som i nuläget bjuder på en underbar yppig struktur mängder av mogna bär, klassiska grafit och mineraltoner, snyggt rostad ek och en oerhörd lång finish så ligger jag nog kvar på mina 95 poäng som jag gav det vid senaste blindprovningstillfället, trots att det besmyckats med 100 poäng av übergurun Parker.

I sådana fall skulle det ju inte finnas mycket takhöjd då vi kommer till 2010 Smith Haut Lafitte som i mitt tycke överglänser den i och för sig utsökta nollnian med en tätare struktur, stramare och bläckigare frukt, mer tydlighet, fräschör och en om möjligt ännu längre eftersmak, tveklöst det bästa jag någonsin smakat från egendomen. Nu föredrar jag ju normalt att endast poängsätta då jag blindprovar, men vad sjutton, detta hamnar lätt på 97-98 pinnar om vi skall ägna oss åt sifferexerciser!

Innan jag kommer till själva poängen så kan jag inte heller undgå att strö beröm över det oerhört kristallklara, mineraliga, fint rostade, täta, briljanta, feta men ändå spänstiga vita exemplet 2011 Smith Haut Lafitte som har en stramhet och finess à la Corton-Charlemagne dock med en aningen fetare frukt och mer parfym à la Bordeaux (95 poäng).

Nu till slutklämmen – slottet producerar ju sedan länge ett andravin vid namn Les Hauts de Smith, som i och för sig är alldeles utmärkt och avsett för en tidig konsumtion. Emellertid så är det nya andravinet Le Petit Haut Lafitte snäppet vassare med aningen tätare struktur och lagringspotential tack vare en högre dos cabernet sauvignon. Detta exempel var det första som undertecknad smakat, och jag kan inte annat än säga – utsökt lättrostad doft, diskreta kaffetoner, cassis, krossade bär, fin täthet och putsade tanniner, elegant frukt, mycket lång, frisk och klassig finish. Ett utsökt bygge till liten peng, 92 poäng.

Skall enligt rykten släppas på Systembolaget i september, snittar annars mellan 20-30 EUR hos vinhandlare i Europa.

Ge och ta

Juli är en hektisk månad på Gotland, i bemärkelsen många besökare som kräver mycket. Med all rätt, då man på ön profilerar sig som servicegivare av rang och därför bör anstränga sig för att infria människors förväntningar. På den egna krogen har jag funderat mycket kring att ”ge” eller ”ta” service, begrepp som i all […]

Keller Riesling Absterde 2010

Vacation Summary.

Semester innebär för de flesta ett ständigt barfotagrillande av propert förpackade och färdigmarinerade fläskdelar av okänt ursprung, varvat med lata dagar framför menlösa TV-repriser och förhoppningsvis tre-fyra snabba dopp i svenskt (oftast alltför kallt) insjövatten. Eventuellt tar man ut svängarna och svalkar sig i ännu kallare havsvatten eller tokfuskar på någon All-Inclusive-by, typ Ayia Napa, […]

wittmann-westhofener-morstein-riesling-gg

Stockholms Negrer.

Ytterst tveksamt om rubricerad grupp musiker, på sin aktiva tid, någonsin funderade på de vinfyllda glasbehållare som frekventerar denna fina vinpublikation. Man kan så klart alltid diskutera vikten av 91 poäng hit och 97 poäng dit, när saker i ens närhet sker som vida överskuggar huruvida den dekanterade Barolo 1997:an har ”peakat” eller inte. Jag […]

Figeac 1970

2 x 1970.

För ett par månader sedan nappade jag på ett dödsboerbjudande via Roberson Wine, i vilket bl.a. ett gäng äldre viner från Bordeaux ingick. Naturligtvis försvann guldklimparna blixtfort, men jag fick likväl tag i några flaskor högklassig Sauternes från mina favoritårgångar 1989 och 1990. Rieussec är och förblir min personliga favorit i denna bortglömda genre. Än […]

Willes TN Ornellaia 2011

En vecka i Toscana.

Vinmässigt viktigast denna semester var en vinöst präglad sommarvecka i gulliga Colle di Val d’Elsa, beläget nordväst om Siena, där vi hyrde en maffig villa ensligt beläget knappt 15 minuter utanför byn. Vin, som jobb eller brinnande intresse, var 11-manna gruppens gemensamma intresse, varför både vingårdsbesök och digra hemmamiddagar stod på programmet. Redan måndag förmiddag […]

Tre vita viner som gör din sommar!

Pernand-Vergelesses (Domaine Denis Père & Fils) Bourgogne / Côte de Beaune / Frankrike/ 265 kr / Nr 75715 / 90p Om all vit Bourgogne under 300 kr skulle smaka såhär skulle kanske regionen vara med förstådd än vad den är idag och mer öppen för allmänheten. Med alla bitar på plats för vad som beskriver […]

Repetition

Nu har vi satt igång, sommaren på Gotland är här och för mig är det lika mycket förknippat med mognad och naturens framfart som att vi får många besökare till ön. Krogen har smugit igång, medvetet då vi under första veckan ”tränar”, med det menat att antalet gäster begränsas till runt 15 istället för 33 […]

Förpackat

Jag funderar en hel del på pris. Vad kan man ta betalt för ditt och datt, vad är skäligt och när blir saker och ting dyrt eller upplevs billigt? När det gäller produkten, såsom en flaska vin eller en maträtt finns den faktiska råvarukostnaden att ta hänsyn till. Men när det kommer till upplevelse blir […]

Alla goda ting är tre

Tre sommeliertävlingar, tre veckor och tre brons.   Vi vill så gärna uppmärksamma Maya Samuelsson som inom loppet av tre veckor har hunnit med att delta i tre tävlingar och placerat sig på bronsplats i alla tre. Det började med det Svenska Mästerskapet den 4 maj där hon i stark konkurrens tog sig till final […]

Nyexaminerade studenter!

Nu börjar det närma sig WSET Diplomas kursstart! I tisdags var jag och cirka tjugo andra deltagare på informationsträff på Restaurangakademien. Åsa W Karlsson samt Restaurangakademiens utbildningsansvarige, Morgan Kjellström, höll i träffen. Åsa berättade lite om vad vi har att vänta samt höll i en liten vinprovning med två olika viner där målet var att […]

Förväntan

Det är med skräckblandad förtjusning som sommaren närmar sig. Om några veckor öppnar jag den egna krogen och även om det är för nionde gången i rad är det lika nervöst och prestationsfyllt som det var premiärsäsongen. Förarbetet är rigoröst, planeringen har varit igång sedan början av december och detaljerna är många. Tankearbetet med att […]

Château Musar håller stilen…

Undertecknad var härom aftonen ombedd att ledsaga vinkällaren Grappes medlemmar genom fem årtionden av det libanesiska kultvinet Château Musar. Till en början sade min ödmjuka sida nej; jag är ju långt ifrån någon specialist på vare sig Libanon eller Musar. Men efter vissa påtryckningar så gick min nyfikna och törstiga sida trots allt med på […]